You are currently browsing the tag archive for the ‘Ängelholm’ tag.

IMG_0295.JPGNär man får en påminnelse från WordPress att det var över tusen dagar sen bloggen uppdaterades då får man lite dåligt samvete. Jag gillar ju att skriva men ibland, ganska ofta, tar vardagen överhand. Det är mycket som ska göras och hinnas med.

Det allra senaste som har hänt är att Fixa har valpat. Nio fantastiska Pumivalpar blev det, små men pigga, äter som bara den och frodas viktmässigt. Så nu letar vi ägare åt åtta små valpar, en tik kommer bli kvar här hemma.

Barnen har sommarlov och denna sommar blir vi hemma och tar hand om valpar. Men visst kommer vi hinna med bad när solen skiner och någon utflykt hit eller dit. För att vi ändå ska få lite semester och äventyr tillsammans drar vi iväg till Spanien i början på september. Utanför Benidorm har vi hyrt ett härligt hus med pool så jag anar att våra tio dagar i solen kommer bli alldeles fantastiska.

Emil har redan hunnit med att avverka Ungdomsflugan på Hökensås. Flugfiske för hela slanten i fyra dagar, då är han i sitt rätta element och det är trögt att få med honom hem igen.

IMG_0001

Här skulle det vara en bild med Emil hållandes i en stor fin regnbåge men ni får helt enkelt använda er fantasi tills jag fört över mina bilder från telefonen till datorn. I höst fyller ungen ifråga 11 år och ska börja femman, fatta femman. Liten har blivit stor och de andra är bara steget efter.

Linus blir ju sex år i december vilket innebär att han i augusti börjar förskoleklass. Det innebär skolbuss, äta i matsalen, sitta i samlingen, lyssna och leka med en massa härliga kompisar. Misstänker att det kommer passa honom som tyckt att det varit ganska orättvist att han fick gå kvar på dagis medan alla andra fick åka buss till skolan.

IMG_9820.JPG

Sigge har klarat sig igenom andra klass och trivts bra. Han är ju en relativt skötsam kille som har koll på när det är gympa och utflykter. Har han varit sjuk någon dag och inte fått åka till skolan så har han blivit både arg och besviken. Snabbt övergående dock liksom eventuell sjukdom.

Emil, Sigge och Mika har börjat bowla. En gång i veckan går de på bowlingskola i Ängelholm och jag måste säga att det är en grym sport. Alla kan vara med, det kostar inte en förmögenhet, de har en fantastisk tränare i Eva som ser alla och peppar där det behövs, jag behöver inte sälja lotter, kryddor, underkläder eller stå i kassan. Roligt är det dessutom, att från gång till gång kunna jämföra sina resultat, se om det går bättre och deppa lite när det går mindre bra. Mika är bara med varannan vecka för hon blir så trött säger hon och då får det vara så. Helst vill hon börja rida och det är väl bara en tidsfråga innan hon får som hon vill.

Jag tycker om aktiviteter som vi kan göra tillsamman, hela familjen, som tex bowling. Alla kan bowla. Agility är ju också en sport där det inte finns några åldersgränser, alla kan vara med och dessutom är det ju dödskul både på banan och den sociala cirkusen vid sidan av. Till denna sport behövs det ju lite hundar och jag jobbar på det kan man säga. Ove, vår fantastiska bc är på gång med träningen, Fixa likaså även om hon just nu är ledig för att ta hand om sina valpar och så ska vi ju behålla en valp. Danka är pensionerad, hon njuter av livets goda och vill bara busa och leka på sina egna villkor. Hm, precis som hon alltid har gjort alltså, inget har förändrats. Då har vi tre hundar och vi är sex i familjen. Ni ser att den ekvationen inte riktigt går ihop va? Det är är Anders håller på att få ett nervöst sammanbrott och för att undvika det smyger vi in en hund i familjen åt gången, sakta, sakta liksom.

