You are currently browsing the tag archive for the ‘husvagn’ tag.

Äntligen! Äntligen! Äntligen! Det är ju så härligt när man äntligen kommer fram till ett ställe som varit så saknat och som man längtat så efter.

Fredagen den 13:onde (av alla datum!) gav vi oss av mot Hökensås. Jag körde Silver Sara som snällt drog Kungen och som medpassagerare hade jag Emil, Sigge, Linus, Fixa, Ajax och Danka. Hej vilket härligt gäng! Samtidigt for Christian i sin namnlösa bil med sin nydöpta (av mitt gäng) husvagn Tuppen och som medpassagerare hade han tjejligan som bestod av Emilie och Mika. Anders jobbade och körde direkt från jobbet så han kom fram bara en liten stund efter oss.

Ove inkvarterade sig hos goda vänner och de trivde så bra med honom så jag var rädd att inte få tillbaka honom. Tyvärr blev en av deras pojkar allergisk mot Ove så vi fick tillbaka honom. Men de kommer vilja träffas framöver ändå och det kan man förstå så go som Ove är. Tack snälla Sofie och Frippe för hjälpen.

Väl på plats, tack Christian för att du hjälpte mig att få Kungen på plats, var det dags för kvällsmat och sen skulle barnen i säng.

001På lördagen började semestern på riktigt, vi var lediga och tillsammans allihopa, härligt. Emil och Anders skulle på en dags utbildning i flugfiske med Martin Ångnell. Sagt och gjort, de fick börja att torrfiska på gräsmattan bakom sportfiskeaffären. Långa linor, kastteknik, uttrassling av linor och annat fick de lära sig för att sen ge sig iväg till Kvigsjön för att dra upp de största firrarna.

Den här korta fiskekursen var en del av vår 50-års present till Anders och tanken var ju att han skulle fastna för flugfiske och man kan väl säga att han svalde både krok och bete. Men någon fisk drog han inte upp. Storfiskaren Emil däremot drog upp en Regnbåge på ett kilo.

 

027 Har man semester på Hökensås så fiskar man, allihopa, oavsett ålder. På söndagen överlämnade vi Emil till Johan och Martin som var ledare på Ungdomsflugan, en flugfiskekurs för ungdomar från 11-16 år. Ja nu är det ju så att Emil är åtta år eller åtta och ett halft år och egentligen skulle han inte få vara med på den här fantastiska kursen. Men han lyckades nästla sig in genom att imponera på Martin när vi fiskade med honom förra året. Det var nervöst att lämna Emil, jag hjälpte honom att bädda sängen och lägga in lite kläder i garderoben men sen skulle han stå på egna ben. För säkerhetsskull informerade vi ledarna att Emil antagligen skulle vilja sova med oss i Kungen och det skulle inte vara något problem alls. Det visade sig att vi inte hörde ett ljud från ungen under de fyra dagarna kursen pågick! Vi ömma föräldrar och syskon var helt bortglömda, flugfisket hade vackert utmanövrerat oss vilket i och för sig var häftigt men väldigt ovant.

När Emil var överlämnad drog vi andra till barndammen för att fiska. Sigge och Emilie tillhör den yngre och lite bekvämare generationen så de satt i varsin solstol och fiskade. Linus lekte mest men fick efter en stund en viktig uppgift som fiskvaktare.

Första fisken drog Emilie upp, en jättefin Regnbåde och lyckan gick det inte att ta miste på.

 

044Så här fin var firren och så här glad var Emilie. Det var inga problem att dra upp fisken. Pappa Christian fick assistera med håven, avkroka och avliva.

Stämningen höjdes rejält efter fångsten! Nu skulle alla barnen dra upp den stora fisken som gäckade dem genom att nafsa på krokarna men inte hugga ordentligt utan bara plaska runt mitt i barndammen.

 

016Linus, som tog sin uppgift som fiskvaktare på fullaste allvaret, höll koll på fångsten. Fisken skulle inte få en chans att ta sig ner i vattnet igen.

Mika är riktigt, riktigt duktig på att kasta, hon använde sitt nya teleskopspö med hasspelrulle och efter lite inkörningsproblem gick det fint att fiska. Men något napp fick hon inte. Lika glad var hon för det och njöt av fångsten som Linus vakade över.

