You are currently browsing Susan’s articles.

Det är verkligen inte varje dag man får gå på 100-års kalas. Även om jag nuförtiden, genom mitt jobb inom hemtjänsten, får umgås med fler 100-åringar än jag kan räkna på min ena hands fingrar så har jag aldrig varit på ett 100-års kalas. Ni vet ett sånt där kalas där åldrarna spänner sig från pytteliten till 100 år. Rejäl spännvid liksom.

Den 17 maj fyllde gammelmorfar Eric 100 år och vi firade honom tillsammans med släkt och vänner. Eric är fortfarande ganska pigg i huvudet även om kroppen efter många års hårt arbete har tröttnat något.

18519990_10154628995973589_2053468059736161466_n

Festligheterna pågick hela dagen lång, många kom för att gratulera. Barnen hade dekorerat varsitt ljus till gammelmorfar och när jag skulle hjälpa Linus att slå in sitt såg jag att han fått dit inte mindre än tre nollor efter ettan. Jag sa att det bara var två nollor i hundra och Linus såg väldigt förvånad ut men fann sig snabbt och frågade hur mycket han hade skrivit. Ettusen sa jag och då svarade han att då får gammelmorfar lov att leva väldigt länge till och så var det slutdiskuterat. Det behöver ju inte va svårare än så.

Den 28 maj fyllde Mika, äntligen tyckte hon själv, åtta år. Så nu har vi en åttaåring i huset igen och det är inget annat än väldigt underhållande på många sätt och vis. Mika fyllde år på en söndag, perfekt enligt henne själv och jag kan inte annat än hålla med.

IMG_1012

Här läser Mika kortet från familjen där det står att hon ska få åka och välja en ny (läs: begagnad) cykel och en ny cykelhjälm. Populär present även om den lilla plastfågeln som sjunger var den stora favoriten. När frukosten var över bytte Mika om för att tillbringa några timmar på golfbanan med mormor. Det gör hon alltid på sin födelsedag, spelar golf på den riktiga golfbanan i Laholm och äter glass. Själv låg jag och sov hela dagen för jag hade jobbat natt.

När Mika återvänt från golfbanan drog hela familjen ner till grannarna för att bada i poolen och förbereda middagen. Själv sov jag klart och när jag vaknade rastade jag hundarna och sen promenerade jag ner till grannarna och anslöt till festandet där.

IMG_1028

Poolbad i solsken, tårtbak, grillmat och massor av härliga skratt. Tror inte Mika kunde ha en bättre födelsedag. Vi sjöng för henne och hon skämdes lite, vilket ingår när man fyller år, och sen åt vi tårtan som hon själv dekorerat.

Framåt kvällningen for vi hem, nattade barnen och så for jag vidare för att jobba natten lång.

Men det kommer fler födelsedagar i år, alla lika viktiga naturligtvis men jag måste väl ändå få slå ett slag för min egen.

Jag fyller 50 år den 4 augusti!

Jag upprepar: jag fyller 50 år den 4 augusti. Så, nu vet ni det. Den 5 augusti kommer jag återgå till att vara 28 år igen men jag vill ju inte missa festligheterna som det innebär att fylla 50, det vore ju korkat.

Så för att ingen ska gå runt och undra och kanske oroa sig lite så kommer jag publicera min önskelista, typ göra det riktigt enkelt för er.

IMG_1035

Tycker själv att den är relativt rimlig, eller? Håller tummarna för barnvaktsönskningen och den där hundhallen men inser samtidigt att jag säkert kommer få ganska många Soda Stream-maskiner.

Jag vill berätta lite mer om barnvaktsönskningen för den innehåller ju en hel del spännande komponenter. Man får bo här, vilket kan vara en upplevelse bara det, och leva flera dagar tillsammans med Mika, Sigge, Linus, Ove och alla hönsen. På vardagarna går barnen i skolan så då får man stiga upp tidigt och se till att de kommer med skolbussen, hela och rena och med rätt packning i sina skolväskor. Det är inte så svårt som det låter, barnen är relativt självgående och vet oftast vad de ska ha med sig. De är dessutom duktiga på att påminna varandra.

På vardagarna, när barnen är i skolan, är man fri att göra vad man vill bara man släpper ut hönsen, rastar Ove och gosar med honom. När barnen kommer hem med skolbussen så kan det ju vara några fritidsaktiviteter man ska skjutsa till men barnen hittar till de flesta, inga problem. Sen ska de ha middag och läggas i tid, typ 20.00, även om de säger att de brukar få vara uppe hur länge de vill. På helgen kan man åka på utflykt eller bara ta en promenad i skogen, ligga i soffan och kolla in en film med barnen eller handla på Ladan.

Hönsen vill ut på morgonen, in på kvällen, ha mat och vatten och så får man plocka in äggen som man med fördel äter upp för det är supergoda. Detta kan alla klara av och känner man sig osäker så frågar man barnen.

Ove vill ju ha sina promenader, ligga utanför hönsgården och vakta, sova i Emils rum även om han kommer hävda att han alltid sover i vår säng vilket naturligtvis inte är sant. Han är totalt okomplicerad att ta hand om och en vänligt själ med stort hjärta.

Vi andra då, vad tänker vi pyssla med denna tid? Jo vi tänkte ge oss ut på en långresa som innefattar bilåkning, hotellsovning, båttur och en massa god mat. Det är alltså jag, Anders och Emil som tänkte tillbringa den här tiden tillsammans.

Så var det sagt, nu vet ni vad jag önskar mig. Har ni några frågor är ni naturligtvis väldigt välkomna att höra av er, jag svarar efter förmåga.

/Susan

….och för allra första gången klarade vi oss utan brutna armar, punkterade däck, översvämningar, hönsattacker eller liknande. Det var som en dröm, det hände ingenting! Så nu vet vi att Anders kan vara på resande fot utan att det går någon nöd på oss här hemma. Ja det är väl mathållningen som inte är den bästa då men nu gick de ju ganska många dagar i skolan och lite mat kan jag ju laga så de överlevde de små grynen. Dessutom fick jag ett superbra recept av Sylvia på jobbet som jag faktiskt klarade av att laga och som jag bjöd familjen på när Anders kommit hem. Han tog två portioner!! Vilket väl ändå måste räknas som att han tyckte om det?

IMG_0797

Fixa har långtgående planer på att bli fotomodell, jo ni hörde rätt. Hon kände att hon behövde vidga sina vyer lite och tänkte nu ge sig in i modellandets hårda bransch. Men bara om hon slipper banta för det har hon inga planer på att göra, så det så. Hon är i finaste form med den finaste kroppen, typ size lagom, och så får det vara bra så. Vi får väl se hur det går.

