You are currently browsing the monthly archive for juli 2017.

Jo men visst är det på det viset att jag fyller år om bara några dagar. 50 fantastiska år har snart passerat och jag ser fram emot 50 nya spännande och utmanande år.

Fredagen den 4 augusti fyller jag alltså 50 år och kommer ha öppet hus från kl. 12.00. Så vill ni komma över en stund för att fira mig, fika lite och ha lite allmänt trevligt så är ni varmt välkomna.

IMG_1246

Detta var enda bilden på en födelsedagstårta som jag kunde hitta och den serverades när Axa fyllde ett år. Hon bjöd ju bara in hundar och jag kan utlova en annan slags tårta om ni kommer för att uppvakta mig, jag är nämligen inte så förtjust i Frolic utan föredrar andra ingredienser.

/Susan

Annonser

I slutet på Juli inföll den årliga kennelträffen på Skallabacken där Fixa är född. Detta underbara ställe ligger bara ett stenkast ifrån oss, i Halmstad närmare bestämt och visst får man ta i när man kastar stenen men ändå.

Efter årets semester har vi insett att Hedda är för liten, tyvärr, men hon kommer behöva flytta hemifrån så småningom. Det går liksom inte att få in alla i familjen som består av både två- och fyrbenta medlemmar. Så till Skallabacken fick Hilda hoppa in och avlasta Hedda. Nu var det ju så att vi var en extra också eftersom Udda tillfälligt bor hos oss. Udda är en fantastisk liten Dansk/Svensk Gårdshund på 11 månader och hon ägs av Marlene (Oves uppfödare) och Kristoffer som for till Skottland på semester och lämnade lillhunden hos oss.

IMG_1553

Så vi packade Kungen som kopplades på Hedda där vi tryckte in tre av barnen, Fixa, Axa och Udda och så Anders som fick äran att köra. Det var ju bara att låsa själva kofferten längst fram på Kungen innan vi skulle köra och det är då det händer! Nyckeln gick av! Samma nyckel som låser upp Kungen som nu var väldigt låst och alla fönster var naturligtvis väldigt väl stängda. Så det blev till att gnugga geniknölarna och försöka bryta sig in i Kungen utan att skada honom. Man kan säga att det var ett rejält samarbete som löste problemet. Sigge hittade verktyget, jag bidrog med goda råd om tillvägagångssättet och Anders fick göra själva jobbet.

IMG_1485

Här står Sigge och håller i det rätta verktyget men Anders hade en annan idé som han sen fick skrota och istället göra som Sigge och jag ville. Självklart fick vi upp fönstret, skickade in Sigge som kunde kräla in och sen öppna själva dörren. En timme senare än planerat startade vi färden mot Skallabacken.

Emil, jag och Ove packade in oss i Hilda och följde efter Kungen som vi sedan körde om för de var så långsamma.

Väl på plats på Skallabacken installerade vi oss, rastade hundar och kramade om vänner.  Fredagen är en mjukstart där vi egentligen bara umgås och grillar, typ förbereder oss och värmer upp inför KAMPEN!

IMG_1492

Fixas gäng NMK – Nordiska mytologikullen – går varje år all in kan man säga. För oss är Skallabackenkampen otroligt viktig, vi hade dessutom en seger att försvara från året innan. Vår lagfärg är turkos men det kanske ni redan misstänkte.

Ja så började då själva tävlingarna på lördagen. Först ut var den obligatoriska frågesporten som väl aldrig har varit våran favorit trots att det lästs blogg så ögonen blöder innan. Det visade sig att vi kom sist i den grenen. Men vad gör det. Bara att bryta ihop och komma igen liksom.

Vi spottade gelegrodor och vi var bra, riktigt bra men typ inte bäst. Men spottade gjorde vi med den äran. Sen skulle det tas ner flaskor med hjälp av en strumpbyxa i nylon och en tennisboll. Låter ju enkelt men se det var lite knepigt och här hade vi inte mycket att hämta, tyvärr. Men kul hade vi för det har vi alltid i vårt gäng.

Man kan väl säga att lördagens tävlingar, som inte in innehöll några moment med hundar, inte riktigt föll oss på läppen. Vi samlade oss och bestämde oss för att satsa järnet på söndagens tävlingar där vi skulle få ha med oss våra hundar och de går ju inte av för hackor.

