You are currently browsing the category archive for the ‘Resa’ category.

En härlig lördagmorgon blev det, ingen större stress för min del. Sigge var bjuden på kalas på Busfabriken i Helsingborg så Anders såg fram emot en dag där tillsammans med de andra barnen. Strålande väder, inga regnmoln i sikte, glada och pigga hundar, förutsättningarna kunde inte bli bättre.

Packade bilen, vilket gick väldigt fort eftersom det mesta låg kvar sen gårdagen. Matsäck för en person gick ju också fort att fixa, rena kläder på kroppen, rastade hundar och så bar det iväg mot hundutställningen i Tvååker. När jag körde upp på motorvägen vid Mellby slogs jag av den stora saknaden. Jag var ju helt ensam, ingen att prata med och plötsligt saknade jag barnen och Anders så gräsligt så tårarna trängdes i ögonen. Tokigt, jag vet. Det är skönt att vara iväg på egen hand men det är härligt att ha hela flocken med också. Jag hämtade mig snabbt och beslöt mig för att njuta av dagen, resten av familjen, åtminstone barnen, njöt nog i fulla drag på Busfabriken.

Halv tolv var jag framme, parkerade och packade ut alla grejer. Det är inte klokt vad grejer man måste ha med sig på en hundutställning. Hundburar, måste byta ut stålburen mot en till tygbur, matsäck, filtar, en solstol, paraply mot solen, papper på hundarna, grejer, hundgodis, utställningskoppen, extra skor till matte m.m, m.m. En snabb saknad efter barnen infann sig igen för igår hjälptes vi åt med allt och nu fick jag rodda allt på egen hand. Det gick ju det med men det är ju som sagt vad mycket att hålla reda på.

Jag styrde kosan mot ring 2 där dagens bedömning skulle ske. Loke, Hrapp och Malte var redan på plats så jag packade upp alla våra grejer och installerade hundarna. Det visade sig att ringsekreteraren var en riktigt ilsken äldre tant som domderade med järnhand och klagade högljutt om någon var det minsta sen i ringen. Snabbt bestämde vi oss för att omvända henne genom att vara på plats i god tid och med rätt hundar.

 

005Först ut i ringen var Hrapp, Fixas bror, och han gjorde riktigt bra ifrån sig. Visserligen skuttade han lite väl vilt när de skulle springa sitt varv men domaren var juste och lät honom springa ett varv till. Och det lönade sig för han placerades som etta med Excellent och ck.

Dagens domare hette Olga och hon kom från Slovenien. En ytterst elegant och sympatisk kvinna. När hon bedömt hunden satte hon sig i domartältet och så höll hon upp en tumme till utställaren om hon var nöjd. Glimten i ögat hade hon även om hon uppförde sig väldigt strikt domarmässigt.

Till skillnad från gårdagens domare Jane från Irland som också var otroligt sympatisk och duktig. Men det tog ett bra tag, när hon bedömde raserna före oss, innan jag begrep att det var hon som var domare. Hon var liksom inte uppklädd som en domare utan hade en mer avslappnad stil kan man väl säga, fin men avslappnad. Kanske berodde det på hennes efternamn som var Lawless, att hon liksom inte riktigt behövd följa klädkoden för domare. Bra var hon i alla fall och det är ju ändå det viktigaste.

 

009Tillbaka till juniorklassen för hanar där Loke, ännu en av Fixas fina bröder, fick excellent och han skötte sig utmärkt även han. Tre i klassen kom han och fick riktigt fin kritik.

Malte gick in i öppen klass och där regerande han och sen var det veteranens tur och sen, sen skulle bästa hane utses.

Spännande värre. Malte visade sig som den kung han är och Hrapp steppade upp och visade sig från sin bästa sida. Man kan inte annat än imponeras av dessa fina pumikillar.

De sprang runt och fram och tillbaka, domaren begrundade dem mycket noga innan hon äntligen bestämde sig. Malte vann! Tvåa kom Hrapp och han fick sitt första cert! Fattar ni?! Brorsan Hrapp fick ett cert! Imponerande.

 

017Här springer Maria med fina, fina Malte som heter Skallabackens Valentino i stamtavlan och är Fixas morbror.

Ringsekreteraren hade mjuknat och funnit ett väldigt trevligt humör eftersom hanarna minsann stod i ringen innan hon ens hunnit ropa in dem. Hon utbrast: – vilka fina hundar och alla är på plats! Härligt. Men hon klantade sig lite för hon glömde bort att ropa in veteranhanen som skulle bedömas innan bästa hane så hon fick skicka ut grabbarna och ta in pensionären. Alla kan göra fel och hon skrattade bort saken och bestämde sig för att behålla sitt goda humör.

Sen var det då dags för tjejerna att änta ringen. Eller tjejer och tjejer, Edda var inte anmäld för hon hade planerat att chilla på hemmaplan så Fixa fick gå in i ringen i ensam majestät med mig i snöret.

Pirrigt? Ja lite men det försvann så fort domaren bad mig ta upp Fixa på bordet, då var det bara roligt och inte läskigt alls. Tror jag börjar vänja mig lite, lite grann.