 

003Nästa fisk som skulle dras upp fick Sigge på sin krok. Vilken lycka! Första Regnbågen som han rullade upp så skickligt.

Stoltare fiskare får man leta efter. Bättre blev det lite senare på kvällen för då grillade vi barnens fiskar och det var riktigt smaskigt.

Den där jättefirren drog ingen upp den här eftermiddagen, den fick vara kvar så länge. Knotten var nämligen väldigt närgångna och trots knottnät över huvudena lyckades de komma åt ställen att hugga på. Hualigen, de var verkligen på hugget.

 

048Fiskvaktaren Linus hade fullt upp, han blev så trött så han fick låna en stol att sitta på. Koncentrationen var det inget fel på, han lämnade inte fiskarna med blicken en sekund.

Sen kväll blev det, som alltid när man campar, middag, gott var det, trötta var allihopa och så småningom kom barnen i säng och vi utmattade föräldrar kunde glida ner i varsin stol och bara njuta av lugnet.

/Susan

 

 

 

 

Annonser

Tänk att man kan få vänner för livet genom ett forum. Jag har sen Emil var bebis hängt på Anna Wahlgrens forum. Till en början var jag en vanlig forummedlem men ganska snart blev jag mer engagerad och hjälpte till att besvara frågor om små barns sömnvanor och hur man kommer tillrätta med sömnovanor.

Jag gick en kurs hos Anna uppe i Gastsön och blev diplomerad sova-hela-natten kurare. Efter det var jag med och hjälpte Anna att genomföra fler SHN-kur kurser.

Genom forumet och på en av kurserna lärde jag känna TorpSara, en fantastisk kvinna och ganska snart en väldigt god vän.

Igår efterlyste vi en övernattningsplats för familjen, hundarna och husvagnen utanför Uppsala och vem tar emot oss med öppna armar om inte TorpSara!

Vilket underbart ställe! Vilken underbar familj! Här får vi dundra in med vårt gäng, barnen finner varandra bums, vi får tillgång till dusch och tvättmaskin och hundarna skäller på gårdens katter som inte bryr sig ett skvatt.

Men bäst av allt är att få träffa Sara igen, det var ju så länge sen sist och äntligen få träffa Per och alla tre underbara barn.

Jag är lyckligt lottad som har så fina vänner utspridda över hela vårt avlånga land. Så här ligger jag i husvagnen och är lycklig medan resten av familjen sover gott och nog kommer göra så en god stund till.

20120803-065255.jpg

Ajax delar kudde med husse och bara älskar husvagnslivet.

/Susan

Nej jag har fortfarande inte blivit gammal nog för att börja dricka kaffe. Men det finns ju andra användningsområden för den, som vissa anser, ädla drycken. Eller rättare sagt för själva kaffepulvret som är helt magiskt när det gäller att suga upp vätskor och ta bort illaluktande lukter.

Linus lyckades kissa i Sigge och Mikas säng i husvagnen. Inte så bra, inte bra alls faktiskt. Hämtade Anders kaffepulvret och strödde ut över kissfläcken som inte var så jättestor. Nu är det bortstädat och kissfläcken är endast ett minne blott.

Så hurra för kaffe säger jag!

För övrigt har jag shoppat lite nödvändiga saker idag medan Emil lekte med sin kompis Alex.

Kvällen avslutades med glass eftersom glassbilen varit här idag.

20120730-223255.jpg

Smaskens var det.
/Susan

Linus har nu nått den aktningsvärda åldern av ett och ett halvt år och då är det så här hemma att dagblöjan ryker all världens väg. Så har vi gjort med de andra och det har gått bra. Några blev torra bums och för nån annan tog det lite längre tid.

Jag tror att det bästa är att bara ta bort blöjan när de är små för då har de inget personligt förhållande till den utan accepterar situationen till fullo. Annars får man väl vänta tills de är så mogna att de själva väljer att inte längre ha sin blöja men det kan ju ta flera år och blöjor kostar både pengar och skapar sopor i mängder. Inget av alternativen är väl rätt eller fel utan det hänger väl helt enkelt på hur vi föräldrar väljer att göra.

 

Än så länge har det inte producerats några mängder i pottan men så fort han kissat på sig kommer han springande och så får vi hjälpas åt att få av de blöta kläderna, tvätta av honom och sätta på nya kläder.

