Vackra Fixa som blivit Svensk utställningschampion bestämde sig för att ge sig av utomlands för att pröva lyckan i utställningsringen. Som matte har jag ju inget annat val än att organisera upp det hela. 070 Sagt och gjort, jag anmälde till utställningen som gick av stapeln på Åland, närmare bestämt Eckerö. Praktiskt eftersom pappa och Ing-Marie bor på Åland så jag kunde få husrum, mat och trevligt sällskap.

Resesällskap fodras för att en så lång resa ska bli trivsam så jag frågade runt bland mina hundvänner om de vill följa med och ställa ut sin hund. Men nej, alla var upptagna på annat håll.

Men som en slump blev jag upphittad av en gammal vän på Fb, inte vilken vän som helst utan faktiskt en av mina allra bästa vänner som jag tappat bort när livet ändrade riktning. Visst hade jag sökt henne många gånger men om man nu envisas med att byta efternamn då är man inte helt lätt att hitta. När jag bodde i Jönköping hängde Annika och jag ihop i vårt och torrt med våra respektive. Vi fiskade, festade, gick med hundarna, skötte mina hästar och pratade om allt mellan himmel och jord.

Så nu blev det så lyckligt att Annika hängde med till Åland, utan att tveka och oj vad vi hade mycket att prata om. Resan upp till Grisslehamn gick hur fort som helst, båtresan likaså och vips var vi hemma hos pappsen och Ing-Marie. Där inkvarterade vi oss i gästrummet ovanför vedbon. Ing-Maries dotter Jenny men sin man Hasse och dotter Felicia hade dragit med sig husvagnen och skulle ställa ut sina hundar på söndagen.

Härliga kväller med massor av god mat och väldigt trevligt sällskap, så kan man nog sammanfatta det hela. Oj vad vi pratade och skrattade, skulle vi inte upp tidigt på lördagen hade vi nog fortsatt natten lång.

Själva utställningen var i en stor idrottshall med konstgräs, så underlaget i ringarna kunde man verkligen inte klaga på. Inte något annat heller för den delen för allt var riktigt bra ordnat. Vi hade en svensk domare, typiskt när man äntligen beger sig utanför landets gränser och alla Pumisarna var från Sverige. Så det blev som en svensk utställning fast på Åland. Fixa fick fin kritik men hade för dagen lite lösa framben. Skälet var att hon tittade på mig när vi sprang mot domaren och då viftar hon lite extra med frambenen och det får man ju inte göra i utställningsringen. Så det blev ett slätt Excellent och så var den utställningsdagen över.

Vi for tillbaka till stugan och tog en skogspromenad i vikingabyn, härligt att få röra på sig och få lite frisk luft. Fixa lufsade runt och trivdes med livet. Hon är så otroligt behaglig att ha med sig, lugn och fin, uppför sig exemplariskt och är galen när det är utrymme för lite galenskap. Däremot uppförde hon sig inte så lady-like när hon träffade Jenny och Hasses mops och boxer. Jösses vad hon tyckte illa om dem. De sprang liksom runt helt ostrukturerat och hade inga nosar, väldigt svåra att förstå sig på tyckte Fixa. Boxern var precis två år fyllda, en otroligt vacker figur men en massa energi, en sån skulle jag kunna ha men inte Fixa. Så någon boxer lär det aldrig bli i vårt hus.

Hemresan gick av stapeln på söndagen och vi får från Mariehamn till Kapellskär. Eftersom vi hade Anders lilla bil Hilda hamnade vi i kön för de som skulle få köra upp på hyllan på båten. Jag ogillar starkt att köra upp på hyllan, det är läskigt och jag fick minsann göra det på resan till Åland, tyckte att det kunde räcka. Men ånej, vi hamnade i hyllkön. Åt lite choklad för att dämpa nervdallret och så när vi skulle köra på så slapp vi fara upp på hyllan. Hurra! Vi hamnade på bästa plats intill en dörr upp från bildäck. Båtresan hem gick bra, vi shoppade lite dricka och godis och ganska snart anlände vi till Sverige. För att utnyttja tiden optimalt hade jag bestämt med min syster Kikki att vi skulle passera dem för att äta och umgås en stund eftersom de har stuga i Norrtälje. Vi har inte setts på hur länge som helst, typ flera år och jag fick också krama på min systerson Jocke, finaste killen. Micke var upptagen på annat håll så vi får kramas en annan gång. Med mätta magar och många skratt senare for Annika, Fixa och jag vidare mot Ölmstad. Annika steg av, vi kramades och så for jag hem till Skåne och familjen.

Som alltid kan man väl säga: Borta bra men hemma bäst!

Kortet ovan är från Fixas första utställning som valp i Hässleholm.

/Susan

Annonser