Nu hann ju Anders vara hemma hela torsdagskvällen, natten och lite på fredagsmorgonen innan han for på jobb. Mysigt. När han kom hem på kvällen var det dock dags för honom att resa igen. Denna gången bar det av till Stockholm och så tog han med sig Emil och Sigge. Med tanke på det otäcka som hänt i huvudstaden så kändes det ju så där, men de skulle ju bo hos kusinerna och sen ska de på Hammarbymatchen i morgon. Som tur är stannar grabbarna hos kusinerna. Nu säger ju många att det är lugnt i stan, det som har hänt har hänt, men jag är inte lugn för det. Tänker att en dåre kan lätt dra igång andra dårar och så händer det något mer. Men jag tror inte att någon lyssnar på mig, tyvärr.

På måndag kommer de hem och då är vi samlade igen, äntligen. Det känns lite avhugget när någon eller några är iväg på annan ort.

/Susan

 

….med tanke på att Anders är i Spanien. Men vi väntar fortfarande spänt på när och vad som ska hända för det händer ju alltid något alldeles extra när pappan i huset är på resande fot.

I måndags när jag skjutsade Sigge till Kulturskolan där han spelar trumpet meddelande han att han skulle sluta spela trumpet. Varför? För att det var inte roligt längre, kanske krävdes det lite mer träning än han tänkt sig eller så var han nöjd med en och en halv termins trumpetande. Han fick följa med upp till sin lärare och berätta att han inte ville fortsätta och så lämnade han sin lånade trumpet och så var det bra med det. Han verkade lättade medan jag tyckte att det var jättesynd att han slutade, han var ju så duktig och så hade han ju som plan att spela på vårt bröllop. Ja, ja nu får vi väl ha ett bröllop utan trumpetande helt enkelt. Svårare än så behöver det ju inte vara.

Igår, tisdag, morse utbröt ett mindre världskrig vid frukostbordet. Själv stod jag och borstade tänderna i badrummet när jag hörde världens liv från köket, gap och skrik. På mindre än en sekund var jag framme vid kombattanterna, Emil och Linus, och kunde sätta stop för vidare världskrig. Emil blödde från ett sår på näsryggen och Linus blödde från ett litet sår på handleden. Vad hade hänt? Jo så här var det förklarade Linus: – Nummer 1: (här håller han upp ett litet finger rakt upp i luften) så sa jag till Emil att han skulle tugga med öppen mun. Nummer 2: (två små fingerar åker upp i luften) sa jag att han skulle dö. Då kastade han en kniv på mig.
Ånej sa Emil, jag kastade ingen kniv jag slängde din smörgås på golvet och då kastade du en kniv som landade på min näsa så den sprack!
Men det var ett SKÄMT skriker Linus, tänker en stund och säger: -Fast inte nummer 1. Och du KASTADE en kniv på mig!!
Nej sa Emil jag kastade en kniv och en gaffeln!!

Fick plåstra om Emils näsa och upptäckte då att jag inte hade några stripes hemma, suck det ska man alltid ha om man har barn i huset. Fick improvisera för att få ihop såret någorlunda snyggt. Sen fick även Linus ett plåster på sin handled och bägge två förpassades från matbordet till sina rum där de fick klä sig för att hinna med skolbussen.

När vi gick till bussen var dock alla vänner igen och glada och skuttiga. Så skönt att deras små världskrig är snabbt övergående, lika snabbt som de blossar upp.

När barnen åkt iväg med bussen packade jag in hundarna och massa grejer i bilen och for till Loutshallen där det var hundträning för hela slanten.

Kvällen blev ganska lugn, det blev hamburgare till middag, tänkte att det var bäst att skriva det så alla ni som vet att jag inte är någon mästerkock ändå kan känna er lugna, barnen har fått kvällsmat. Sen for Emil och jag till Ängelholm, han skulle på scouterna och jag fick handla lite under tiden. Resten av barnen var ensamma hemma med förmaningen att det klockan åtta skulle byta om och borsta tänderna så de kunde hoppa i säng direkt när vi kom hem. Det blev sen läggning och de små somnade på en gång medan Emil, Sigge och jag la oss i min säng och tittade klart på filmen vi påbörjat igår. Det var Emils tur att sova hos mig så Sigge fick vackert tassa till sin egen säng när filmen var slut. Kvällsrastning av hundarna och sen somnade även jag.

/Susan

….dansar inga råttor på bordet men det brukar alltid, alltid hända något annat spännande. Anders har rest till Spanien med bankgänget för att springa en halvmara, gå på fotboll, äta gott, vila upp sig, springa lite mer, äta mer gott och njuta av livet och då, då brukar det ALLTID hända något här hemma. Det kan vara allt från att källaren översvämmas till att Linus bryter armen. Förra året gick ju allting så bra ända tills sista dagen, Anders hade landat och anlänt hemmet medan vi var på bowlingen och så skulle vi BARA handla lite på vägen hem. När vi kommer ut från affären har vi fått punktering! Jo men visst och då hade vi ändå kört ända från Ängelholm och så plötsligt bestämde sig däcket för att släppa en däckfis, puff så var det platt. Fick ringa bärgaren som kom och fyllde däcket med ny härlig luft och så kunde vi fortsätta vår färd hemåt.

Så vi kan väl säga att vi är grymt beredda, på typ vad som helst och när som helst.

När pappan är på resande fot måste vi omorganisera oss på hemmaplan, denna gången har jag ett nyopererat knä att ta hänsyn till men för övrigt är allt sig likt. Barnen började med att dela upp nätterna de kunde få sova i min säng. Det lottades enligt konstens alla regler och följande blev resultatet:

IMG_0787

Så i natt, söndag till lördag, har jag sällskap av Mika och så smög sig Linus ut till oss och kröp ner för han var ju sååå mörkrädd. Första natten sov Sigge hos mig och jag kan väl säga att han inte var mycket till sällskap. Jag hade tänkt att vi skulle kolla på nån film, berätta hemlisar och snacka en stund. Men så blev det inte, han läste två rader i sin bok, stängde den, sa att han skulle sova och så vände han på sig och sov. Sant alltså, han bara vände sig och började snarka. Jag petade på honom men han sov, på riktigt. Linus var mycket mer underhållande igår, vi tittade på Skylanders och sen berättade han en hemlis för mig innan han avslutade med att berätta en godnatt saga och sen sov vi. Mika och jag tittade på de där färgglada små hästarna, en fin film och sen försökte jag få henne att berätta några hemlisar men hon vägrade.