Linus var lycklig för på lördagsförmiddagen anlände, äntligen, Astrid! I ett års tid, sen förra kennelträffen, har Linus längtat och längtat efter Astrid och äntligen fick de återförenas.

IMG_1514

Sen höll de ihop hela helgen och hade hur kul som helst. Linus passade även på att tappa sin andra framtand så han blev en riktig tandlöse. Tandfen belönade honom med 20 kr och Linus var nog lite impad över att tandfen hittade honom på Skallabacken.

På lördagseftermiddagen var det dags för det stora och väldigt viktiga PUMIRACET! Förra året kom på en delad 3:e plats men i år var hon mest intresserad av att lära sin motståndare lite vett och etikett. Axa gjorde sitt premiärrace och blev sittande kvar i starten för det tog en stund innan hon förstod att hon skulle springa till mig så vi kan väl bara konstatera att vi behöver träna lite mer på just den här grenen. Som tur är var detta en fristående tävling och räknades inte in i lagkampen.

Kvällens höjdpunkt, den tävling som drar ner mest skratt, var PUMIROCK och tyvärr har jag ingen bild för Linus hade tagit min mobil. Men det går ut på att man är två stycken som tävlar mot varandra. Bägge två har ögonbindel, en vadderad rockring i händerna och så ett skärp där det hänger ett snöre och längst ner i snöret i hälsenehöjd hänger det en klocka. Så fort man rör sig klämtar klockan och det är på så sätt man hittar varandra på planen. Sen ska man försöka fånga sin motståndare genom att trä över rockringen på den och vips så vinner man. Hur kul som helst, publiken skrattar så tårarna rinner och det är ruskigt roligt att tävla. Jag vann först en match över Jörgen, snabbt som attan, vi hann knappt börja. Sen följde en lång match mot min älskade Anders och Lasse, som var domare, fick avbryta oss ett par gånger då han tyckte att vi blev lite väl intensiva. Jag vann! och fick möta Micke, det blev också en intensiv match men till slut vann Micke, själv hävdar jag att det bara var tur men ändå, han vann faktiskt hela turneringen till slut. Bra kämpat!

Lite sömn i Kungen och så upp för att möta söndagens utmaningar. IMG_1531

Först hade vi en bana med en massa krångliga hinder, det skulle gås över stegar, hunden skulle ligga på bordet medan föraren dansade sig igenom ett slalom, det var hopphinder, balansbommar på marken där inte en tass fick röra gräset, en jättelång tunnel och apport av tennisboll. Kruxet var ju inte bara att man skulle klara banan utan man skulle säga vilken tid man tänkte ha när man gick i mål och sen fick man poäng efter hur nära man kom sin egen tid. Minuspoäng utdelades vilt när man missade något hinder eller trampade på gräset när man skulle gå på bommen. Fixa var jätteduktig och vi hade kul men jag tror att vi inte gjorde någon större succé i den här grenen heller. Laget var inte på topp helt enkelt.

Tunnelrace stod på tur och det var ett väldans virrvarr av tunnlar i alla möjliga färger. Här gällde det att ta sig igenom banan på snabbast tid och inte diska sig genom att springa in i fel tunnelingång. Jag och Fixa var riktigt bra, tyckte vi i alla fall, klarade hela banan men fick ingen supertid. Många, många blev diskade men som vanligt hade vi ruskigt roligt.

För fjärde året i rad hade kidsen Danielsson en tävling, våra ungar alltså, och i år hade de planerat en lagtävling eftersom det var så många deltagare. Anders och jag får ju naturligtvis vara med och fixa lite innan men i stort klarar de det mesta själva.

IMG_1522

Detta var kanske NMK:s bästa insats, även om tävlingen inte ingår i kampen, för Jörgen, Anders och Krister tog sig till final! Att spela tre i rad är ju plätt-lätt men här skulle ena lagets hundar ligga och det andra lagets skulle sitta och sen har man inte riktigt någon överblick över spelplanen. Om ni börjar ana en viss bortförklaring så är det nog så för i finalen så gick lagen in och så förlorade NMK snabbare än man hinner dra andan.