IMG_0004.JPG

Och ja, vi bor kvar i vårt lilla hus på åsen, det är fortfarande bara 63 kvm stort och vi får plats ett litet tag till. Alla barnen bor i samma rum, Emil och Sigge i varsin loftsäng och så Mika och Linus i en våningssäng. I lilla rummet bor Fixa med valparna och den stora garderoben som stod där tidigare fick vi föra in i barnens rum vilket innebar att vi fick flytta våningssängen och ställa den under Sigges loftsäng. Vips så hade vi en trevåningssäng. Barnen jublade! Varför hade vi inte gjort detta tidigare, det var ju så mysig?! Ja det kan man ju fråga sig. Barnen klagar aldrig på att de har ont om plats, de leker oftast tillsammans och vill man vara ifred kan man alltid lägga sig i sin säng.

Men vi har funderat, sen lång tid tillbaka, på att bygga ut. Sen har vi bestämt oss för att flytta. Efter det bestämde om oss och skulle bygga ut igen för att sen riva allt och bygga nytt och sen köpa ett annat hus. Suck. Det är liksom vi i ett nötskal, massor med planer men vi kan bara inte bestämma oss. Vi har varit iväg och tittat på ett par hus. Ett var riktigt bra men där var mäklaren en klant så vi fick inte ens buda på det utan det såldes precis framför nosen på oss. De flesta husen är för små eller så kostar de galet mycket. Därför har vi nu bestämt, igen, oss för att bygga ut och tagit kontakt med en arkitekt för att få lite hjälp. Vi får se hur långt vi kommer den här gången. Spännande fortsättning följer i frågan….

Vill ni se mer bilder på valparna så får ni gärna besöka kennels hemsida http://www.funfix.se

/Susan

Annonser

En fisketur till Ängelholm och Rönne å. Solen skiner och det går ingen nöd på oss trots att fisken är svår att överlista.

20120923-140110.jpg

20120923-140005.jpg

Idag har jag varit i Hembyggdsparken och rekat inför mina Mamma Boot Camp klasser.

Ska försöka komma igång i mitten på September och då är det träning utomhus för nyblivna mammor som gäller.

Nu ska jag sätta ihop alla övningar och det fanns ju massor av fantastiska platser att utföra dem på.

Tänk bara hur stor del av kroppen man kan träna vid denna fantastiska fontän!

 

 

 

Mellan stationerna kommer det bli en del powerwalks.

Vilken underbar träningsmiljö, vi kommer passera Hjortar, grisar, höns och åsnor. Inspiration må jag säga. Speciellt vid grisarna går man lite extra fort för de luktar inte så gott om det är varmt ute men de är söta att se på.

 

 

 

 

 

Det här är träning för modiga människor, vältränad behöver man inte vara, man behöver inte ens ha tränat tidigare men modig måste man vara. Mod är bra när man ska prova på något nytt eller när man ska ta sig in i Trollskogen som vi ska göra.

Upp på scenen ska jag inte jaga någon för där kommer jag stå själv medan alla mammorna får göra knäböj och plankor nedanför. Gissa om jag kommer gilla detta, att få träna andra mammor och få dem att komma i form.

Snart, snart så drar jag igång.
/Susan

Igår gick årets viktigaste lopp av stapeln. RUN TO TOWN går från Bertils gårdsplan i Stavershult och avslutas inne i Ängelholm ganska nära Swedbank där Bertil arbetar.

Förra året, som var första gången loppet genomfördes, var det fem tappra löpare som sprang genom målet. Detta året var deltagarantalet mer än fördubblat. Det var några från Sjöstrand & Erics bageri i Munka Ljungby och så ett gäng från Snapphanarna, totalt var det 11 som startade och 10 som kom i mål.

Sträckan är 26 km lång, på asfalt, nedför och plan mark.

Jag och barnen var, som vanligt, ansvariga för målet och då ska det finnas målgång, dricka, apelsinklyftor och kexchokladbitar till alla löpare. Vi var i Ängelholm i god tid och riggade upp målet och alla tillbehör. Vädret var skapligt, lite molnigt men inget regn fast det kom en skur lite senare.