Vi har inte sovit så länge utan varit uppe tidigt och gett oss ut och röjt i trädgården. Jösses vad vi har jobbat och jösses va jobbigt det har varit att få hela gänget att ta i och dra åt samma håll. Men samtidigt så roligt, jag ser det som en ren utmaning, en tävling som jag ska vinna och jag vann, bägge dagarna. Alla har slitit och vi har fått bra ordning på åtminstone en liten del av vår stora trädgård. Är så tacksam över att vi inte har några grannar och att vi bor i skogen för då gör det ju inte så mycket om trädgården svämmar över och växer igen här och var. I lördags fick vi besök av Spader som är Nettans vackra häst, hon satt på så han kom inte ensam.

Emil har haft en massa läxor med sig hem och jag har helt enkelt tvingat honom att göra allt vilket han gjort under stora protester. Detta är också en tävling för mig, att få honom att förstå varför han ska göra läxorna, varför han måste kunna det som ska göras i skolan och kanske främst varför han måste göra det som han redan kan för att visa läraren att han faktiskt kan det han säger att han kan.

Mika passade på att göra sin läs- och skrivläxa i lördags medan Sigge betade av sin matteläxa. Check på den liksom, inga läxor för Mika och Sigge att göra i veckan. Sååå skönt.

Och så vill jag passa på att lugna min kära arbetskamrater, barnen har fått mat! Eftersom jag inte är någon fena i köket, det är ju liksom Anders domäner så har jag fått recept och förslag på mat som till och med jag ska klara av att laga av mina arbetskamrater. De är så ooootroligt snälla och jag är dem evigt tacksam. I fredags skulle jag göra Carbonara, kan tyckas plätt-lätt och just därför kan jag inte begripa varför den blev som pasta indränkt i äggröra. Barnen grinade illa, åt pliktskyldigt och undrade om vi kanske, kanske kunde äta på restaurang resten av veckan. Men ånej, så lätt ger jag mig inte. I lördags åt vi våfflor till lunch, jag gjorde smeten själv och det blev jättegott. Sen blev det makaroner och stekt falukorv till middag som Sigge lagade. Bäst hittills var barnens betyg. Jo man tackar, tror jag överlåter matlagningen till Mästerkocken Sigge. Idag, söndag, åt vi rester till lunch, det var bara jag som åt ”Carbonara” och sen fick hönsen resten, de uppskattade åtminstone min matlagning. Till kvällsmat blev det ugnspannkaka.

Vi fick dessutom besök till middagen, Linus bästa vän Lovis och hennes mamma Doris kom förbi. De snabba barnen rullade kvickt ihop lite chokladbollar och så vispade de till chokladpudding. Vad skulle jag göra utan dem? Trevligt hade vi, barnen lekte, åt pannkaka och fikade medan jag och Doris mest fikade och pratade.

Hundarna har barnen mest rastat för att jag ska slippa ränna i skogen med mitt nyopererade knä, duktiga har de varit, alla inblandade. Det har hoppats studsmatta, cyklats, lekt i bäcken och alla har vi njutit av värmen och stundtals har vi fått se solen denna helgen. Så härligt. Jag är så otroligt lyckligt lottade som har detta fantastiska gäng med barn i mitt liv, de är humor, de är stundtals en utmaning och ständigt är de en lycka.

Nu ska jag kvällskissa hundarna och sen är det dags att krypa ner och få några timmars sömn innan ligan ska väckas, serveras frukost och skickas med skolbussen till skolan tidigt, tidigt i morgon bitti.

Väntar samtidigt spänt på vad som ska hända och när det kommer hända!

/Susan

…….ut sin bästa vän Lovis på fin restaurang.

Det hela började med att Anders fick ett erbjudande från H&M på 10% rabatt och fri frakt. Pappan fick för sig att beställa kläder till både sig själv och killarna. Vi tjejer blev inte ens tillfrågade, antar att han tyckte att det skulle bli för dyrt då.

Sigge beställde massor, inte förvånande alls eftersom han egentligen är den enda i familjen som är intresserad av kläder och mode, Emil beställde motvilligt några byxor och en munkjacka, inte förvånande alls eftersom han helst använder ärvda kläder med tanke på alla miljögifter som används när det produceras nya kläder och så beställde pappan lite nya kläder i gråa nyanser, inte heller förvånande alls eftersom han tycker att grå är en färg som alltid funkar. Linus fick också beställa och han gav sig plötsligt hän och klickade in plagg efter plagg. Ett ögonblick tappade pappan fokus och Linus klickade till sig ett par gråa stretchbyxor.

Paketet kom efter bara någon dag och lyckan stod högt i tak när det öppnades och alla kläderna provades. Linus var så nöjd med sina nya fina kläder så han sa: -Nu ska jag bjuda Lovis på fin restaurang.
Jag: -Ska ni äta på Mc Donalds?
Linus: -Nej mamma det är ingen fin restaurang. Vi ska äta på en fin restaurang och du får följa med men du får sitta vid ett annat bord!

Kände att jag måste ta tillvara på detta ögonblick och se till att han verkligen fick bjuda ut Lovis. Det är så lätt att det glöms bort, att ögonblicket bara blir ett ögonblick och ingen fantastisk upplevelse. Så jag messadeLovis mamma Doris som genast var med på noterna. Lovis blev eld och lågor, finklänningen åkte fram och så blev det till att vänta till den stora dagen, lördag.

Linus hade en klar plan för hela arrangemanget. Först skulle vi åka till ICA i Munka Ljungby och köpa blommor till Lovis. Vi tog med oss Sigge för han skulle på kalas i Ängelholm så vi tänkte dumpa honom där innan vi for vidare till restaurangen. Men först in på ICA där Linus snabbt letade upp den lilla avdelningen med blommor och sen gick det fort, han valde en stor bukett röda rosor.

img_0641

Sen for vi för att hämta Lovis som var vackert klädd i en svart klänning med snygga svarta stövlar till. Fin i håret och på ett strålande humör. Lovis gav Linus en liten present i form av två fingerdockor från Babblarna. Linus blev jätteglad och kontrade med att dra upp den stora buketten med röda rosor som han gömt bakom ryggen. -Riktiga blommor? -Det är riktiga blommor mamma, sa Lovis med glädjen glittrande i ögonen. Kunde liksom inte bli bättre.

På väg mot Ängelholm släppte vi av Sigge på Drakens Lekland där han skulle gå på kalas, Anders skulle hämta honom och så skulle de dra till ishallen för att åka skridskor med Mika och Emil. Har man fyra barn så blir man en mästare i att organisera saker och ting.