Om solen hade den goda smaken att värma oss lite intensivare så vore det smidigare för då skulle han kunna springa runt naken utomhus och då går det lite fortare för de små att fatta hur saker och ting hänger ihop.

Linus gillar ändå att sitta på pottan så han gör det gärna, sen reser han sig upp och kissar på golvet. Oj då! är ett uttryck som används vid sådan små olyckor och så får man hjälpas åt att städa upp efter sig.

Att sitta på toaletten på Baby Björn ringen är också helt okej men då ska det finnas bra tidningar att bläddra i. Favorittidningen innehåller bilar, husbilar och husvagnar och är väldigt vältummad för det är nämligen Sigges favorit också.

Snart, snart, snart så har vi inga blöjbarn kvar i detta lilla hus om man bortser från Linus nattblöja då. Den får han välja själv när han vill sluta med. Lite inflytande över sina livsval måste han ju ändå får ha.

/Susan

Jag har nyligen blivit invigd i bryggseglingens härliga sällskap. Att fika ombord på en stor och fin segelbåt som ligger tryggt förtöjd vid bryggan medan vågorna rullar hårt på havet. Härligt.

Vi sov bara en natt i husvagnen så när vi var på hemväg från Nina och Jocke så bestämde vi oss för att campa lite till. Trädgårdscamping vilket innebär att man parkerar Kungen på sin ordinarie plats mellan carporten och tvättlinan och sen sover man gott i husvagnen.

Ungarna var eld och lågor så vi grillade och åt middag ihopträngda runt bordet i husvagnen. Tandborstning och kvällskiss sen bäddades barnen ner i sina sängar.

Lugnet spred sig….. Nej det gjorde det verkligen inte. Tvärtom så busades det vilt i barnens rum, så vilt så Limpan blev ledsen och inte alls kunde sova.
Det blev till att ta upp hela gänget och tala allvar med dem. När de hade begripit att man måste uppföra sig om man skulle få sova i Kungen så återvände alla till sina sängar och tystnaden spred sig äntligen över vagnen.

Nu ska Anders och jag planera hönshusbygget, lyssna på Anjas sommarprogram och njuta en stund.

20120623-204550.jpg

Här tar vi det på högsta allvar, att fira nationaldagen alltså. Sigge och Anders tyckte att det var viktigast att tvätta Kungen och det känns ju väldigt lämpligt att göra det när det är nationaldag och Gustav har namnsdag.

Kungen är alltså vår husvagn och han behövde verkligen vårtvättas efter att ha stått under den bråkiga tallen hela vintern. Vi har ju varit så upptagna av högen vid hönsgården, att få undan den, så vi har inte hunnit med att tvätta Kungen. Mika och Linus hjälpte också till men de kom in ganska kvickt, tror att de ogillade knotten starkt. Sigge brydde sig inte om dem eller så gillade de inte honom. Anders däremot var ett populärt byte för knotten så han var rejält tuggad på när han kom in.

Hela förmiddagen kämpade Sigge och Anders med husvagnstvätten medan vi andra roade oss inomhus. Själv återvände jag till sängen efter frukosten för att läsa min bok, jag fick den i mors dags present och hade bara kommit dryga 30 sidor. Det är en kriminalroman av Mari Ljungstedt, Den sista akten heter den och även om den inte skiljer sig nämnvärt från hennes tidigare böcker så var det ändå en knorr på slutet. Nu har jag läst ut den så nu måste jag ha tag i en ny bok.

Efter lunchen gick Mika, Sigge och Anders en sväng med hundarna innan de återvände till Kungen, nu för att städa inomhus. Vi andra har blivit lovade att få äta mellis i Kungen, det blir premiär för i år.

/Susan

2011 inleddes med snö, snö och åter snö. Det tog liksom aldrig slut och barnen var överlyckliga. Vi var ute så fort det var tillräckligt ljust och när det blev mörkt var Emil och Sigge ute iförda pannlampor för att kunna leka. Vägen upp till vårt hus, som Bertil tappert plogade, var som en rodelbanan och ingen vågade köra upp hit för att hälsa på. Istället parkerade de nere vid brevlådorna och promenerade upp till oss.

Det blev massor av snölekar, bocciaspel, snöänglar, snöbollskrig, snögubbetillverkning, pulkaåkning och snögrottebyggen. Härligt, kallt, vitt och mjukt. Bäst av allt var nog ändå att alla kunde vara ute och leka hur mycket som helst och komma in rena. Blöta visserligen men rena, ingen lera som förpestade huset.