 

024Fixa gillar att visa upp sig så hon skötte sig utmärkt och jag måste nog säga att även jag var ganska bra. Jag minns när jag och Dumle (vår Tollare som inte finns med oss längre) var hos uppfödarna, Canagolds,  och skulle lära oss visning av hund. Lillebror Johan, som var juniorhandlerproffs, stod för utbildningen och när jag och Dumle gjort vårt allra bästa i över en timme sa han att det nog var bäst att han visade hunden framöver. Och så blev det, jag hade ju inte riktigt något intresse för utställning på den tiden och det var ju ruskigt bekvämt att lämna över Dumle till uppfödarna och så tog de med honom och ställde ut tvärs och kors över hela landet. Bra gick det för honom också, riktigt bra vilket inte var så konstigt när han var så fin och hade så bra handlers.

Domaren gillade Fixa och gav henne Excellent och ck vilket, jag nu verkligen lärt mig, innebar att hon skulle få komma in i ringen igen och tävla om den prestigefyllda titeln Bästa tik.

 

029Motståndet var det inget fel på idag heller. Skallabackens Lara, som igår slog Fixa och fick Certet, och den nordiska utställningschampinonen som var veteran.

Vi sprang runt, fram och tillbaka och så stod vi snyggt och inväntade domarens dom. Spännande. Jag var helt säker på att Lara skulle vinna och hoppades att Fixa skulle bli två.

Men så tänkte inte domare som placerade Fixa på första plats och gav henne sitt första Cert! Hurra! Vilken härlig känsla det var och så roligt för Fixa som skött sig så bra och som alltid visar sig från sin bästa sida.

Lite snopet för Marie som framöver kommer få klämma in ytterligare någon utställning bland alla agilitytävlingar för att knipa sitt sista cert för att bli utställningschampion. Men jag misstänker att det inte kommer ta speciellt lång tid.

Har man då blivit bästa tik (känn hur det låter, härligt, härligt, jättehärligt) så får man ge sig in i ringen igen tillsammans med bästa hanen för att domaren ska utse Bäst i Rasen, Bir. Hör ni så vant jag slänger mig med alla förkortningar och klassnamn som om jag vet precis hur det hela går till. Det är ju tyvärr inte hela sanningen men som tur är har jag ju den härliga Pumi-familjen som vänligt men bestämt upplyser mig om när jag ska in i ringen och vad som förväntas av mig och de förklarar även vad vi får för pris och vad det innebär. Snart, snart kan jag nog få kläm på det hela.

 

033Bästa Malte och Fixa visade sig riktigt bra bägge två men det var ingen tvekan när domaren sträckte fram rosetten bäst i rasen till Malte. Så Fixa blev Bim, bäst i motsatt kön. Imponerande! Jag är alla fall imponerad och väldigt, väldigt stolt över min lilla Pumiprinsessa. Hon är den finaste av alla och jag älskar henne otroligt mycket.

Men det var inte färdigt med det utan vi skulle in i ringen för uppfödarklassen också. Idag var det Malte, Hrapp, Lara och Fixa som fick äran att representera Skallabackens kennel och de gjorde de bra. Domaren gav dem Excellent och Hp, fint som snus skulle jag säga.

Idag var planen att visa gänget i finalgänget men vi hade nog varit lite oklara med det för Marie hade missat det och hade andra planer. Så det blev inga vänstervarv i finalringen idag heller vilket var tråkigt, synd och alldeles förskräckligt eländigt. Till nästa utställning får vi nog göra upp innan om vi ska in i finalen eller ej så alla är med på noterna.

 

038Så här fina var uppfödargänget, från vänster Malte, Hrapp, Lara och Fixa.

Vi pustade ut, köpte mat som vi åt tillsammans med resten av Pumi-familjen, trevligt. Glada var vi och bestämde att vi skulle stanna för att heja på Maria och Malte när de skulle in i gruppfinalen.

Men innan dess var det dags för lite shopping. Idag köpte jag en fin sax, Linda hjälpte mig och sa vilken jag skulle ha. Och tro nu inte att jag tänker börja klippa Fixa själv för det tänker jag verkligen inte göra. Det gör Inger Bjärnhag så bra så det räcker och blir över. Däremot kan jag tänka mig att putsa lite på henne då och då, klippa väldigt lite, bara ibland och absolut inte inför en utställning.

Malte var trött av värmen och dagens övningar när han skulle in i finalringen men visade sig ändå jättebra, vilken fantastisk hund! Domaren valde ut sex hundar från ett jättestort gäng och Malte gick vidare. Vi hurrade och hejade men det räckte inte riktigt ända fram. BIG-5:a blev han och det är vi stolta över allihopa. Grattis Malte och Maria! I finalringen, precis framför Maria och Malte, travade Siri med matte Emma. Grattis till BIR-titeln! Siri är min favorit Schapendoes, en jättefin och trevlig tik så domaren valde helt rätt tycker jag. Tyvärr gick hon inte vidare i gruppfinalen men hon fick komma in i finalringen och visa upp sig.

 

041Fixas kritik. Inte så många rader men oj vilken fin kritik. Och det är ju som bekant inte antalet ord som räknas utan innebörden. Domaren tyckte att Fixa var en superfin hund och Fixa var nöjd med kritiken även om det inte stod Show Lady någonstans. Kanske kan de inte skriva det om de kommer från Slovakien?