Väl framme på restaurang Simons i Ängelholm så stegade Linus och Lovis in och bad om ett bord med plats för två. Linus förklarade nogsamt att jag var med men minsann skulle sitta vid ett eget bord så jag inte störde dem. img_0642

I smyg fotade jag de tu när de satt och pratade om viktiga saker som vem som var den första människan på jorden, varför man inte kom ihåg när man föddes, vem som hade mest dricka kvar i sitt glas och lite annat smått och gått. Jag kallades in när de fick sina menyer eftersom ingen av dem kan läsa än. När vi läst igenom hela meny bestämde sig bägge två för pasta med köttfärssås och sen skulle de ha glass med chokladsås till efterrätt.

img_0647

Lovis var inte jätteförtjust i maten, hon tyckte att såsen var lite stark men Linus sa att hon kunde fiska upp pastan så skulle såsen trilla av så det gjorde hon. Linus högg in på maten med god aptit, jag fick göra en kort insats och skära lite, sen förpassades jag till mitt bord där jag åt för mig själv. När barnen var mätta blev de lite skuttiga, de tyckte att det tog lite lång tid innan glassen kom. Tålamod, tålamod…

img_0650Till slut så kom då efterrätten in och vilken succé det blev. Glass med chokladsås i fantastiskt fina skålar. Barnen var helt nöjda. Glassen försvann i ett nafs, inte en enda skvätt fanns kvar i skålarna när de var klara. Sen var det då dags att betala vilket Linus skulle göra själv. Han hade minsann sett till att få pengar av mig så att han kunde betala för maten. Men nu var det ju så att Lovis också ville betala vilket Linus löste genom att ge henne hälften av pengarna.

Barnen diskuterade vad de ville göra sen, leka hos varandra så klart men det var ju inte riktigt min plan så jag övertalade dem att de kunde få titta på leksaker i en stor affär i stan. De hängde på och så fick det bli leksaksavdelningen en stund. Men på vägen dit började det regna och några regnkläder hade de ju inte med sig. Linus, som faktiskt är en riktig gentleman, löste det på bästa tänkbara sätt.

img_0657Efter leksakstittandet tog vi oss till bilen och for tillbaka till Munka Ljungby för att lämna Lovis. Men se det var inte riktigt barnens plan, för när vi kom dit bönade och bad de att Linus skulle få stanna och leka. Kollade med Lovis föräldrar och det gick visst bra så jag fick ringa Anders som var med resten av gänget i ishallen och åkte skridskor för att fråga om han kunde plocka upp Linus på hemvägen. När jag fick ett okej från Anders sträckte Linus upp bägge sina armar i luften och skrek: -Jaaaaaa! Sen tog han av sig sina ytterkläder och skuttade in till Lovis. Själv åkte jag hem för att rasta hundar och påbörja middagen men det är en helt annan historia.

/Susan

IMG_0295.JPGNär man får en påminnelse från WordPress att det var över tusen dagar sen bloggen uppdaterades då får man lite dåligt samvete. Jag gillar ju att skriva men ibland, ganska ofta, tar vardagen överhand. Det är mycket som ska göras och hinnas med.

Det allra senaste som har hänt är att Fixa har valpat. Nio fantastiska Pumivalpar blev det, små men pigga, äter som bara den och frodas viktmässigt. Så nu letar vi ägare åt åtta små valpar, en tik kommer bli kvar här hemma.

Barnen har sommarlov och denna sommar blir vi hemma och tar hand om valpar. Men visst kommer vi hinna med bad när solen skiner och någon utflykt hit eller dit. För att vi ändå ska få lite semester och äventyr tillsammans drar vi iväg till Spanien i början på september. Utanför Benidorm har vi hyrt ett härligt hus med pool så jag anar att våra tio dagar i solen kommer bli alldeles fantastiska.

Emil har redan hunnit med att avverka Ungdomsflugan på Hökensås. Flugfiske för hela slanten i fyra dagar, då är han i sitt rätta element och det är trögt att få med honom hem igen.

IMG_0001

Här skulle det vara en bild med Emil hållandes i en stor fin regnbåge men ni får helt enkelt använda er fantasi tills jag fört över mina bilder från telefonen till datorn. I höst fyller ungen ifråga 11 år och ska börja femman, fatta femman. Liten har blivit stor och de andra är bara steget efter.

Linus blir ju sex år i december vilket innebär att han i augusti börjar förskoleklass. Det innebär skolbuss, äta i matsalen, sitta i samlingen, lyssna och leka med en massa härliga kompisar. Misstänker att det kommer passa honom som tyckt att det varit ganska orättvist att han fick gå kvar på dagis medan alla andra fick åka buss till skolan.

IMG_9820.JPG

Sigge har klarat sig igenom andra klass och trivts bra. Han är ju en relativt skötsam kille som har koll på när det är gympa och utflykter. Har han varit sjuk någon dag och inte fått åka till skolan så har han blivit både arg och besviken. Snabbt övergående dock liksom eventuell sjukdom.

Emil, Sigge och Mika har börjat bowla. En gång i veckan går de på bowlingskola i Ängelholm och jag måste säga att det är en grym sport. Alla kan vara med, det kostar inte en förmögenhet, de har en fantastisk tränare i Eva som ser alla och peppar där det behövs, jag behöver inte sälja lotter, kryddor, underkläder eller stå i kassan. Roligt är det dessutom, att från gång till gång kunna jämföra sina resultat, se om det går bättre och deppa lite när det går mindre bra. Mika är bara med varannan vecka för hon blir så trött säger hon och då får det vara så. Helst vill hon börja rida och det är väl bara en tidsfråga innan hon får som hon vill.

Jag tycker om aktiviteter som vi kan göra tillsamman, hela familjen, som tex bowling. Alla kan bowla. Agility är ju också en sport där det inte finns några åldersgränser, alla kan vara med och dessutom är det ju dödskul både på banan och den sociala cirkusen vid sidan av. Till denna sport behövs det ju lite hundar och jag jobbar på det kan man säga. Ove, vår fantastiska bc är på gång med träningen, Fixa likaså även om hon just nu är ledig för att ta hand om sina valpar och så ska vi ju behålla en valp. Danka är pensionerad, hon njuter av livets goda och vill bara busa och leka på sina egna villkor. Hm, precis som hon alltid har gjort alltså, inget har förändrats. Då har vi tre hundar och vi är sex i familjen. Ni ser att den ekvationen inte riktigt går ihop va? Det är är Anders håller på att få ett nervöst sammanbrott och för att undvika det smyger vi in en hund i familjen åt gången, sakta, sakta liksom.

