043Det går ju ganska lång tid mellan inläggen i den här bloggen så vi är tvugna att återvända till slutet av 2013 för att komma ikapp.

Har man fyra barn så blir en period i mitten på december ganska överhopad av luciafirande. Inget ont i det, bara trevligt. Fast det gäller att logistiken håller så att man inte missar något firande någonstans. Det gäller dessutom att vara på rätt plats vid rätt tid och med rätt barn!

Första luciafirandet var Linus på Alla-Kyrkis i Tåssjö. Som alltid roar sig Anders med att baka bröd på Fredrikdals julmarknad då. Fredagen och lördagen ställdes julmarknaden in på grund av stormen som drog över södra Sverige så i år blev det en ganska rumphuggen tillställning. Medan Anders bakade for jag och lämnade Emil hos en kompis i Munka. Tillsammans skulle de sedan åka på kalas hos en gemensam vän. Pust, vi andra fortsatte till simhallen i Laholm där det var simskoleavslutning för Mika, Linus och Sigge. Plask, plask, sim, sim och så dusch, lite lätt lunch i cafeterian och så tillbaka till Munka för att plocka upp Emil.

Väl hemma ville hundarna rastas och sen fick barnen byta om till luciatågsutstyrseln. Emil valde att vara hemma, han hade ingen lust att lussa i kyrkan och han fick faktiskt som han ville. Vi andra drog iväg till kyrkan och som vanligt ösregnade, som vanligt den här vintern vill säga. Vi hann precis! Mika var den enda lucian som kunde gå, de andra var bebisar så att de inte kunde gå var ju helt naturligt. Linus och Sigge var tomtar och gick precis bakom Mika som utan att tveka ett ögonblick gick först i tåget genom den fullsatta kyrkan. Jag är djupt imponerad!

026Linus skuttade runt lite men sjöng med en inlevelse som var något över det vanliga. Vanligtvis brukar han sjunga en rad efter alla andra men inte idag inte. Med hög röst och yviga rörelser tog han sig igenom sång efter sång. Han var så söt så jag höll på att dåna. Sötnosen.

Mika stod rak som en fura med händerna precis som en Lucia ska ha händerna genom hela föreställningen. Sjöng gjorde hon också om än inte lika högt som sin lillebror. Sigge höll också god fart vad det gäller sjungandet. Härliga barn.

 

 

 

045När Luciatåget tagit sig ut ur kyrkan var det fika inne på Alla-Kyrkis (församlingshemmet). Jag var inhyrd som personal så jag serverade saft och höll en god stämning vilket är väldigt enkelt uppgift. Sent kom vi hem, trötta men mycket nöjda barn bytte om och kastade sig i säng. Emil hade haft det helt bra i sin ensamhet därhemma. Han hade spelat och tittat på tv och haft gott sällskap av hundarna.

 

010 Nästa stopp i luciafirandet var i Sigges förskoleklass. Här kom det lite streptokocker och satte krokben för Mika och Linus som snällt fick stanna hemma med mig. Emil och Anders gjorde Sigge sällskap även om den först nämnda protesterade något alldeles väldigt mycket. Till slut kom de iväg och Sigge hade varit en väldigt fin tomte i Luciatåget, sjungit och gått i ledet precis som de övat innan.

 

011Emil däremot kunde inte uppbåda ett uns energi för att tycka att tillställningen var värd att besöka. Inte så snällt mot sin lillebror men ibland är han motvalls och är riktigt bra på att vara det dessutom.

Dagen därpå skulle Mika ha sitt Luciatåg på förskolan, kl 7.00! på morgonen och jag kan nog säga att vi inte var jätteledsna när hon inte kunde delta för att hon var sjuk. Mika själv var naturligtvis förkrossad, som hon tränat både på förskolan och hemma på alla sånger, som hon förberett sig och tränat att gå med luciakronan. Många tårar fälldes den morgonen. Det var så synd om henne men hon förstod ju att hon inte kunde vara med eftersom hon var sjuk. En hemmadag fick det bli istället och ganska snabbt blev hon glad igen och sa att nästa år då SKA hon minsann vara med även om hon skulle bli sjuk! Så de så.

Samma kväll var det Emil Luciatåg som Sigge och jag hängde med på. Anders fick vara hemma med sjuklingarna. Emils fröken Eva-Karin hade dagarna innan avslöjat att Emil skulle sjunga ”Midnatt råder” solo, alla verserna. Han hade själv föreslagit det och övat ganska mycket. Spännande!

004Barnen tågade in och ställde upp sig på den lilla scenen i biblioteket som var full med föräldrar, far-och morföräldrar och syskon. Efter några gemensamma sånger steg Emil fram och ställde sig framför allihopa och sen sjöng han vers efter vers utan att staka sig en enda gång. Högt och tydligt tog han sig igenom verserna och resten av barnen sjöng med i Tipp-Tapp partierna. Emil är något utöver det vanliga och jag satt på första parkett och var en mycket stolt mamma. När det gäller Emil hade jag varit stolt bara han gått med i tåget utan att busa eller leva rövare.

Efteråt när vi fikade var det många föräldrar som kom fram och sa att han sjungit så fint och att han var så modig som sjöng inför allihopa. Äsch sa Emil, det var inget. Härliga, härliga barn. Sigge var nog också lite imponerad tror jag för han kramade om Emil efteråt utan att säga ett ord.

Sent hem, barnen i säng och så landade jag i soffan.

/Susan

 

Annonser