Hemresan gick fint och det var bara lite tråkigt att skiljas från Pumi-familjen, vi ska ju träffas på kennelträffen om två veckor vilket kommer bli jättekul. Varmt i bilen, men vad gör det när rosetterna och den fina kritiken ligger i sätet intill. Hundarna sov djupt hela hemresan och märkte nog inte ens av värmen.

När jag kom hem hade Busfabriksgänget redan kommit hem. Sigge berättade exalterat om kalaset, om hamburgarna, om discorummet och om kompisarna. Till och med pappan hade haft det bra, fått gratis kaffe och haft trevligt sällskap av kalasbarnens övriga föräldrar.

En bra dag för alla med andra ord. Barnen var nyfikna och ville se alla Fixas rosetter vilket de naturligtvis fick. Nu hänger de i ljuskronan ovanför köksborde, kanske inte så praktiskt men väldigt synligt, mitt i centrum så att säga.

 

042Här är rosettskörden, alla fina rosetter som man får och några som man får köpa. Men det blev inte så dyrt idag för den gröna pluppen på kritiklappen innebar att man fick en check värd 100 kr och den använde jag direkt då jag köpte rosetterna. Checkar i all ära men sånt kan jag inte hålla reda på, lika bra att utnyttja den direkt.

Kvällen till ära grillade Anders fantastiska kycklingspett som vi åt när barnen lagt sig. Ibland vill man ju bara ha lite tid för varandra och barnen klagade inte då de fick klippta pannkakor till middag.

/Susan

 

Annonser

002Då och då med ojämna och ibland jämna mellanrum så är vi ett gäng som träffas och tränar för Mona Kjernholm. Våra hundar är relativt jämngamla och väldigt trevliga allihopa. Flera raser är representerade vilket gör det hela intressantare; pudlar, pumi, border collie, labrador, airedalterrier, irländsk terrier och golden.

I måndags träffades vi hemma hos Mona i Varberg och tack vare att vi alla släpat med oss regnkläder sken solen och värmde ordentligt.

Fixa är en lurig lite filur, jag tränar här hemma och tycker att vissa saker går väldigt bra medan andra är lite klurigare att få till. På träningen passar jag på att få hjälp med de kluriga delarna och då visar det sig att Fixa kan de övningarna utan problem. Hon går liksom och mörkar lite på hemmaplan. Håller igen för att glänsa på träningen och få applåder och heja-rop. Ove är nog likadan oavsett var han tränar, han gör sitt bästa men orkar inte så länge än. När han blir trött dräller han ner i liggande ställning och ser allmänt söt ut.

005För en gångs skull hade jag med kameran men vad hjälper det när man glömmer bort att använda den. Jag gillar ju att vara där jag är och någon stor fotograf kommer jag aldrig att bli. Men jag tog några kort när pudelgänget och Fixa roade sig innan själva träningspasset. Skönt att bli av med lite överskottsenergi.

Fixa och jag tränade på apporteringen, läggandet, fria följet och plankan. Hon skötte sig jättebra och jag fick med mig en hel del hem att träna vidare på.

Ove tränade stanna kvar, inkallning, ställandet under gång och att vänta på kommandot innan han får ta sin leksak.

Nu tränar vi vidare på hemmaplan och längtar tills valpgänget träffas nästa gång.

/Susan

 

033Måndagen kom och vädret var skapligt, sol och svala nordliga vindar, barnen cyklade omkring och vi såg dem bara då och då. Hundarna tycker väl att camping är så där kul och Fixa har lovat sig själv att aldrig mer åka till ett NATURRESERVAT. Det innbär bara elände om man är hund eftersom man måste hållas kopplad hela tiden. Fast Fixa fuskade då och då, traskade runt lös men skötte sig exemplariskt.

Vill man ha nya vänner ska man campa! Leif träffade vi redan förra sommaren och det blev mycket fiskeprat. Nu var hans barnbarn med på Ungdomsflugan för sista året och Leif kunde fiska själv under tiden. Han förbarmade sig över Anders och tog med honom så han fick öva att flugfiska. Men någon fisk drog han inte upp, fast kasttekniken blev nog bättre med tanke på hur mycket han övade.

Fortfarande inga livstecken från Emil som tydligen var helt uppslukad av flugfisket. Genom sprotfiskeaffären fick vi höra att Emil var så liten så det inte fanns några vadarbyxor till honom, istället hade de fått fixa och trixa för att få ihop vadarstövlar så han kunde fiska i Baltak.

Måndagseftermiddagen fick vi tillbringa i Tidaholm där vi fyllde på matförrådet och så pratade jag i Radio Kristianstad. Jag var veckans sommarrapportör och eftersom det är omöjligt att få någon uppkoppling på Hökensåsk fick vi ge oss ner till civilisationen.

 

004010Veckan gick och vi fick hämta hem Emil från fiskekursen. Oj vad han var trött och lycklig. Han kom släpandes på en stor fin Regnbåge och undrade om jag ville se flugan han fångat fisken på. Ja sa jag och så ropade han på Johan Klingberg och bad honom visa flugan. Johan vände upp sin högerhand och där sitter flugan! Stackars Johan hade hjälpt Emil kroka av fisken och drog till så ordentligt så kroken fastnade i hans hand. Lite senare skulle han fara till vårdcentralen för att få hjälp att ta ut den. Jag erbjöd mig naturligtvis att ta ut den och lovade att jag skulle göra det kvickt och i princip smärtfritt. Johan bleknade något och tackade nej, förklarade att han var något blödigare än han kanske såg ut att vara.

