Hundutställningar är märkliga men synnerligen trevliga tillställningar. Man anmäler i god tid, hunden ska tränas och klippas (tack snälla Inger Bjärnhag för att du fixar den saken så proffsigt) , saker ska packas, färdplan göras upp och sen iväg, packa upp allt på plats, vänta, vänta, vänta, in i ringen bli bedömd, vips så är det hela över. All denna långa väntan tar slut på bara några minuter och sen kan man förhoppingsvis njuta av resultaten en lång tid efteråt.

Tiden i utställningsringen är den kortaste och tiden bredvid ringen den längsta. Att få träffa likasinnade vänner på utställningen är nog en av de roliga komponenterna i det hela. Oj vad man kan prata minnen, framtidsplaner, skvallra, skoja och ha allmänt roligt.

I fredags morse gav jag, Fixa, Ove, Emil, Sigge, Mika och Linus oss iväg mot Tvååker. Vi kom iväg i god tid så när vi kom fram hade vi verkligen ingen brådska trots att vi fått sanera Linus som kräkts i bilen. Man kan väl säga att det inte är helt optimalt att åka bil med trasig ac när solen strålar som mest. Men det går, det gör det ju, om man måste och har en positiv inställning till det hela.

770Väl framme tog vi oss relativt smidigt genom vacc-kontrollen och veterinärbesiktningen. Det är ju härligt att mötas av glada funktionärer som hjälper till och vägleder förvirrade utställare. Jeanette, en gammal arbetskamrat, var veterinär och hon godkände hundarna på stående fot. Vi letade upp ring 45 där Fixa skulle bedömas och sen hittade vi skugga i en liten dunge en bit ifrån. Praktiskt nära toaletterna placerade vi vårt läger. Linus var eld och lågor, talade med värme om vårt trädhus där han huserade hela dagen. Ja förutom då han gick på egna äventyr. En av gångerna hittade jag honom tillsammans med en dam som lovade honom att han skulle få prata i mikrofonen så han kunde hitta sin mamma. Snopet när jag dök upp och snuvade honom på chansen att prata i mikrofonen. Han hade gjort det med glädje, glad i att höras precis som mor sin. För att undvika fler äventyr med den sociala treåringen skrev jag mitt mobilnummer på hans arm.

När vi var helt installerade var det dags att äta! Matsäcken är väldigt viktig och bör förtäras så fort som möjligt tycker barnen. Är det utflykt så är det. Fika fick det bli.

007

För att alla ska vara nöjda under en lång utställningsdag så gäller det att hitta på bra aktiviteter. Sigge och Linus hade tagit med bilar och bilmattan så de var upptagna med sin lek. Mika satt och ritade av Fixa och Emil läste Kalle Anka. När Emil tröttnade lånade jag ut min kamera till honom och sa att han kunde gå runt och fota fina hundar. Jag förmanade honom att ta det lugnt och fråga hundägarna innan hon fotograferade. Vad jag kanske också skulle ha sagt var att han inte behövde ta så många kort. Resultatet blev över 800 kort på hundar, folk, naturen, soptunnor och annat som en annan aldrig skulle komma på tanken att fotografera ens. Spännande att se utställningen från ett barns perspektiv. Emil fick massor av vänner under dagen och de flesta var bara positiva när han frågade om han fick fota deras fantastiska hundar.

 

684Sigge var inte sämre han, kanske något mer behärskad bara. Han fick låna kameran av Emil och tog några bilder under vår shoppingrunda. Alla barnen förälskade sig i hundstatyerna och hade de bara haft med sig pengar så hade några fått följa med hem. Den hårda mamman ville dock spara pengarna till andra inköp.

Varmt var det, solen sken och ibland kom det en sval fläkt som gjorde att det var tämligen behagligt. Bedömningen i vår ring var försenad på grund av en sjuk domare så vår domare fick lov att döma ett gäng collies. Men så småningom, efter en lång väntar, var det Pumisarnas tur att äntra ringen.