IMG_0004.JPG

Och ja, vi bor kvar i vårt lilla hus på åsen, det är fortfarande bara 63 kvm stort och vi får plats ett litet tag till. Alla barnen bor i samma rum, Emil och Sigge i varsin loftsäng och så Mika och Linus i en våningssäng. I lilla rummet bor Fixa med valparna och den stora garderoben som stod där tidigare fick vi föra in i barnens rum vilket innebar att vi fick flytta våningssängen och ställa den under Sigges loftsäng. Vips så hade vi en trevåningssäng. Barnen jublade! Varför hade vi inte gjort detta tidigare, det var ju så mysig?! Ja det kan man ju fråga sig. Barnen klagar aldrig på att de har ont om plats, de leker oftast tillsammans och vill man vara ifred kan man alltid lägga sig i sin säng.

Men vi har funderat, sen lång tid tillbaka, på att bygga ut. Sen har vi bestämt oss för att flytta. Efter det bestämde om oss och skulle bygga ut igen för att sen riva allt och bygga nytt och sen köpa ett annat hus. Suck. Det är liksom vi i ett nötskal, massor med planer men vi kan bara inte bestämma oss. Vi har varit iväg och tittat på ett par hus. Ett var riktigt bra men där var mäklaren en klant så vi fick inte ens buda på det utan det såldes precis framför nosen på oss. De flesta husen är för små eller så kostar de galet mycket. Därför har vi nu bestämt, igen, oss för att bygga ut och tagit kontakt med en arkitekt för att få lite hjälp. Vi får se hur långt vi kommer den här gången. Spännande fortsättning följer i frågan….

Vill ni se mer bilder på valparna så får ni gärna besöka kennels hemsida http://www.funfix.se

/Susan

Vackra Fixa som blivit Svensk utställningschampion bestämde sig för att ge sig av utomlands för att pröva lyckan i utställningsringen. Som matte har jag ju inget annat val än att organisera upp det hela. 070 Sagt och gjort, jag anmälde till utställningen som gick av stapeln på Åland, närmare bestämt Eckerö. Praktiskt eftersom pappa och Ing-Marie bor på Åland så jag kunde få husrum, mat och trevligt sällskap.

Resesällskap fodras för att en så lång resa ska bli trivsam så jag frågade runt bland mina hundvänner om de vill följa med och ställa ut sin hund. Men nej, alla var upptagna på annat håll.

Men som en slump blev jag upphittad av en gammal vän på Fb, inte vilken vän som helst utan faktiskt en av mina allra bästa vänner som jag tappat bort när livet ändrade riktning. Visst hade jag sökt henne många gånger men om man nu envisas med att byta efternamn då är man inte helt lätt att hitta. När jag bodde i Jönköping hängde Annika och jag ihop i vårt och torrt med våra respektive. Vi fiskade, festade, gick med hundarna, skötte mina hästar och pratade om allt mellan himmel och jord.

Så nu blev det så lyckligt att Annika hängde med till Åland, utan att tveka och oj vad vi hade mycket att prata om. Resan upp till Grisslehamn gick hur fort som helst, båtresan likaså och vips var vi hemma hos pappsen och Ing-Marie. Där inkvarterade vi oss i gästrummet ovanför vedbon. Ing-Maries dotter Jenny men sin man Hasse och dotter Felicia hade dragit med sig husvagnen och skulle ställa ut sina hundar på söndagen.

Härliga kväller med massor av god mat och väldigt trevligt sällskap, så kan man nog sammanfatta det hela. Oj vad vi pratade och skrattade, skulle vi inte upp tidigt på lördagen hade vi nog fortsatt natten lång.

Själva utställningen var i en stor idrottshall med konstgräs, så underlaget i ringarna kunde man verkligen inte klaga på. Inte något annat heller för den delen för allt var riktigt bra ordnat. Vi hade en svensk domare, typiskt när man äntligen beger sig utanför landets gränser och alla Pumisarna var från Sverige. Så det blev som en svensk utställning fast på Åland. Fixa fick fin kritik men hade för dagen lite lösa framben. Skälet var att hon tittade på mig när vi sprang mot domaren och då viftar hon lite extra med frambenen och det får man ju inte göra i utställningsringen. Så det blev ett slätt Excellent och så var den utställningsdagen över.

Vi for tillbaka till stugan och tog en skogspromenad i vikingabyn, härligt att få röra på sig och få lite frisk luft. Fixa lufsade runt och trivdes med livet. Hon är så otroligt behaglig att ha med sig, lugn och fin, uppför sig exemplariskt och är galen när det är utrymme för lite galenskap. Däremot uppförde hon sig inte så lady-like när hon träffade Jenny och Hasses mops och boxer. Jösses vad hon tyckte illa om dem. De sprang liksom runt helt ostrukturerat och hade inga nosar, väldigt svåra att förstå sig på tyckte Fixa. Boxern var precis två år fyllda, en otroligt vacker figur men en massa energi, en sån skulle jag kunna ha men inte Fixa. Så någon boxer lär det aldrig bli i vårt hus.

Hemresan gick av stapeln på söndagen och vi får från Mariehamn till Kapellskär. Eftersom vi hade Anders lilla bil Hilda hamnade vi i kön för de som skulle få köra upp på hyllan på båten. Jag ogillar starkt att köra upp på hyllan, det är läskigt och jag fick minsann göra det på resan till Åland, tyckte att det kunde räcka. Men ånej, vi hamnade i hyllkön. Åt lite choklad för att dämpa nervdallret och så när vi skulle köra på så slapp vi fara upp på hyllan. Hurra! Vi hamnade på bästa plats intill en dörr upp från bildäck. Båtresan hem gick bra, vi shoppade lite dricka och godis och ganska snart anlände vi till Sverige. För att utnyttja tiden optimalt hade jag bestämt med min syster Kikki att vi skulle passera dem för att äta och umgås en stund eftersom de har stuga i Norrtälje. Vi har inte setts på hur länge som helst, typ flera år och jag fick också krama på min systerson Jocke, finaste killen. Micke var upptagen på annat håll så vi får kramas en annan gång. Med mätta magar och många skratt senare for Annika, Fixa och jag vidare mot Ölmstad. Annika steg av, vi kramades och så for jag hem till Skåne och familjen.

Som alltid kan man väl säga: Borta bra men hemma bäst!

Kortet ovan är från Fixas första utställning som valp i Hässleholm.