Midsommar kom och barnen drog iväg på förmiddagen för att hjälpa till att klä midsommarstången. Emil berättade att det nästan inte var några som hjälpte till men de fick stången pyntat och så småningom rest på en äng bakom Sportfiskeaffären. Efter en god lunch, vissa åt lite längre än andra men jag nämner inga namn, stack barnen iväg för att dansa runt stången och jag efter för att åtminstone få några bilder på jippot. Jag glömmer oftast att fotografera, gillar att uppleva saker här och nu.

 

017Tack vare Ungdomsflugan lärde vi känna Rickard och Åsa, föräldrar till Nelly som också var med på fiskekursen och hennes bror Mattis. Vilken underbar familj! Och vilken lycka att just vi fick lära känna dem. Rickard var med Anders och Leif ut och fiskade och i Åsa fann jag en riktigt god vän, oj vad vi hade mycket gemensamt. När hon berättade om sitt kändes det som att höra om mitt eget liv.

Hela familjen flugfiskar och har gjort så länge och de kunde binda flugor. Emil hade fått lära sig grunderna på Ungdomsflugan och en kväll fick även Anders prova på att binda flugor under Rickards pedagogiska ledning. Vi andra ägnade oss åt att fika, en nog så viktig aktivitet skulle jag vilja säga.

Anders flugor fick en något rockig look skulle man nog kunna säga, kul hade de allihopa och Emil visade sig vara en riktig flugbindartalang. Den lilla sprallungen, koncentrerad och jobbade på som bara den. Jag är imponerad, djupt imponerad faktiskt.

021Kärleken drabbade Linus som ett blixtnedslag från en klarblå himmel. Nelly, en fantastisk ung tjej, och Linus fann varandra. När Linus la sig på kvällen förklarade han att Nelly och han var vänner och är man vänner är man kär i varandra. Sen somnade han gott med ett lyckligt leende på läpparna.

Sen såg vi inte så mycket av Linus, han drog till Nelly och där åt han skinkmacka, jordgubbar och isglass. Han njöt av sina nyvunna vänner för även Mattis blev en god vän. Linus är ju en go och glad kille men envis till tusen och han kramar inte alla. Ånej han är väldigt restriktiv med sina kramar men när han finner någon han gillar då strösslar han med kramar och gos.

 

003012När semestern började närma sig slutet infann sig en viss stress över att Anders inte fått landa någon firre. Därför åkte vi allahopa ut för att han skulle få ytterligare en chans att få napp. Till Linus lycka hängde även Nelly och Mattis med föräldar med till sjön. Linus hängde med Nelly medan resten av gänget fiskade och fiskade och fiskade. Martin kom förbi och frågade mig varför inte Anders lyckats dra upp någon fisk än. Kanske för att han är Hammarbyare? Kanske för att han har fel attityd? Kanske för att han har lite otur? Kanske för att….. Spekulationerna var många men vi kom faktiskt inte på något riktigt bra svar på frågan.

Fisket avlöstes med grillade hamburgare, jättegott vilket förvånade mig som inte tycker om färdiga, frysta hamburgare. Men vid sjön, när de grillats, smakade de ljuvligt.

021Mika bottenmetade, hon lånade Linus fiskespö och grön Powerbait av Sigge. En oslagbar kombination kan tyckas men någon fisk drog hon inte upp. Fast det gjorde inte Mika något, hon hade lika kul ändå. Det ska bli kul att se hur hon reagear när hon äntligen drar upp sin första fisk. I vilket fall som helst så trodde hon att den uteblivna fisken berodde på att Powerbaiten var grön. Hon löste problemet dagen efter då hon inhandlade rosa Powerbait istället.

Årets storfiskare blev Emil, utan konkurrens, han drog upp fyra Regnbågar och tjänade även mest pengar. En dag hade han köpt ett rör chips som han bjöd sina kompisar på och även några som satt och fikade utanför cafét. De fikande tillhörde de som klätt midsommarstången och de tyckte att Emil inte skulle behöva betala för chipsen och bjuda alla. Så eftersom han varit så duktig att klä midsommarstången gav de honom femtio kronor så han skulle kunna köpa mer chips.

Emil berättade hela historien och gav mig femtiolappen. Han var lite besvärad över det hela och sa att han inte hade behövt ha några pengar av dem. Sen ryckte han ut när en förtvivlad fiskare stod utanför den stängda Sportfiskeaffären och inte kunde köpa Powerbait, ett måste att ha vid bottenmete. Emil löste det hela genom att erbjuda sin halva burk gul Powerbait från förra året, den luktade verkligen illa,  och mannen betalade etthundra kronor för burken som kostar 65 kr för en ny full burk! Emil hade tänk ge honom den men fann sig plötsligt vara rik som ett troll och vad gör man då om inte anordnar en FEST!!

 

001002När jag anlände till Kungen fann jag alla barnen i full färd med att dricka saft och äta chips och godis, innan den planerade maten som av naturliga skäl fick senareläggas något. Vilken fest det blev. Stämningen var hög och härlig. Emil var nöjd och det var även resten av gänget kan jag lova.

 

 

010Kvällen innan vi skulle packa ihop och fara hemåt gick Mika och jag tillbaka till barndammen. Hon ville försöka dra upp den där stora fisken som hade gäckat dem tidigare. Mika är ju en galet duktig fiskare med tanke på att hon inte är så gammal. Men hon tar det inte på så stort allvar utan ser till att njuta av stunden också.