 

Vi var nere på mormor och morfar Bernts damm och åkte skridskor, spelade ishockey och grillade korv. Mysigt tyckte alla inblandade.

 

Rutchkanan stod kvar ute i snön och den var riktigt poppis bland barnen. Jösses vad det gick fort att åka i den när det var lite snö med i leken. Som mamma gällde det att ha is i magen och inte lägga sig i utan lita på att barnen visste vad de gjorde och det gick ju bra.

Summa vintern 2011; inga brutna armar eller ben.

 

Lillebror Linus var jätteliten, han kunde ligga mitt på matbordet och spana när vi andra åt eller pysslade med en massa spännande saker. När man har en pyttis hemma så står tiden nästan stilla i början, det känns som en evighet innan det lilla barnet ska växa upp. Och sen, vips, utan att man hinner blinka går lilla bebisen för egen maskin, äter själv och har en massa åsikter om saker och ting. I de svängarna är det helt omöjligt att hänga med.

Silver Sara anslöt sig till familjen i februari, en Hyundai, med plats för hela stora familjen. Lasse-bilen fick flytta till bilfirman för att sedan säljas till en ny, lite mindre familj. Sorgligt var bara att vi inte kunde dra Kungen, vår husvagn, med den nya bilen. Ekipaget blev för tungt för våra B-körkort och några pengar fanns just inte för att ta några nya behörigheter. Med stor sorg såg vi sommarens campingsemester frysa inne.

Emil fick börja på Lunnagårdens förskola, avdelning Maskrosen där de är specialiserade på barn med som talar dåligt. Vår stora pojke har ju haft så svårt att få ljuden rätt i munnen så för utomstående har det varit svårt att begripa vad han pratat om. Men med Maskrosens hjälp och talpedagogen så har mycket hamnat rätt, till Emils stora lättnat. Som tur är älskar han att prata lika mycket som jag så han har aldrig givit upp förrän han fått mottagare att begripa vad han vill säga.

Simmis drog igång med buller och brak. Tack vare en otrolig planering så har alla barnen fått simma i Laholms simhall där vi tillbringat söndags förmiddagarna. Samtliga ungar är tokiga i vatten och bara älskar att dyka och plaska så det känns viktigt att ta tillvara den glädjen och låta dem lära sig simma ordentligt.

Mars följde med både sorg och glädje. Den stora sorgen var att Filippa, min gammelhund, fick sluta sina dagar då hennes blåsljud på hjärtat gjorde livet jobbigt för hennes del. En sån hund får man inte igen och ärligt talat är det nog så att man inte ens vill ha en. Jag älskade henne av hela mitt hjärta, hon var otroligt uppfinningsrik, det fanns liksom inga gränser. Men lika arg kunde jag bli på henne för att hon alltid rymde när det var som mest olämpligt, för att jag fick jaga henne i cocosbollfabriken, få veta att hon åkt buss helt på egen hand, jaga henne i vattnet när hon bara vägrade sluta simma…. Listan kan göras lång, hon var påhittig den hunden och hon har för alltid en stor plats i mitt hjärta.

Glädjen var Linus dop i Tåssjö kyrka med alla våra kära och nära. Själva gudtjänsten var ju lite överdrivet ambitiös men tanke på att kyrkan var full av små och lite större barn. Men det gick bra och efteråt samlades vi i församlingshemmet till soppa och Anders nybakade bröd.

Linus gillade hela tillställningen, han började med att skrika i kyrkan men somnade snällt i min famn så han missade själva gudstjänsten. Lagom till själva dopakten slog han upp sina ljusblå för att inte missa någonting av vikt.

Sen var han mindre social i församlingshemmet, han åt och sen sov han.

I April kom våren och Moster Mia bjöd med oss till havet tillsammans med några andra vänner för att fika och flyga drake. Oj vad kul vi hade och vilka perfekta vindar det var för drakflygning. Om man hade den rätta draken vill säga. Anders kämpade länge och väl men fick aldrig luften att bära draken medan barnen turades om att hålla den lilla draken som flög högt upp bland fiskmåsarna.

Några riktigt fina dagar med sol och värme, vi var nere på mormors golfbana och grillade korv och tränade golf. Där har jag en hel del som saknas kan jag säga men det är kul när man väl prickar bollen.