2012 ÅRS  VINNARE

AV

RUN TO TOWN

BERTIL NILSSON

Tvåa kom Anders och trea kom Björn från bageriet. Bra jobbat killar!

I år var Anders mycket piggare när han kom i mål, förra året sprang han med ett skadat ben och var mer än nöjd av att ha tagit sig i mål. Detta året sprang han en omväg i ICA Maxi rondellen, tror han kanske tog något varv för mycket där så till nästa år ska han reka banan lite bättre. Tror han har som mål att klå Bertil som nu vunnit två år i rad.

När de tre första killarna kommit i mål dröjde det en stund innan de första tjejerna anlände.

Det var Maria (lite osäker på att jag har rätt namn, ber om ursäkt om det är fel) från Snapphanarna som kom i mål precis innan Camilla från Sjöstrand & Erics bageri.

Otroligt bra jobbat tjejer! Jag är djupt imponerad av er insats. Emil var snäll och gav dem varsin apelsinklyfta när de kommit i mål och det tog de tacksamt emot.

Även om det inte är några uppförsbackar på hela vägen så är det långt, väldigt långt att springa 26 km. Själv har jag inte riktigt kommit upp i milen än så jag är helt nöjd med att stå och sköta målgången.

Ett par från Snapphanarna kom sen i mål helt nöjda med sin insats. Har tyvärr inte koll på era namn men ni var strålande och så otroligt duktiga.

Slutligen väntade vi bara på de tre sista som var ute och kämpade på banan. Resterna av Swedbankgänget.

Allt började med att Anders, som alltid sprungit, fick med sig Bertil som ganska snabbt fastnade och började träna hårt. Sen funderade de på om de inte kunde ha ett eget lopp och så föddes RUN TO TOWN. Bertil som tränar tillsammans med några kollegor på banken fick med dem också och vips så var första startfältet spikat och förra året sprang de för första gången detta eminenta lopp.

Bara upploppet kvar! I skön stil kommer Alex, Niklas och Göran tillsammans springande den allra sista biten innan det hägrande målet. De är så duktiga så det finns inte ord för det. Att ha genomfört loppet förra året borde vara avskräckande nog men ånej de gav sig på det i år igen och genomförde det i stor stil. De här tre killarna är helt klart mina idoler när det gäller vilja att klara något riktigt tufft. Bra jobbat!!

Swedbanks bästa löpare alla kategorier! Från vänster Alex, Niklas, Göran och Bertil som håller upp den åtråvärda tröjan som alla får som genomfört loppet. På framsidan står det Swedbank och på baksidan Run to town 2012 26 km men det kan ni ju själva se på bilden. Jennifer, som skötte vattenpåfyllningsstationerna och jag som var ansvarig för målet fick också varsin tröja så nu kan man faktiskt tro att även vi sprungit loppet. Och om det är någon som tror det tänker ju inte jag berätta hur det egentligen förhåller sig.

Barnen var väldigt engagerade i det hela, Linus satt i vagnen och åt apelsinklyftor, Emil delade ut apelsinklyftor, Sigge hade på sin reflexväst och visade löparna vägen till målet och Mika tog hand om Hanna och hejade på alla som kom springande mot målet.

Sigge hade med sig Hej-Hej och hans vagn också men hade parkerat den lite strategiskt vid cykelstället så Hej-Hej fick sova ifred.

När alla löparna var i mål åkte några hem och resten gick in på Swedbank för att duscha och byta om inför kvällens utgång. Middag och lite öl hade det blivit innan de begav sig hemåt, trötta men mycket nöjda.

Själv packade vi ihop allt och drog hem för att äta lite middag innan det var läggdags för alla barnen. De somnade gott, själv landade jag i soffan och förlorade mig i alla sidor på nätet som berättar om hur man startar eget.