Vi satt och pratade och summerade semestern på Hökensås. Vi var rörande överens om att vi haft det jättebra och att de nya vännerna Rickard, Åsa, Nelly och Mattis var fantastiska.

Trots den rosa Powerbaiten nappade inte fisken, men det tyckte inte Mika var något större problem.

009Hon drog upp reven, satte på en ny kula Powerbait och kastade ut igen. Vilade lite, njöt, pratade och fikade.

När hon slutligen tröttnade packade hon vackert ihop sina saker och begav sig tillbaka till Kungen. När vi lagt tillbaka alla fiskesaker frågde vi var Emil var och då visade det sig att han gått och köpt ett fiskekort för att fiska med oss i barndammen. Så jag fick ta med lite grejer, låna hans cykel  och ge mig av dit igen.

 

011Emil skulle bottenmeta, kastade ut och blev väl inte helt nöjd med kastet och började veva in. Då fick han napp!! Vissa har då tur, han drog upp en Regnbåge som vi uppskattade till ca 400-500 gram så den krokade vi av och la tillbaka i dammen. Förhoppningsvis hinner den växa till sig lite innan den blir uppfiskad igen.

Ett till hugg blev det men inte heller Emil lyckades dra upp storfirren så om ingen annan drar upp den är den kvar där än. När knotten blev för påstridiga gav vi oss av för att äta kvällsmat.

Måndagen var en ledsam dag. Vi packade ihop och sa hej då. Det är aldrig roligt att säga hej då och Emil och jag är nog extremt dåliga på det. Anders fick äran att köra Silver Sara hem medan Emil och jag tog den andra bilen. Emil, som hängt den mesta tiden i Sportfiskeaffären kramade om killarna där och sen gav han Martin, han allra bästa vän, en stor kram innan han sprang till bilen. Hela vägen till Jönköping grät han så han skakade, i Vaggeryd somnade han och i Värnamo stannade vi till för att invänta husvagnsekipagen så vi kunde äta tillsammans.

Summa summarum så hade vi en härlig semester på Hökensås. Och när fiskarna minst anar det så återkommer vi och då ska Anders dra upp några fina firrar och så ska Mika dra upp jätten i barndammen!

/Susan

Äntligen! Äntligen! Äntligen! Det är ju så härligt när man äntligen kommer fram till ett ställe som varit så saknat och som man längtat så efter.

Fredagen den 13:onde (av alla datum!) gav vi oss av mot Hökensås. Jag körde Silver Sara som snällt drog Kungen och som medpassagerare hade jag Emil, Sigge, Linus, Fixa, Ajax och Danka. Hej vilket härligt gäng! Samtidigt for Christian i sin namnlösa bil med sin nydöpta (av mitt gäng) husvagn Tuppen och som medpassagerare hade han tjejligan som bestod av Emilie och Mika. Anders jobbade och körde direkt från jobbet så han kom fram bara en liten stund efter oss.

Ove inkvarterade sig hos goda vänner och de trivde så bra med honom så jag var rädd att inte få tillbaka honom. Tyvärr blev en av deras pojkar allergisk mot Ove så vi fick tillbaka honom. Men de kommer vilja träffas framöver ändå och det kan man förstå så go som Ove är. Tack snälla Sofie och Frippe för hjälpen.

Väl på plats, tack Christian för att du hjälpte mig att få Kungen på plats, var det dags för kvällsmat och sen skulle barnen i säng.

001På lördagen började semestern på riktigt, vi var lediga och tillsammans allihopa, härligt. Emil och Anders skulle på en dags utbildning i flugfiske med Martin Ångnell. Sagt och gjort, de fick börja att torrfiska på gräsmattan bakom sportfiskeaffären. Långa linor, kastteknik, uttrassling av linor och annat fick de lära sig för att sen ge sig iväg till Kvigsjön för att dra upp de största firrarna.

Den här korta fiskekursen var en del av vår 50-års present till Anders och tanken var ju att han skulle fastna för flugfiske och man kan väl säga att han svalde både krok och bete. Men någon fisk drog han inte upp. Storfiskaren Emil däremot drog upp en Regnbåge på ett kilo.

 

027 Har man semester på Hökensås så fiskar man, allihopa, oavsett ålder. På söndagen överlämnade vi Emil till Johan och Martin som var ledare på Ungdomsflugan, en flugfiskekurs för ungdomar från 11-16 år. Ja nu är det ju så att Emil är åtta år eller åtta och ett halft år och egentligen skulle han inte få vara med på den här fantastiska kursen. Men han lyckades nästla sig in genom att imponera på Martin när vi fiskade med honom förra året. Det var nervöst att lämna Emil, jag hjälpte honom att bädda sängen och lägga in lite kläder i garderoben men sen skulle han stå på egna ben. För säkerhetsskull informerade vi ledarna att Emil antagligen skulle vilja sova med oss i Kungen och det skulle inte vara något problem alls. Det visade sig att vi inte hörde ett ljud från ungen under de fyra dagarna kursen pågick! Vi ömma föräldrar och syskon var helt bortglömda, flugfisket hade vackert utmanövrerat oss vilket i och för sig var häftigt men väldigt ovant.