IMG_1529

Här ser ni de eminenta vinnarna, stort grattis, och i förgrunden ser ni vinnarpokalen, ett vandringspris som Mika gjort i skolan. Arrangörerna, 75% av kidsen Danielsson, står bakom vinnarna och de var nog rätt nöjda med sin insats. Nu spånar de redan på nästa års utmaning.

När alla resultat räknats ihop stod TRONKULLEN som vinnare i 2017 års Skallabackenkamp! Stort grattis till er allihopa!

Vårt lag, som tycker att man bara behöver vinna vart annat år, kommer igen nästa år. Förberedelserna har redan börjar och vi kommer vara vassare än någonsin. Vi tycker dessutom att man bara ska vinna då och då så att andra lag får en chans att stå längst upp på pallen för annars vill ju ingen vara med längre och då blir det ju ingen kamp.

IMG_1535

Trötta men glada styrde vi kosan hemåt!

/Susan

 

En fredag i juni när skolan precis slutat vinkade jag av Hedda, Kungen, Fixa, Axa, alla barnen och Anders som drog iväg till Hökensås. Själv fick jag bli kvar hemma med Ove, jag skulle jobba natt hela helgen och Ove skulle bara njuta av att slippa bo på en camping. IMG_1186

Resan gick bra, Kungen installerades på plats 61 och Anders meddelade att han backat in som det proffs han är på att just backa med bil och husvagn.

Linus hade med sig Mikas gamla cykel för vi hade bestämt att nu skulle han minsann lära sig cykla. Han har vägrat för han kan inte och så var det bra med det. Ungen ifråga är ju tämligen envis. Första kvällen hade han sprungit med sina syskon som cyklat runt på campingen, han hade hittat genvägar och hängt med ganska bra. Men det var nog ganska jobbigt att springa så han gick till pappan och sa att han nu skulle lära honom att cykla. Fem minuter tog det innan ungen kunde cykla! Så nöjd han var och så kunglig han cyklade runt på campingen. Lugnt och städat liksom med en viss värdighet. Så nu kan alla cykla, uppdraget utfört!

På söndagen lämnade Emil gänget för att gå på flugfiskekurs i fyra dagar med Martin och Johan som instruktörer. Detta är årets höjdpunkt för Emil, det finns liksom inget som kan konkurrera ut det. Så var då Anders ensam med tre barn och två hundar, plätt lätt liksom, rena rama semestern precis som det ska vara.

När jag avverkat mina tre jobbnätter packade jag in mig och Ove i Hilda, vi åkte på kvällen och tur var väl det med tanke på att ac:n inte fungerar. Ove låg fint längst bak i bilen och verkade trivas med upplägget. Det var skönt att komma fram till gänget, det är så tomt här hemma när de är på resande fot. Jag smög ner till sportfiskeaffären och kollade när fiskekillarna skulle komma tillbaka och tur som en tok hade jag för de var faktiskt inne en sväng så jag kunde krama om Emil.

Vi fick lite rapporter från fiskekursen av Martin via fb och killarna, för det var bara killar, verkade ha riktigt, riktigt roligt, som alltid. När kursen slutade på onsdagen fick vi hem en ganska sliten Emil, han hade med sig sin kompis Jonathan som skulle åka hem lite senare så han fick hänga med oss resten av dagen.

Så där lagom till helgen kom våra fiskevänner, vi lärde känna varandra på Hökensås för några år sen och då och då får vi till det så vi är där samtidigt. Vi gav oss ut och fiskade tillsammans vid en jättefin liten sjö på lördagen. Fantastiskt väder, solen sken och det var så där behagligt varmt och inga knott.

Mika bottenmetade och drog upp sin första regnbåge, lyckan var gränslös. Det är så häftigt att landa en stor fin fisk och när man då drar upp sin första så är det något alldeles speciellt.

Sigge ville inte va sämre så han tog över mitt gamla Fladenspö, kastade ut och så började den stora väntan på fisken.

IMG_1238

Sjön levererade så Sigge fick också dra upp en regnbåge. Härligt! Bägge fiskarna grillade vi och de var alldeles utsökta.

Söndagen kom och Anders var tvungen att bege sig hemåt för att jobba på Tall Ship Race i Halmstad, han var med och jobbade med it-lösningarna och då är det ju en fördel om man är på plats. Ove fick följa med hem, han tänkte tillbringa dagarna med sin hundkompis Sally, ett mycket bättre alternativ än att hänga på en camping där man måste gå i koppel.