/Susan

Nu är det slut på semestern och då börjar ledigheten.

Ledig från arbetet för att ta hand om barnen här hemma. En ledighet som ska vara fram till sista oktober. Första två veckorna blir det mjukstart eftersom Susan inte börjar arbeta förrän den 1 september. Samtidigt har vi passat på att göra saker som är svåra att planera in när man jobbar eller måste ta med sig barnen. Det blir en hel del tider som ska passas och rutiner som måste klaffa, allt har inte kommit i gång än, men i måndags började Emil 1:a klass och Sigge fortsätter på Dagis 3 dagar i veckan.

Mika, Linus och jag passade på att göra en utflykt medan de äldre barnen var i skolan och det fortfarande har varit lite sommarvärme i luften.

Det blev en tur till Havet och stranden i Ängelholm. Ingen av oss kände att bad var att tänka på då det blåste rätt kraftigt och solen var inte helt säker på att den skulle lysa med all sin kraft. Linus och Mika hittade en liten bil där de kunde leka en stund innan vi slog oss ner i lä bakom sanddynerna. Barnen satte i sig lite yoghurt mellan lekarna och det resulterade i att man hoppats på att det gått bra att  bada men efter viss sanering bestämde vi oss för att packa i hop och förflytta oss till ett av favoritplatserna här i Ängelholm, hembygdsparken.

I hembygdsparken leker barnen i den stora lekplatsen med gungor linbanor och rutchkanor.

Mika och Linus for runt i full fart och vi hade en härlig stund i parken, en utflykt som avslutades med en glass. Mika föreslår alltid att vi ska äta glass när inte mamma är med, hon tycker det är ett skäl för att man ska äta glass.

I övrigt har vi ägnat dagarna åt att packa upp och få ordning på vardagen efter semestern. Nu hoppas vi på en  fin höst med bra väder och att vi får vara friska och ha möjlighet att hålla i gång med träning och att höra på alla framsteg som vår vetgiriga 1:a gluttare kommer med.

/Anders

Vädret är ju som det är, svårt att påverka. Det gamla talesättet; det finns inget dåligt väder bara dålig klädsel, får man väl anse gäller än idag. Men visst var det lite trist att regnet öste ner utanför fönstren och åskan dånade samtidigt som jag insåg att jag skulle stå ute och hålla hundträning.

Dagen till ära är Nina här och hälsar på så även hon fick drapera sin kropp i regnställ och gummistövlar innan vi for iväg till Örkelljunga för att bistå Pia-Helen på hennes kennelträff. Jag skulle prata lite om hur man tränar sin hund med hjälp av Klickern. Roligast är när de med valparna lyssnar för de vill ju så gärna göra rätt från början. Många av de andra ekipagen hade jag redan träffat och en del hade gått klickerkurs och tränat med klicker sen vi sågs sist.

Vi klarade oss faktiskt ifrån det värsta regnet, det kom någon kort skur men för övrigt så lös solen och stundtals var det riktigt varmt.

På vägen hem passerade vi Coop för att inhandla lite mat och prylar till Mikas lilla kalas som är i morgon på eftermiddagen. Sen var det full fart hemåt för att byta av Anders som skulle iväg på fotboll tillsammans med Emil. Hammarby skulle spöa Ängelholm och det var första gången Emil var med på en riktig fotbollsmatch. Något spöande blev det dock inte, båda lagen var lika dåliga eller lika bra om man vill så det blev oavgjort. Emil var nöjd, visserligen hade han mest spelat fotboll på en plan intill med några nyfunna kompisar men han påstod att han även sett en del av matchen.

Vi som blev kvar hemma tog en promenad för att visa Nina vår fina bokskog. Glada i hågen klättrade vi upp på honungsberget och höll på att frysa ihjäl på kuppen, det var kallt som en vinterdag och vantar hade varit ett välkommet inslag i den klättringen.