När Emil var överlämnad drog vi andra till barndammen för att fiska. Sigge och Emilie tillhör den yngre och lite bekvämare generationen så de satt i varsin solstol och fiskade. Linus lekte mest men fick efter en stund en viktig uppgift som fiskvaktare.

Första fisken drog Emilie upp, en jättefin Regnbåde och lyckan gick det inte att ta miste på.

 

044Så här fin var firren och så här glad var Emilie. Det var inga problem att dra upp fisken. Pappa Christian fick assistera med håven, avkroka och avliva.

Stämningen höjdes rejält efter fångsten! Nu skulle alla barnen dra upp den stora fisken som gäckade dem genom att nafsa på krokarna men inte hugga ordentligt utan bara plaska runt mitt i barndammen.

 

016Linus, som tog sin uppgift som fiskvaktare på fullaste allvaret, höll koll på fångsten. Fisken skulle inte få en chans att ta sig ner i vattnet igen.

Mika är riktigt, riktigt duktig på att kasta, hon använde sitt nya teleskopspö med hasspelrulle och efter lite inkörningsproblem gick det fint att fiska. Men något napp fick hon inte. Lika glad var hon för det och njöt av fångsten som Linus vakade över.

 

003Nästa fisk som skulle dras upp fick Sigge på sin krok. Vilken lycka! Första Regnbågen som han rullade upp så skickligt.

Stoltare fiskare får man leta efter. Bättre blev det lite senare på kvällen för då grillade vi barnens fiskar och det var riktigt smaskigt.

Den där jättefirren drog ingen upp den här eftermiddagen, den fick vara kvar så länge. Knotten var nämligen väldigt närgångna och trots knottnät över huvudena lyckades de komma åt ställen att hugga på. Hualigen, de var verkligen på hugget.

 

048Fiskvaktaren Linus hade fullt upp, han blev så trött så han fick låna en stol att sitta på. Koncentrationen var det inget fel på, han lämnade inte fiskarna med blicken en sekund.

Sen kväll blev det, som alltid när man campar, middag, gott var det, trötta var allihopa och så småningom kom barnen i säng och vi utmattade föräldrar kunde glida ner i varsin stol och bara njuta av lugnet.

/Susan

 

 

 

 

I lördags var Fixa och jag ute på äventyr i Qpoolen i Hässleholm där det var valputställning. Mycket att packa, inget fick glömmas och så iväg i god tid. Catja var inhyrd som barn- och hundvakt eftersom Anders samma dag flög till Spanien för att springa en halvmara med sina springkompisar.

026083

004Det var fyra Pumisar anmälda, två hanar och två tikar. Utställningen blev en familjeangelägenhet eftersom alla Pumisarna var helsyskon. Så överst till vänster ser ni Loke och till höger Hrapp. På bilden där alla valparna är med sitter först Edda, sen Fixa, Hrapp och Loke.

Hundutställningar är en långsam tillställning som tar tid, lång tid. Vi var tvugna att vara på plats innan klockan 11 för att funktionärerna skulle kontrollera vaccinationsintygen. Vad funktionärerna gjorde efter klockan 11 har jag ingen aning om. Fixa och jag var på plats redan klockan 10, för säkerhetsskull liksom. Sen fick vi vänta och som tur var hade vi ju härligt sällskap så vi pratade vilt om allt mellan himmel och jord. Annica som äger valparnas mamma Kiwi kom också för att vara med på utställningsdebuten. Enligt våra uträkningar skulle det vara vår tur att ändra ringen vid tolvtiden. Men så blev det ju inte, suck, klockan halv två blev det vår tur. Domaren var jättetrevlig, säkerligen noggrann och väldigt långsam.

 

 

070062

071 Lång väntan och så in i ringen och visa sig och hualigen så fort det gick över. Tycker att Fixa skötte sig exemplariskt, hon stod fint både på golvet och på bordet. När hon skulle gå hade hon lite bråttom men de kan jag ha överseende med.

Nu var det bara Fixa och Edda i ringen och bägge två fick Hp (hederspris) och så vann Edda för hennes bröstkorg var bättre just denna dagen.

Fixas kritik: Mycke trevlig helhet, bra proportioner, långsträckt vackert huvud med feminint intryck, mörka vackra ögon, bra hals, stark rygg, bra djup och längd på bröstkorg, mkt passande benstomme, snabba kvicka rörelser, visar upp sin attityd, välvisad, bra temperament.

034Vinnarsyrran Edda! Och visst är hon fin. Fixa och Edda är väldigt lika fastän de har olika färg, de är lika coola och kan verkligen konsten att koppla av i stökiga miljöer. När vi väntade på vår tur låg tjejerna och sov medans grabbarna höll koll på vad som hände runt omkring.

Fin rosett blev det för Edda som blev BIM vilket innebär Bäst i motsatt kön. För vinnaren i Pumigänget blev Hrapp!

 

010

Så fin han är killen, brorsan, BIR bäst i rasen. Fast han har även en annan sida har vi hört skvallras om. Det var något om att rymma med en hundtjej på ett år, hm, man undrar ju vad de två pysslade med ute i skogen. Men vacker är han pumikillen Hrapp.

Jag tror att vi alla fick lite blodad tand vad det gäller hundutställningar, visst var det lång väntan men sen var det ju lite kul i ringen trots allt. Nästa utställning är i Malmö och då har Fixa och jag anmält oss till en handlingskurs helgen innan så oj vad vi kommer visa oss fint i ringen.