Man kan ju inte säga att det blev tomt när Ove och Anders försvann precis. Vi var ju ändå 4 människor och 2 hundar kvar. Fast det märks att några saknades, det är ju som allra bäst när alla är på en och samma plats.

När några åker iväg så flyttar tydligen några in eller åtminstone en flyttade in. En trevlig prick om än något taggig i sin framtoning. Lagom till middagen varje dag kom Stickan och han gav sig inte av förrän han fått en portion hundmat som han åt i lugn och ro i förtältet med oss som sällskap.

Eftersom alla måste ha ett namn, det blir ju så mycket lättare då när man ska umgås, så döpte vi vår nya familjemedlem till Stickan. Han var en väldigt snäll Kotte, fräste bara lite men traskade runt i förtältet utan att bry sig om skällande hundar eller barnen som skuttade runt. Han kände sig tydligen som en i familjen.

Medan Anders var borta delade vi upp sysslorna lite så att vi alla skulle få ha lite semester.

Alla fick hjälpas åt och diska och alla var jätteduktiga. Visst var det vissa som gnällde lite om att behöva jobba på sommarlovet men när jag informerade om att jag faktiskt hade semester så lommade de iväg och diskade. Linus drog sitt stå till stacken och tanterna på campingen var så imponerade av barnen och sa att det fanns minsann hopp om framtiden.

Det gäller att inte ligga på latsidan när man har semester så vi han även med ett besök i Habo där jag bott för ganska många år sedan. Ville visa barnen Habo kyrka som är en jättestor träkyrka med fantastiska målningar inomhus. Tänkte att barnen skulle ha något att prata om när de blir stora, typ stackars oss som tvingades hänga med och besöka en kyrka mitt i ingenstans. Men så blev det inte, tvärtom var de jätteimponerad av kyrkan. Den är ju otroligt mäktig och verkligen värd ett besök om ni är i krokarna. Vi köpte en bok om kyrkan och barnen bestämde sig för att vi skulle åka tillbaka när pappan kom tillbaka. Barnen skrev ner vad det skulle säga och sen övades det hej vilt tills den dagen vi äntligen fick tillbaka pappan och kunde återvända till Habo Kyrka.

Sen fick Linus hög feber och ont i huvudet, blev sängliggande i två dagar. För att göra saken lite värre så blev Mika sjuk dag två med feber och så kräktes hon. Hundarna fick fina sig i mycket korta promenader för jag kunde ju inte lämna sjuklingarna så länge.

När barnen frisknade till protesterade Emil högt och sa att vi verkligen måste fara till doktorn med hans krokiga lillfinger. Innan skolavslutningen så spelade vi fotboll hemmavid och när Anders sparkade en hård boll på mål så tog Emil den och landade väl på lillfingret. Men han klagade inte utan gick till skolan där han tydligen ramlade en gång till på detta stackars finger när han spelade fotboll. Jag sa att han skulle gå till skolsköterskan, vilket han gjorde, men hon sa att man gör inget åt små fingrar då det är en ledbandsskada utan man kan tejpa ihop dem men det ville inte Emil. Så han härdade ut med sitt skadade finger och genomförde hela fiskelägret och hade hur kul som helst.

Men det gick ju inte att komma ifrån att lillfingret var både krokigt och svullet så det fick bli ett besök på vårdcentralen i Tidaholm. Nu är ju inte det så enkelt som det låter för första dagen jag ringde fick jag en telefonsvarare i örat som sa att de inte tog emot fler samtal då de inte hade några läkartider kvar, samma sak andra dagen fast jag ringde redan halv tio, tredje dagen ställde jag klockan på åtta och kastade mig på telefonen. Jag kom fram och fick en tid samma eftermiddag kl 15.20.

Det skulle bli en intensiv dag fast det visste vi ju inte då. Frukost och sen for vi till Tidaholm för att handla och vaccinera Axa som fyllt 1 år, tillbaka till campingen för att äta lunch och sen drog vi till Tidaholm igen för ett besök på vårdcentralen. Läkaren tittade och klämde på fingret och sa att det fick bli röntgen. I Skövde!! Nu var det ju så att jag inte hade packat varken mat till oss eller vatten till hundarna som tappert satt i bilen och väntade så jag blev lite stressad. Men så fick vi en tid i Skövde kl. 19.20 så vi hann köra tillbaka till campingen, rasta hundar, äta lite, packa fika, tidningar, pennor och papper och så in med hela ligan i bilen och så körde vi till Skövde.

