….dansar inga råttor på bordet men det brukar alltid, alltid hända något annat spännande. Anders har rest till Spanien med bankgänget för att springa en halvmara, gå på fotboll, äta gott, vila upp sig, springa lite mer, äta mer gott och njuta av livet och då, då brukar det ALLTID hända något här hemma. Det kan vara allt från att källaren översvämmas till att Linus bryter armen. Förra året gick ju allting så bra ända tills sista dagen, Anders hade landat och anlänt hemmet medan vi var på bowlingen och så skulle vi BARA handla lite på vägen hem. När vi kommer ut från affären har vi fått punktering! Jo men visst och då hade vi ändå kört ända från Ängelholm och så plötsligt bestämde sig däcket för att släppa en däckfis, puff så var det platt. Fick ringa bärgaren som kom och fyllde däcket med ny härlig luft och så kunde vi fortsätta vår färd hemåt.

Så vi kan väl säga att vi är grymt beredda, på typ vad som helst och när som helst.

När pappan är på resande fot måste vi omorganisera oss på hemmaplan, denna gången har jag ett nyopererat knä att ta hänsyn till men för övrigt är allt sig likt. Barnen började med att dela upp nätterna de kunde få sova i min säng. Det lottades enligt konstens alla regler och följande blev resultatet:

IMG_0787

Så i natt, söndag till lördag, har jag sällskap av Mika och så smög sig Linus ut till oss och kröp ner för han var ju sååå mörkrädd. Första natten sov Sigge hos mig och jag kan väl säga att han inte var mycket till sällskap. Jag hade tänkt att vi skulle kolla på nån film, berätta hemlisar och snacka en stund. Men så blev det inte, han läste två rader i sin bok, stängde den, sa att han skulle sova och så vände han på sig och sov. Sant alltså, han bara vände sig och började snarka. Jag petade på honom men han sov, på riktigt. Linus var mycket mer underhållande igår, vi tittade på Skylanders och sen berättade han en hemlis för mig innan han avslutade med att berätta en godnatt saga och sen sov vi. Mika och jag tittade på de där färgglada små hästarna, en fin film och sen försökte jag få henne att berätta några hemlisar men hon vägrade.

Vi har inte sovit så länge utan varit uppe tidigt och gett oss ut och röjt i trädgården. Jösses vad vi har jobbat och jösses va jobbigt det har varit att få hela gänget att ta i och dra åt samma håll. Men samtidigt så roligt, jag ser det som en ren utmaning, en tävling som jag ska vinna och jag vann, bägge dagarna. Alla har slitit och vi har fått bra ordning på åtminstone en liten del av vår stora trädgård. Är så tacksam över att vi inte har några grannar och att vi bor i skogen för då gör det ju inte så mycket om trädgården svämmar över och växer igen här och var. I lördags fick vi besök av Spader som är Nettans vackra häst, hon satt på så han kom inte ensam.

Emil har haft en massa läxor med sig hem och jag har helt enkelt tvingat honom att göra allt vilket han gjort under stora protester. Detta är också en tävling för mig, att få honom att förstå varför han ska göra läxorna, varför han måste kunna det som ska göras i skolan och kanske främst varför han måste göra det som han redan kan för att visa läraren att han faktiskt kan det han säger att han kan.

Mika passade på att göra sin läs- och skrivläxa i lördags medan Sigge betade av sin matteläxa. Check på den liksom, inga läxor för Mika och Sigge att göra i veckan. Sååå skönt.

Och så vill jag passa på att lugna min kära arbetskamrater, barnen har fått mat! Eftersom jag inte är någon fena i köket, det är ju liksom Anders domäner så har jag fått recept och förslag på mat som till och med jag ska klara av att laga av mina arbetskamrater. De är så ooootroligt snälla och jag är dem evigt tacksam. I fredags skulle jag göra Carbonara, kan tyckas plätt-lätt och just därför kan jag inte begripa varför den blev som pasta indränkt i äggröra. Barnen grinade illa, åt pliktskyldigt och undrade om vi kanske, kanske kunde äta på restaurang resten av veckan. Men ånej, så lätt ger jag mig inte. I lördags åt vi våfflor till lunch, jag gjorde smeten själv och det blev jättegott. Sen blev det makaroner och stekt falukorv till middag som Sigge lagade. Bäst hittills var barnens betyg. Jo man tackar, tror jag överlåter matlagningen till Mästerkocken Sigge. Idag, söndag, åt vi rester till lunch, det var bara jag som åt ”Carbonara” och sen fick hönsen resten, de uppskattade åtminstone min matlagning. Till kvällsmat blev det ugnspannkaka.

Vi fick dessutom besök till middagen, Linus bästa vän Lovis och hennes mamma Doris kom förbi. De snabba barnen rullade kvickt ihop lite chokladbollar och så vispade de till chokladpudding. Vad skulle jag göra utan dem? Trevligt hade vi, barnen lekte, åt pannkaka och fikade medan jag och Doris mest fikade och pratade.

Hundarna har barnen mest rastat för att jag ska slippa ränna i skogen med mitt nyopererade knä, duktiga har de varit, alla inblandade. Det har hoppats studsmatta, cyklats, lekt i bäcken och alla har vi njutit av värmen och stundtals har vi fått se solen denna helgen. Så härligt. Jag är så otroligt lyckligt lottade som har detta fantastiska gäng med barn i mitt liv, de är humor, de är stundtals en utmaning och ständigt är de en lycka.

Nu ska jag kvällskissa hundarna och sen är det dags att krypa ner och få några timmars sömn innan ligan ska väckas, serveras frukost och skickas med skolbussen till skolan tidigt, tidigt i morgon bitti.

Väntar samtidigt spänt på vad som ska hända och när det kommer hända!

/Susan

Annonser