Maj följde med lite allmänna förkylningar, skjuts till dagis, hämtning på dagis och trädgårdsarbete. Höjdpunkten var Mikas födelsedag, 2 år blev hon vår lilla, lilla flicka. Liksom alla våra andra barn var hon lite skeptiskt till uppvaktningen på morgonkvisten men så fort hon ätit sin välling tog hon tag i paketöppningen med liv och lust. Emil och Sigge var väldigt hjälpsamma och otroligt nyfikna på vad paketen innehöll.

När frukosten var uppäten och Mika ordentligt gratulerad drog vi iväg till Hembygdsparken där barnen sprang Änglaknatet och Anders Änglamilen. Alla fick fina medaljer och var nöjda och glada med sina insatser.

I Juni handlade det en del om tänder. Emil tappade sin första tand den 6 juni, Linsu fick sin första tand den 10:e och så tappade Emil sin andra tand den 11:e. Mycket tänder i omlopp alltså.

För övrigt var det nog vattkopporna som dominerade denna sommarmånad, alla barnen var riktigt prickiga men ingen av dem var speciellt lidande. Visst kliade det någon natt men sen var det inte problem. Många fina röda prickar som var omöjliga att räkna men roliga att studera.

Farmor passade på att komma på besök när prickarna härjade som värst. Hon lyckas alltid komma när barnen är sjuka och vi alla är mer eller mindre trötta och griniga. Man kan hoppas att hon prickar in besöken 2012 lite bättre.

Anders började sin semester i Juli och då passade han på att läsa alla bil- och husvagnspapper riktigt noga. Och vad upptäcker han då? Jo att vi visst får dra Kungen med Silver Sara på våra B-kort, vi hade till och med 60 kg tillgodo! Lyckan stod högt i tak och genast började vi smida planer för att ge oss ut med husvagnen.

Men först fick vi ett efterlängtat besök av våra fordervärdsbarn Marlene, Caroline och Kajsa och så Danne som är pappa till de två förstnämnda. Det var så otroligt länge sen vi träffades och vi har verkligen misskött vårt åtagande som fodervärdsföräldrar. Om jag inte missminner mig finns det ett kontrakt som säger att vi skulle hamna i fängelse om vi inte skötte oss. Men vi slapp någon form av straff och kunde istället njuta av att umgås med våra vänner.

Emil var helt överlycklig för de hade med sig fem BC:s och hans favorit Best ställde plikttroget upp och hämtade alla pinnar som kastades. Mest imponerade blev vi när Emil hystade ut en rejäl pinne i skogen, fem hundar kastar sig dit och skrämmer upp en hare, INGEN hund sticker efter haren utan alla koncentrerar sig på pinnen. De kan ju inte vara riktigt, riktigt friska de däringa vallhundarna. Det är inte mycket russell i dem inte.

När fodervärdsbarnen åkte hem packade vi Kungen och gav oss iväg mot Simrishamn för att hälsa på goda vänner och valpköpare. Vi campade i deras fantastiska äppelodling med utsikt över havet. Solen sken och barnen lekte med vännernas barnbarn hela dagarna. Det var riktig semester med sol, glada barn, härlig omgivning, goda vänner och god mat och dryck. Sen fortsatte vi till Ystad och mötte ösregnet men det är en helt annan historia.

I början på augusti, dagen innan min födelsedag, kom det fint och mycket efterlängtat besök från Stockholm. Bosse, Nina, Alma och August gästade oss och barnen hade så roligt. Det tog kanske fem minuter, max, innan leken var igång och sen fortsatte det så ända tills hela familjen återvände till huvudstaden.

Emil började i förskoleklass på Toftaskolan. Jag följde med honom på skolbussen dit men hem fick han åka själv. Tänk att han blivit så stor vår lilla, lilla pyttiga bebis, det är svårt att förstå även när man har honom framför sig. Han var ju så liten när han föddes och så söt. Nu är han stor och lika söt.

Det var mycket som drog igång igen i augusti. Emil började träna fotboll i Lärkeröd och det var verkligen en hit. Han gillade det från första stund och även om han var minst i laget så var alla de andra barnen så bussiga och såg till att han fick bollen då och då när de spelade. Att få tillhöra ett fotbollslag  är stort och något som passade Emil som handen i handsken.