/Susan

Alltså nu är jag arg, jättearg. Inte så där lite klädsamt arg utan mer oklädsamt superarg. Typ aggressiv.

Hönsen var ute i sin provisoriska bur byggd av kompostgaller med både botten och tak för att de INTE ska bli skadade av vilda djur. I kategorin ”vilda djur” räknar vi även in Ajax och Danka eftersom de är terriers som jagar, som ska jaga, typ räv och grävling i gryt eller rådjur ovan jord. Fatta att det inte ingår höns i det de ska jaga eller är tänkta att jaga. Men russllar har som många andra terriers en viss förmåga att koppla bort hjärnan och bara jaga, allt som rör sig.

Ajax har ju hälsat på hönsen på Lärkahall. En ganska gränslös och vild påhälsning enligt hönsens ägare tillika mina vänner som den gången så snällt passade Ajax. Det var något om att han klättrat rakt upp på hönsnätet och var vid tillfället helt okontaktbar. Och jag tror dem, absolut, jag tvivlar inte en sekund på deras berättelser om Ajax hönsäventyr. Men nu är det ju så att det som är bra med Ajax är att han går att stänga in, han hoppar inte över kompostgaller eller andra höga avspärrningar. Men det gör Danka och det är hon som är grymt billig just nu, helt gratis faktiskt.

Innan vi tog ut hönsen i den provisoriska utomhusburen stängde vi nogsamt in Danka och Ajax i Emils rum där de brukar husera när de inte lämpar sig att de är med övriga familjen.

Barnen badade i poolen och när de frös gick de in och duschade, alla fyra. Jag vattnade potatislandet och då, då hoppar Danka ut genom fönstret och kastar sig på kompostgallerburen med hönsen. Hon får tag i en höna/tupp tappar taget, får tag i en annan samtidigt som jag får tag i henne. När hon väl fått tag är det lögn i helvete att få loss henne, jag kan verkligen inte bända upp käkarna på henne, de sitter som berg. Jag kan bara hålla i henne och vänta tills hon tänker ta ett nytt tag och då rycka bort henne. Problemet är att hönan ifråga får panik, inte så konstigt, och drar in mot buren och det hela slutar med att Danka vinner en vinge.

I det ögonblicket skulle jag kunna slagit ihjäl henne, men jag behärskar mig naturligtvis. Hon är dessutom så hårdhudad att fysiskt våld inte skulle påverka henne nämvärt. Iställe kastar jag in henne i bilen och tittar till den skadade hönan. Kompisarna har redan börjat picka på hennes skada, hönshjärnor.

Barnen kommer ut ur duschen och undrar vad som står på och jag förklarar vilket leder till att Emil bryter ihop fullständigt eftersom det är han som öppnat fönstret när han satt vid sitt skrivbord och läste. Naturligtvis har han ingen skuld i denna historien, den enda skyldiga är Danka och ingen annan. Hennes brist på självbehärskning är slående och jag väljer att nonchalera henne resten av dagen.

Jag går och vässar yxan, Emil går in och lägger sig på sin säng och gråter, de andra barnen följer mig nogsamt. Jag tar den skadade hönan, håller henne i benen och dänger huvudet in i stenmuren. Avsvimmad lägger jag henne sen på huggkubben och nackar henne. Det går ju väldigt lugnt tillväga, ingen sprattlande höna som springer runt utan huvud och inget blod som skvätter omkring. Barnen som titta på undrar varför hönans ben skakar och då berättar jag om nerimpulserna som går ur kroppen, att alla som dör kan skaka, att det är normalt och att hönan inte känner något alls.

Vi går ner till Filippa och Mollans gravar där vi nu gräver en grav till den döda hönan. Vi lägger på lite stenar, krafsar över jorden och sätter upp ett kors av två granpinnar. Hönan var ju så liten, inget att ta tillvara på och jag kände nog att vi alla behövde en begravning som avslutning på denna hemska händelser istället för en grillfest eller hönsgryta.

Danka fick så småningom komma ut ur bilen, även om jag måste erkänna att jag snuddade vid tanken på att låta henne dö i värmen där inne, och så stängdes hon in i Emils rum igen, där hon skulle vara.

En av tupparna är också skadad, ett sår på sidan av kroppen. Han verkar inte han ont men det är ju inte bästa vädret för sårläkning just nu. Jag väntar tills imorgon innan jag beslutar om han också får ge sig av till hönshimlen.

Nu är inte Danka till salu längre, hon får bli kvar. Trots allt så  älskar vi ju det lilla kräket och de flesta av hennes sidor. Men nu kommer hon bli inlåst i stålburen med munkorg på när hönsen är ute. Det här ska INTE få hända igen.

255

Och så var de bara sju och i morgon kanske de bara är sex. Suck. Och varför var hon tvungen att ta vår finaste höna, vi som bara hade två hönor.

Nu ska jag äta glass, bara för att de är gott och för att jag behöver trösta mig lite.

/Susan

Emil har fastnat i fotografträsket efter sin fotodebut under hundutställningen i Tvååker. Då presterade han över 800 bilder på ett par timmar. Det var hundar av alla raser, sina syskon och till och med jag fastnade på ett par kort. Nu ser man honom allt som oftast spankulera runt i omgivningarna med min kamera i högsta hugg. Han får med det mesta på bild men favoritobjekten är nog ändå små och stora vilda djur, hundarna och hönsen.

152

 

 

Hallonen börjar bli gula, vi har faktiskt bara gula hallon för de är godast och väldigt vackra.

 

 

 

119

 

 

Vårt fina tuppgäng eller i allafall en del av dem. Av våra åtta kycklingar blev det sex tuppar och två hönor, hm, det kommer inte bli något överflöd av ägg om man säger så. Och idag blev de bara sju då Danka hoppade ut genom fönstret och tryckte in truten genom kompostgallret och fick tag på vår finaste höna. Väldigt skadad blev hon så jag hade inget annat val än att ta fram yxan och avsluta hönans liv. Så nu har vi bara en höna, suck.

 

097

 

 

Emil har ställt upp en del av dino-gänget, läskiga varelser.

 

 

 

 

086

 

 

Sköldis som går under namnet Blåis är en lugnare typ, helt ofarlig.

 

 

 

 

080

 

 

Över till mindre djur, fortfarande i kategorin ofarliga, en husfluga i fönstret.

 

 

 

 

230

 

 

Och så en annan insekt som varken jag eller Emil vet namnet på.

 

 

 

 

234

 

 

Vackra blommor, vackra små djur.