Det känns när det drar ihop sig till bedömning, ett lagom pirr i magen, några köttbullar, en härlig hund och sen in i ringen. Barnen var duktiga och höll sig utanför ringen och störde varken mig eller Fixa. Linus tröttnade och gick till vårt skogshus i dungen, jag såg honom inte men bestämde mig för att han hade det bra och om han skulle ge sig ut på äventyr så fick vi efterlysa honom. Han är ju en social typ som gillar att snacka med folk så han kan roa sig länge på egen hand. Att någon skulle kidnappa honom var jag inte orolig för eftersom Linus kan låta som en mistlur när det är något han motsätter sig. Så jag koncentrerade mig på Fixa och vår stund i ringen.

 

631Fixa är en fantastisk hund på alla sätt och vis, hon kan dessutom konsten att visa upp sig. Så hon gjorde bra ifrån sig i ringen och domaren verkade ju nöjd med henne. Hon fick Excellent och ck vilket jag nu lärt mig är det bästa och jag stegade inte ut ur ringen, som i Hässleholm, och trodde att jag var utvisad när domarsekreteraren visade det röda kortet. Ånej även jag lär mig ett och annat då och då. Två i juniorklassen kom bästa systern Edda.

Lite väntan och sen skulle tikarna in igen. Motståndet var i form av Lara som kommer från samma kennel som Fixa och en veterantik som var nordisk champion. Vi ställde upp, vi sprang runt i en ring, vi sprang fram och tillbaka och sen placerade domaren Lara först med cert, Fixa tvåa med reservcert och veterantiken som trea. Duktiga, duktiga hundar.

 

676Uppfödargruppen som fick Excellent och Hp. Från vänster Malte (Valentino), Lara, Loke och Fixa (Frigga).

Vilket fantastiskt gäng! Vilka härliga ägare. Man blir glad när hundarna får fina bedömningar men man blir lika glad av att umgås med den härliga Pumi-familjen.

Fotograf är Emil och det kommer nog bli fler foton av honom framöver så kul som han tyckte det var att agera hundfotograf.

 

 

 

040Fixas kritik, väldigt bra tycker jag även om jycken ifråga tycker att det var märkligt att domaren inte skrev att hon var en Show Lady. Suck, vissa kan då aldrig vara helt nöjda. Själv var jag väldigt, väldigt nöjd.

Planen var att vi skulle in i finalringen med Uppfödargruppen men Marie och Lara kunde inte stanna så det blev inget med det. Synd för det vore ju roligt att få visa upp våra hundar i finalen. Är man inte med kan man ju aldrig placera sig tänker jag.

Efter bedömningarna var avklarade gav vi oss av på en shoppingrunda jag och alla barnen. Vi träffade Dumles uppfödare Helen och Maria, alltid lika kul och vi träffas alldeles för sällan. Lite shopping blev det allt fast de flesta pengarna la vi på Fixas rosetter. Barnen tyckte att vi skulle köpa alla rosetter vi fick och det gjorde vi, här ska man inte snåla inte. Sen fick vi välja en sak på prisbordets vänstra del, Mika och Linus förälskade sig i en liten silvrig ask på ben med ett lock som gick att öppna. Jag frågade om den ingick i det vi fick välja mellan men mannen svarade att det gjorde den inte men så tittade han upp och fick se barnen och då flyttade han asken och sa att den visst ingick. Så Linus och Mika tog den lilla silvriga asken och glädjen var stor. Man blir som mamma väldigt glad åt människor som kan rucka lite på reglerna för att glädja andra.

Så var det då dags att packa ihop vilket gjorde Linus bekymrad, han ville inte alls lämna sitt lilla hus i skogen. Efter viss övertalning fick vi med honom till glasskiosken och när vi shoppat loss där gav vi oss mot bilen, den varma bilen, som stod mitt i solen. In med all packning och in med alla hundar och barn. Sen plockade jag fram en ask med godis som barnen delade på, jag körde och efter en timme var vi hemma. Duktiga, underbara barn som stod ut i den varma bilen, de är värda alla rosetter och pokaler i världen.

 

768Efter en hel dag på en hundutställning i gassande sol  är man ganska trött, nöjd men trött. Barnen hoppade i poolen, Fixa och Ove lekte en stund i trädgården, Ajax och Danka var glada att vi var hemma igen och ganska snart kom Anders hem från jobbet. Familjen var samlad igen.

Ove hade skött sig exemplariskt hela dagen och när kvällen kom däckade han fullständigt på sin dyna eller nästan på sin dyna i alla fall.

/Susan

 

 

Annonser