Ner kom vi, landade säkert på skåneleden där det var betydligt varmare och tog vägen hem. Nina lärde barnen hur man gjorde trumpeter av maskrosstjälkar, häftigt lät det så nu kommer nog det bli ett stående inslag på våra promenader.

Solen blev nästa mål, bänken vid carporten gav både vindskydd och skönt solsken så där blev vi sittande en stund. Mumma så skönt det var.

 

 

Ingen rast och ingen ro, näppeligen, här skulle det bakas Nasses kokosbollar så det var bara att sätta igång. Sigge plockade fram allt som behövdes för att skapa dessa underverk och Mika var, liksom Linus, assistent.

Allt östes ner i en stor bunke och sen blandades det med liv och lust. Små och stora bollar rullades i varma små och lite större händer innan de droppades ner i en tallrik med kokosflingor. Linus smakade av flera gånger och var hur nöjd som helst med resultatet.

Nu ligger alla kokosbollarna i säkerhet i kylen, förhoppningen är att det ska bli några kvar till kalaset i morgon.

Barnen kom inte i säng förrän halv åtta men de somnade fort, alla utom Linus för han höll låda om något mycket intressant. Inte för att jag begrep ett ord men han var verkligen engagerad och tämligen högljudd.

Anders lagade en supergod middag till oss, det blev lax, färskpotatis, broccoli och romröra. Gudagott var det och när maten var uppäten och Anna utslagen ur Mästarnas mästare så var det bara för mig att göra 11 plankor à 1 min. Pust, det känns i magen men nyttigt är det och avtalet mellan mig själv och mig själv innebär att det ska göras 12 plankor per dag. Får väl se hur länge jag står ut och vad det blir för resultat av det hela.

Igår var jag ute och sprang en runda på kvällen. Hur trevlig som helst är jag som sticker när Nina precis hade kommit. Men hon är inte den som är den utan gav sig på den stora högen med ren tvätt och vek ihop allting. Som tur var är Anders en mycket bättre värd än vad jag är så han försåg henne med ett glas rosévin.

Nåja, jag sprang 4,26 km på 25 min och det blir då 5,52 min per km. Nöjd med resultatet var jag och det onda i benet kändes  inte alls men det var lite jobbigt att andas.

Nu är det dags att sova, alla andra sussar redan gott så jag tror jag ansluter mig till dem.

/Susan

JärnvägsmodellenSveriges järn- vägsmuseum ligger i Ängelholm. Det måste ju besökas, vilket vi gjort i dag. Eftersom det är skollov så har de lite extra barnvänliga aktiviteter och vi räknade med att det skulle vara många barn och trångt. Men vi var där strax efter 10 på morgonen då de öppnar. Det var riktigt lugnt fram till 12, då vi kände oss färdiga. När vi lämnade museumet så var det fullt med barn och vi var rätt nöjda med att vi varit ute i tid. Det fanns massa roligt att titta på och en hel del knappar att trycka på. En rolig modell av en järnvägskorsning där man tryckte i gång tåget för att se hur stoppsignaler och vägbommar fungerar, rönte stort intresse och blev startad många gånger. Lekavdelning EmilEn trappa upp fanns även en lekavdelning med både elehtriska tåg som man kunde köra och vanliga trätåg. Emil och Sigge hittade genast sina favoriter. I ett rum bredvid lekavdelningen fanns även en telefonutställning med en hel massa telefonväxlar och en massa skoj.Lekavdelning Sigge Tyvärr hann jag inte läsa om alla intressanta historier kring alla föremål så det får nog bli ett besök till. På vägen hem försökte vi oss på lite lunch. Tänkte att köttbullar skulle passa bra till Sigge. Emil ville ha hamburgare. Men köttbullar var inte Sigges melodi, utan han åt hellre upp mina pommes. Men det gjorde inte Emil något som sleva i sig sin hamburgare och Sigges köttbullar med mos.

Kalender

oktober 2017
M T O T F L S
« Sep    
 1
2345678
9101112131415
16171819202122
23242526272829
3031