Tack alla pumikompisar för en trevlig dag i Hässleholm, nu ses vi i Malmö om inte förr.

/Susan

Igår sladdade vi in på gårdsplanen kvart i åtta efter att ha åkt hela vägen från Stockholm. En timme senare hade alla barnen ätit kvällsmat, borstat tänderna, tagit på nattkläderna och landat i sina sängar. Tre somnade bums medan Emil låg vaken och funderade på hur det skulle bli att börja i ettan.

Anders och jag landade utmattade i soffan och insåg att uppackningen av semesterns alla grejer skulle få vänta.

Idag lämnade jag Emil på skolan. Först samlades alla på skolgården för att sjunga och prata av sig lite om sommarens alla äventyr.

20120820-095221.jpg
Sen drog alla barnen in i klassrummet medan vi föräldrar stod kvar på skolgården totalt obehövda. Emil bara vinkade och ropade; -Hej då mamma! Något kramkalas och ömt farväl var det inte tal om.

Körde vidare till Sigges dagis där Anders anslöt med resten av gänget. Anders och Sigge gick in på dagis och jag körde hem med Linus och Mika.

Väl hemma frågade jag vad vi skulle göra och då sa Mika; -Vi kan ju börja med att äta glass.

Och så fick det bli.

20120820-100018.jpg
/Susan

Vilken underbar dag på Furuviks djurpark vi har haft idag. Solen har hängt med oss och alla har varit glada och haft roligt.

Vilken överraskning vi fick när kusinerna med föräldrar och farmor i släptåg plötsligt kom gående när vi skulle titta på schimpanserna. Stor lycka och kramkalas. Anders hade vetat om att de också skulle till djurparken men lyckats hålla tyst om det. Skickligt det må jag säga.

Tillsammans gick vi till Wild Kids ön där vi fick se Lejonen och Björnarnas läger och prova på några av utmaningarna som var ganska kluriga. När vi sen satt och åt lite lunch kom Lova som var med i lejonens lag så vi stoppade henne och fick höra hur det var att vara med i Wild Kids. I två veckor spelade de in programmet och det jobbigaste hade varit att de inte fick ha någon som helst kontakt med sina föräldrar. Men det hade varit en upplevelse för livet och hela gänget hade blivit vänner och skulle träffas snart igen.

Djuren i parken hade det nog riktigt bra vilket kändes skönt för de har ju inte valt att vara inlåsta och betittade. De såg pigga och friska ut allihopa.

Dagen i parken avslutades med besök på tivolit där det visade sig att Sigge och Mika älskade att åka allt som rörde sig. Som tur var ställde svägerskan och kusinerna upp och åkte med våra barn.

20120808-211702.jpg

Nästa gång det vankas nöjespark får det nog inhandlas åkband till valda delar av familjen.

Emil som inte är en karusellfantast ville vinna en jättestor basketboll som det stod Furuvik på och jag var den som skulle hjälpa honom. Man skulle kasta en basketboll i en basketkorg och prickade man var det bara att hysta in vinsten. Busenkelt, åtminstone i teorin. Nu var det ju så att det var massor med ungar som redan vunnit dessa åtråvärda stora bollar så det var långt ifrån omöjligt. De första två försöken missade jag liksom de nästkommande två. Alla dessa missar skyller jag utan att blinka på Linus som hejdlöst kravlade mellan mina ben och en gång satte tänderna i min vad. Vi gav lillebror rött kort och utvisade honom till pappan. Sen försökte jag två gånger till och missade. Skickade iväg pappa att pricka korgen men även han kom tillbaka tomhänt.
Emil stackarn pendlade mellan hopp och förtvivlan men fick acceptera att hans föräldrar var värdelösa på basket. Som tur är är vi bra på annat.

20120808-212727.jpg
Mika och Sigge var fullt upptagna med att åka uppskjut för småttingar, lilla berg-och-dalbanan och tekoppar. Emil höll sig i närheten med Anders och Linus så jag sa att jag behövde gå på toaletten. Men istället smög jag iväg till ståndet med basketbollarna för att denna gång lyckas att få i bollen i korgen. Två missar, två till, en till och sen gled bollen så där vacker ner i korgen och jag skrek av lycka. Sextio kronor fattigare, om man bortser från tidigare satsade pengar, kunde jag äntligen studsa iväg med en jättestor basketboll till Emil som blev överlycklig.

När vi senare i bilen på väg till pizzerian frågade dem vad som varit roligast under dagen fick vi följande svar;
Emil: att få den stora bollen, Sigge: att åka berg-och-dalbanan och träffa farmor, Mika: (med gråt i rösten) att träffa Alma och nu saknar jag henne, Linus: allt.

Nu sover barnen sen länge, Anders och jag sitter i förtältet och planerar vart vi ska fara imorgon när vi lämnar Furuvik.
/Susan

Ibland är livet magisk och det är bara läge att njuta så mycket man bara orkar.
Idag är det min födelsedag och den firar vi uppe hos Åsa och Stefan med barn som har ett sommarställe i Fagerviken.