 

 

 

 

181

 

 

Vackert, finns i vår trädgård.

 

 

 

 

188

 

 

Finast.

 

 

 

 

240

 

 

Bästa Border Collien Ove, sötast, snällast, knasigast och roligast.

 

 

 

 

248

 

Pumi-prinsessan, Show Ladyn, Fixa, den finaste.

 

 

 

 

 

255

 

Hönsgänget, i ursprungsupplagan, numera minus en.

 

 

 

 

 

267 Fotot på Titanic har Emil tagit från en bild i tidningen. Han var jättenöjd med bilden som ser ”riktig” ut. Titanic är hett just nu i Emils liv, vi har sett filmen tillsammans hela familjen och Emil kunde en hel del av storyn genom allt han läst. Han tittade intresserat och komenterade handlingen medan Sigge mest oroade sig för skådespelarna. Han undrade varför de ville vara med i filmen då de frös ihjäl på slutet och inte kunde få ut sin lön. Tja, det kan man ju undra. Barn är underhållande och man lär sig ständigt en massa saker när man tillbringar tid med dem.

Over and out.

/Susan

 

 

 

En härlig lördagmorgon blev det, ingen större stress för min del. Sigge var bjuden på kalas på Busfabriken i Helsingborg så Anders såg fram emot en dag där tillsammans med de andra barnen. Strålande väder, inga regnmoln i sikte, glada och pigga hundar, förutsättningarna kunde inte bli bättre.

Packade bilen, vilket gick väldigt fort eftersom det mesta låg kvar sen gårdagen. Matsäck för en person gick ju också fort att fixa, rena kläder på kroppen, rastade hundar och så bar det iväg mot hundutställningen i Tvååker. När jag körde upp på motorvägen vid Mellby slogs jag av den stora saknaden. Jag var ju helt ensam, ingen att prata med och plötsligt saknade jag barnen och Anders så gräsligt så tårarna trängdes i ögonen. Tokigt, jag vet. Det är skönt att vara iväg på egen hand men det är härligt att ha hela flocken med också. Jag hämtade mig snabbt och beslöt mig för att njuta av dagen, resten av familjen, åtminstone barnen, njöt nog i fulla drag på Busfabriken.

Halv tolv var jag framme, parkerade och packade ut alla grejer. Det är inte klokt vad grejer man måste ha med sig på en hundutställning. Hundburar, måste byta ut stålburen mot en till tygbur, matsäck, filtar, en solstol, paraply mot solen, papper på hundarna, grejer, hundgodis, utställningskoppen, extra skor till matte m.m, m.m. En snabb saknad efter barnen infann sig igen för igår hjälptes vi åt med allt och nu fick jag rodda allt på egen hand. Det gick ju det med men det är ju som sagt vad mycket att hålla reda på.

Jag styrde kosan mot ring 2 där dagens bedömning skulle ske. Loke, Hrapp och Malte var redan på plats så jag packade upp alla våra grejer och installerade hundarna. Det visade sig att ringsekreteraren var en riktigt ilsken äldre tant som domderade med järnhand och klagade högljutt om någon var det minsta sen i ringen. Snabbt bestämde vi oss för att omvända henne genom att vara på plats i god tid och med rätt hundar.

 

005Först ut i ringen var Hrapp, Fixas bror, och han gjorde riktigt bra ifrån sig. Visserligen skuttade han lite väl vilt när de skulle springa sitt varv men domaren var juste och lät honom springa ett varv till. Och det lönade sig för han placerades som etta med Excellent och ck.

Dagens domare hette Olga och hon kom från Slovenien. En ytterst elegant och sympatisk kvinna. När hon bedömt hunden satte hon sig i domartältet och så höll hon upp en tumme till utställaren om hon var nöjd. Glimten i ögat hade hon även om hon uppförde sig väldigt strikt domarmässigt.

Till skillnad från gårdagens domare Jane från Irland som också var otroligt sympatisk och duktig. Men det tog ett bra tag, när hon bedömde raserna före oss, innan jag begrep att det var hon som var domare. Hon var liksom inte uppklädd som en domare utan hade en mer avslappnad stil kan man väl säga, fin men avslappnad. Kanske berodde det på hennes efternamn som var Lawless, att hon liksom inte riktigt behövd följa klädkoden för domare. Bra var hon i alla fall och det är ju ändå det viktigaste.

 

009Tillbaka till juniorklassen för hanar där Loke, ännu en av Fixas fina bröder, fick excellent och han skötte sig utmärkt även han. Tre i klassen kom han och fick riktigt fin kritik.

Malte gick in i öppen klass och där regerande han och sen var det veteranens tur och sen, sen skulle bästa hane utses.

Spännande värre. Malte visade sig som den kung han är och Hrapp steppade upp och visade sig från sin bästa sida. Man kan inte annat än imponeras av dessa fina pumikillar.

De sprang runt och fram och tillbaka, domaren begrundade dem mycket noga innan hon äntligen bestämde sig. Malte vann! Tvåa kom Hrapp och han fick sitt första cert! Fattar ni?! Brorsan Hrapp fick ett cert! Imponerande.

 

017Här springer Maria med fina, fina Malte som heter Skallabackens Valentino i stamtavlan och är Fixas morbror.

Ringsekreteraren hade mjuknat och funnit ett väldigt trevligt humör eftersom hanarna minsann stod i ringen innan hon ens hunnit ropa in dem. Hon utbrast: – vilka fina hundar och alla är på plats! Härligt. Men hon klantade sig lite för hon glömde bort att ropa in veteranhanen som skulle bedömas innan bästa hane så hon fick skicka ut grabbarna och ta in pensionären. Alla kan göra fel och hon skrattade bort saken och bestämde sig för att behålla sitt goda humör.

Sen var det då dags för tjejerna att änta ringen. Eller tjejer och tjejer, Edda var inte anmäld för hon hade planerat att chilla på hemmaplan så Fixa fick gå in i ringen i ensam majestät med mig i snöret.

Pirrigt? Ja lite men det försvann så fort domaren bad mig ta upp Fixa på bordet, då var det bara roligt och inte läskigt alls. Tror jag börjar vänja mig lite, lite grann.

 

024Fixa gillar att visa upp sig så hon skötte sig utmärkt och jag måste nog säga att även jag var ganska bra. Jag minns när jag och Dumle (vår Tollare som inte finns med oss längre) var hos uppfödarna, Canagolds,  och skulle lära oss visning av hund. Lillebror Johan, som var juniorhandlerproffs, stod för utbildningen och när jag och Dumle gjort vårt allra bästa i över en timme sa han att det nog var bäst att han visade hunden framöver. Och så blev det, jag hade ju inte riktigt något intresse för utställning på den tiden och det var ju ruskigt bekvämt att lämna över Dumle till uppfödarna och så tog de med honom och ställde ut tvärs och kors över hela landet. Bra gick det för honom också, riktigt bra vilket inte var så konstigt när han var så fin och hade så bra handlers.