Parkerade i skuggan, drog ner fönstren och stegade mot röntgen. Där tog det bara någon timme innan det lilla fingret var röntgat och vi fick order att ta oss till akutmottagningen där vi fick anmäla oss i en lucka och sen vänta, vänta och vänta. Nästa stopp blev hos en sköterska som tittade på röntgenbilderna, konstaterade att fingret var brutet och att vi behövde träffa en ortoped. Hela flocken leddes genom akuten till ett litet väntrum med en massa leksaker. Det piggade ju upp situationen något. Sen fick vi vänta, vänta och vänta. Och så är det ju på akutmottagningar, man får vänta för de som är dödssjuka måste ju tas hon hand först. Vartefter tiden går börjar barnens tålamod sjunka trots bullar, dricka och tidningar. Till sist kommer doktorn som konstaterar att fingret behöver gipsas så vi leds in i gipsrummet där en undersköterska kommer och hjälper oss.

Även om själva lillfingret är litet så blir det ett rejält gipspaket eftersom man måste gipsa in fler fingrar för att det ska bli riktigt, riktigt stadigt. Tre veckor ska gipset sitta och Emil blir tämligen nedslagen då han inser att han inte kommer kunna flugfiska något mer på semestern. Halv tolv på natten lämnar vi akuten, packar in oss i bilen, talar vänligt till hundarna som antagligen känner sig totalt bortglömda, äter en sen middag på en känd hamburgerrestaurang, kör tillbaka till Hökensås där barnen borstar tänderna och sen kastar sig i säng medan jag rastar och fodrar hundarna. Innehållsrik dag, verkligen.

Dagen vi alla längtat efter, kanske mest för att vi alla var trötta på min matlagning men ändå mest för att vi längtade efter honom, kom och Anders anslöt sig till familjen. Ove hängde inte med utan bestämde sig för att bo hos sin bästis Sally. Han är ju ingen fan av camping om det inte ingår en flock får eller agilityhinder.

Det blev lite familjefiske där ingen av oss fick ett endaste napp. Men solen sken, barnen plockade blåbär och klättrade i kullarna så det var ju lyckat ändå. Det fick bli grillade revben till middag istället för grillad fisk.

Vi hann med en vända till Habo där barnen äntligen fick guida pappan och sen fikade vi och tog en vända på biblioteket där Mika hittade spännande böcker.

Många långa promenader i skogarna hann vi med. Det plockades svamp, hundarna badade i bäckar, vi fotade en massa små djur och vackra fjärilar. Som vanligt var Emil den bästa fotografen, han älskar att fota allehanda små kryp.

En dag kom bästa Annika på besök. När jag bodde i Jönköping var vi bästa vänner och umgicks jämt. Vi fiskade och var iväg med hennes föräldrars husvagn eller med combi-campen, red min häst, gick med min hund och pratade, pratade och pratade. Det blev en härlig dag där barnen fick alla mina fiskehistorier verifierade av Annika, fiskarna var verkligen så stora och så många som jag sagt. Det blev en heldag med skogspromenad, fika, en massa snack, minnen, foton och så avslutade vi med en god middag som Anders stod för, såklart.

Sigge kom trea i tipsrundan som gick av stapeln på midsommardagen och vann ett fint pris.

IMG_1254

Vi hann fira Axa som fyllde 1 år. Mika gjorde en Frolic-tårta till henne och så bjöd hon in Ärta med sina hundvänner. Minigolf spelade vi och där gjorde jag, helt förväntat, succé genom att vinna på 31 slag. Helt outstandig var jag! Jag klippte håret på Anders, något vi skulle ha gjort innan vi for men som inte hanns med. Sigge och Mika diskade, så även Emil tills han slapp undan på grund av gipsad hand. Emil band flugor i fiskeaffären tillsammans med Rickard. Sen blev det några parti schack också, kul och klurigt.

Tre härliga veckor blev det på Hökensås! Nu får vi leva på minnena tills nästa gång.

Kalender

juli 2017
M T O T F L S
« Maj   Sep »
 12
3456789
10111213141516
17181920212223
24252627282930
31