Åsa och jag har gått hela grundskolan tillsammans så vi har känt varandra hur länge som helst. Nu är vi här och njuter av deras gästfrihet och deras underbara sommarställe som har allt man kan önska sig. Till och med en egen affär som tidigare var en liten ICA-butik men nu fungerar som förvarings- och loppis lokal.

20120805-065524.jpg

Dagen började med skönsång av Anders och alla barnen och följdes av paketöppning. Två träningslinnen och ett par gympadojjor för inomhusträning fick jag. Helt perfekt. Gav mig sen ut på en springrunda med hundarna, solen sken och det var riktigt varmt och skönt.

Sen blev det mer sång när jag åt frukost men det missade Anders för då var han ute och sprang.

Modiga Åsa, Anders och Kalle tog en åktur i ringen. Jag avstod men lovade dyrt och heligt att göra det nästa gång vi kommer på besök. I smyg håller jag tummarna att det blir punka på ringen tills dess.

20120805-070409.jpg
Men det såg samtidigt väldigt härligt ut när Stefan körde båten i frisk fart runt i viken och ringen hängde efter i ett långt rep. Trots det nöjde jag mig med att vara publik.

Däremot älskar jag att åka båt så det blev en tur med Sigge, Mika och Johanna ut till havs. Barnen (och jag med för den delen) var överlyckliga, det var så härligt när Stefan drog på så det gick riktigt fort och sen njöt vi av att guppa runt ute på havet och bara beundra utsikten. Magiskt, havet är magiskt. Både vackert och lite läskigt eller respektingivande på samma gång.

Vi hann med att bada vid den lilla badplatsen också men då blåste det och var ganska kallt så både Åsa och jag valde att bli kvar på torra land. Badkrukor tror jag det kallas. Alla barnen simmade och brydde inte sig om kylan det minsta. Mika och Linus var helt vilda, de hoppade från bryggan och tumlade runt i vattnet så Anders hade fullt upp. Det var nämligen han som ansvarade för servicen i vattnet medan Åsa och jag stod för servicen på land.

20120805-072019.jpg
Kvällen avslutades med en underbar middag på uteplatsen till gäststugan i solnedgången. Helt fantastiskt på alla sätt och vis.

Och som avrundning innan läggdags satte vi oss i bastun och njöt av värmen. Åsa vågade sig på en kort simtur i havet medan jag doppade halva mig vilket ändå måste ses som en stor framgång. Efter lite mer bastubad vågade eller tvingade jag mig ner i havet. Med Åsa och Johanna som vittnen doppade jag hela mig, från topp till tå, i det kalla vattnet. Brrr men det var skönt efteråt, riktigt skönt faktiskt.

En snabb dusch och så i säng lycklig som ett barn över min underbara födelsedag. Att ha så fina vänner som Åsa och Stefan och deras barn är en gåva som ska vårdas ömt.

Ibland tror jag att jag är den lyckligaste människan på jorden och det är en skön känsla som jag gärna dela med mig av.
/Susan

Tänk att man kan få vänner för livet genom ett forum. Jag har sen Emil var bebis hängt på Anna Wahlgrens forum. Till en början var jag en vanlig forummedlem men ganska snart blev jag mer engagerad och hjälpte till att besvara frågor om små barns sömnvanor och hur man kommer tillrätta med sömnovanor.

Jag gick en kurs hos Anna uppe i Gastsön och blev diplomerad sova-hela-natten kurare. Efter det var jag med och hjälpte Anna att genomföra fler SHN-kur kurser.

Genom forumet och på en av kurserna lärde jag känna TorpSara, en fantastisk kvinna och ganska snart en väldigt god vän.

Igår efterlyste vi en övernattningsplats för familjen, hundarna och husvagnen utanför Uppsala och vem tar emot oss med öppna armar om inte TorpSara!

Vilket underbart ställe! Vilken underbar familj! Här får vi dundra in med vårt gäng, barnen finner varandra bums, vi får tillgång till dusch och tvättmaskin och hundarna skäller på gårdens katter som inte bryr sig ett skvatt.

Men bäst av allt är att få träffa Sara igen, det var ju så länge sen sist och äntligen få träffa Per och alla tre underbara barn.

Jag är lyckligt lottad som har så fina vänner utspridda över hela vårt avlånga land. Så här ligger jag i husvagnen och är lycklig medan resten av familjen sover gott och nog kommer göra så en god stund till.

20120803-065255.jpg

Ajax delar kudde med husse och bara älskar husvagnslivet.

/Susan

Nej jag har fortfarande inte blivit gammal nog för att börja dricka kaffe. Men det finns ju andra användningsområden för den, som vissa anser, ädla drycken. Eller rättare sagt för själva kaffepulvret som är helt magiskt när det gäller att suga upp vätskor och ta bort illaluktande lukter.

Linus lyckades kissa i Sigge och Mikas säng i husvagnen. Inte så bra, inte bra alls faktiskt. Hämtade Anders kaffepulvret och strödde ut över kissfläcken som inte var så jättestor. Nu är det bortstädat och kissfläcken är endast ett minne blott.

Så hurra för kaffe säger jag!

För övrigt har jag shoppat lite nödvändiga saker idag medan Emil lekte med sin kompis Alex.

Kvällen avslutades med glass eftersom glassbilen varit här idag.

20120730-223255.jpg

Smaskens var det.
/Susan

Kalender

december 2017
M T O T F L S
« Sep    
 123
45678910
11121314151617
18192021222324
25262728293031