Domaren gillade Fixa och gav henne Excellent och ck vilket, jag nu verkligen lärt mig, innebar att hon skulle få komma in i ringen igen och tävla om den prestigefyllda titeln Bästa tik.

 

029Motståndet var det inget fel på idag heller. Skallabackens Lara, som igår slog Fixa och fick Certet, och den nordiska utställningschampinonen som var veteran.

Vi sprang runt, fram och tillbaka och så stod vi snyggt och inväntade domarens dom. Spännande. Jag var helt säker på att Lara skulle vinna och hoppades att Fixa skulle bli två.

Men så tänkte inte domare som placerade Fixa på första plats och gav henne sitt första Cert! Hurra! Vilken härlig känsla det var och så roligt för Fixa som skött sig så bra och som alltid visar sig från sin bästa sida.

Lite snopet för Marie som framöver kommer få klämma in ytterligare någon utställning bland alla agilitytävlingar för att knipa sitt sista cert för att bli utställningschampion. Men jag misstänker att det inte kommer ta speciellt lång tid.

Har man då blivit bästa tik (känn hur det låter, härligt, härligt, jättehärligt) så får man ge sig in i ringen igen tillsammans med bästa hanen för att domaren ska utse Bäst i Rasen, Bir. Hör ni så vant jag slänger mig med alla förkortningar och klassnamn som om jag vet precis hur det hela går till. Det är ju tyvärr inte hela sanningen men som tur är har jag ju den härliga Pumi-familjen som vänligt men bestämt upplyser mig om när jag ska in i ringen och vad som förväntas av mig och de förklarar även vad vi får för pris och vad det innebär. Snart, snart kan jag nog få kläm på det hela.

 

033Bästa Malte och Fixa visade sig riktigt bra bägge två men det var ingen tvekan när domaren sträckte fram rosetten bäst i rasen till Malte. Så Fixa blev Bim, bäst i motsatt kön. Imponerande! Jag är alla fall imponerad och väldigt, väldigt stolt över min lilla Pumiprinsessa. Hon är den finaste av alla och jag älskar henne otroligt mycket.

Men det var inte färdigt med det utan vi skulle in i ringen för uppfödarklassen också. Idag var det Malte, Hrapp, Lara och Fixa som fick äran att representera Skallabackens kennel och de gjorde de bra. Domaren gav dem Excellent och Hp, fint som snus skulle jag säga.

Idag var planen att visa gänget i finalgänget men vi hade nog varit lite oklara med det för Marie hade missat det och hade andra planer. Så det blev inga vänstervarv i finalringen idag heller vilket var tråkigt, synd och alldeles förskräckligt eländigt. Till nästa utställning får vi nog göra upp innan om vi ska in i finalen eller ej så alla är med på noterna.

 

038Så här fina var uppfödargänget, från vänster Malte, Hrapp, Lara och Fixa.

Vi pustade ut, köpte mat som vi åt tillsammans med resten av Pumi-familjen, trevligt. Glada var vi och bestämde att vi skulle stanna för att heja på Maria och Malte när de skulle in i gruppfinalen.

Men innan dess var det dags för lite shopping. Idag köpte jag en fin sax, Linda hjälpte mig och sa vilken jag skulle ha. Och tro nu inte att jag tänker börja klippa Fixa själv för det tänker jag verkligen inte göra. Det gör Inger Bjärnhag så bra så det räcker och blir över. Däremot kan jag tänka mig att putsa lite på henne då och då, klippa väldigt lite, bara ibland och absolut inte inför en utställning.

Malte var trött av värmen och dagens övningar när han skulle in i finalringen men visade sig ändå jättebra, vilken fantastisk hund! Domaren valde ut sex hundar från ett jättestort gäng och Malte gick vidare. Vi hurrade och hejade men det räckte inte riktigt ända fram. BIG-5:a blev han och det är vi stolta över allihopa. Grattis Malte och Maria! I finalringen, precis framför Maria och Malte, travade Siri med matte Emma. Grattis till BIR-titeln! Siri är min favorit Schapendoes, en jättefin och trevlig tik så domaren valde helt rätt tycker jag. Tyvärr gick hon inte vidare i gruppfinalen men hon fick komma in i finalringen och visa upp sig.

 

041Fixas kritik. Inte så många rader men oj vilken fin kritik. Och det är ju som bekant inte antalet ord som räknas utan innebörden. Domaren tyckte att Fixa var en superfin hund och Fixa var nöjd med kritiken även om det inte stod Show Lady någonstans. Kanske kan de inte skriva det om de kommer från Slovakien?

Hemresan gick fint och det var bara lite tråkigt att skiljas från Pumi-familjen, vi ska ju träffas på kennelträffen om två veckor vilket kommer bli jättekul. Varmt i bilen, men vad gör det när rosetterna och den fina kritiken ligger i sätet intill. Hundarna sov djupt hela hemresan och märkte nog inte ens av värmen.

När jag kom hem hade Busfabriksgänget redan kommit hem. Sigge berättade exalterat om kalaset, om hamburgarna, om discorummet och om kompisarna. Till och med pappan hade haft det bra, fått gratis kaffe och haft trevligt sällskap av kalasbarnens övriga föräldrar.

En bra dag för alla med andra ord. Barnen var nyfikna och ville se alla Fixas rosetter vilket de naturligtvis fick. Nu hänger de i ljuskronan ovanför köksborde, kanske inte så praktiskt men väldigt synligt, mitt i centrum så att säga.

 

042Här är rosettskörden, alla fina rosetter som man får och några som man får köpa. Men det blev inte så dyrt idag för den gröna pluppen på kritiklappen innebar att man fick en check värd 100 kr och den använde jag direkt då jag köpte rosetterna. Checkar i all ära men sånt kan jag inte hålla reda på, lika bra att utnyttja den direkt.

Kvällen till ära grillade Anders fantastiska kycklingspett som vi åt när barnen lagt sig. Ibland vill man ju bara ha lite tid för varandra och barnen klagade inte då de fick klippta pannkakor till middag.

/Susan

 

Kalender

juni 2017
M T O T F L S
« Maj    
 1234
567891011
12131415161718
19202122232425
2627282930