Mika, som också ville börja på något, fick fortsätta gå på Alla-kyrkis i Tåssjö med Linus och det köpte hon utan att protestera det minsta. I början på September började Sigge på Maskrosen, samma avdelning som Emil gått på innan, och det var väl så där tyckte han. Sigge är ju den lite blygare varianten när han är ute på egen hand och till en början tyckte han att det vore bra mycket bättre att vara hemma med oss andra. Men med tiden blev dagis viktigare och viktigare för honom, han gillar att åka dit och berättar målande om allt de gjort under dagen när vi hämtar honom. Tre dagar i veckan tillbringar han på Maskrosen, fem timmar varje gång. Lagom för oss alla inblandade.

Jag började träna boxning med Nina på Friskis och Svettis. Riktigt roligt och absolut nödvändigt både för kropp och själ. I slutet på året blev det lite glesare med träningen p.g.a lunginflammation och andra höstliga sjukor men nu drar det igång igen.

Anders och Bertil uppfann ett eget lopp på 2,6 mil, de skulle springa hemifrån och så in till Stortorget i Ängelholm. Detta bestämdes tidigt på sommaren och de fick med sig tre till träningskompisar. Trots en benskada sprang Anders hela vägen och möttes i målet av barnen och mig som hade fixat målgång med vatten, apelsinklyftor och kexchoklad. Uppskattat kan jag lova. Bertil, som vann loppet, hade fixat fina tröjor som de har stilat med resten av året.

Sen fortsatte hösten med Alla-kyrkis, Förskoleklass, dagis, bridge, Simmis, fotboll, lite fest och annat trevligt. Livet gick sin gilla gång kan man säga.

Den stora födelsedagsmånaden, Oktober, kom och med den alla höstsnuvor och hostor och så farmor förstås. Än en gång lyckades hon pricka in ett besök när vi alla mer eller mindre låg utslagna i feber och hosta. Trots sjukorna firade vi Emils 6:e födelsedag och Sigges 4:de men några kalas blev det inte, de fick skjutas upp så länge.

Hela familjen for till Stockholm i slutet av november för att hälsa på kusinerna och farmor. Vi har alltid bott hos farmor när vi varit uppe men denna gången bodde vi hos Bosse och Nina. Vad kul barnen hade och även vi vuxna som hann sitta ner i lugn och ro och ha det trevligt. Anders och jag flydde fältet och åt middag på stan, det var länge sen sist kan jag lova. Kvällen avslutade vi på Oscars där vi såg Spamalot och jösses vad bra den var. Skrattade så vi var alldeles utmattade efteråt, en härlig upplevelse på alla sätt och vis. Lika kul hade de inte haft därhemma för Sigge fick feber och senare på natten drabbade det även Emil.

Väl hemma besökte Emil ögonmottagningen för att kolla synen och hans högra öga som skelar lite inåt när han är riktigt trött. Synen var det inget fel på men visst var höger ögat lite bråkigt och drog inåt och något djupseende hade han inte alls. Inte undra på att han alltid tyckt det varit obehagligt att gå nedför trappor. Det blev till att göra ett besök på Synsam för att låta honom välja ut ett par coola glasögon. Efter många om och men fastnade han för ett par bågar och blev sen lite besviken när det visade sig att han inte skulle få med sig dem hem på en gång. Men en vecka senare var det dags att hämta den och sen han fick dem har han burit dem utan att klaga det minsta.

Julmånaden var grå, regnig och lerig. Mycket julpyssel fick oss ändå i en god julstämning och så småningom kom jultomten på besök. Barnen hade noggrant hängt upp sina julstrumpor vid sina sängar och när morgonen grydde hittade de varsitt snöre som ledde till Linus klädskåp. Där fanns en skattkarta som berättade att de skulle titta under granen där det låg fyra stora paket. Mika fick en rosa dockvagn vilket även gladde Sigge som fick ha sin egen vagn ifred, Linus fick ett cirkustält som var mycket större än jag kunde föreställa mig när jag tipsade tomten om det, Sigge fick en spis så han kunde laga hur mycket mat som helst och Emils paket dolde ett Wii-spel med Maria Kart. Vilken lycka, hela förmiddagen spelade vi tv-spel och hade jättekul.

Efter Kalle Anka åkte vi ner till Nettan, Bertil, Jennifer, Joanna, Tim och Dennis där vi åt julmiddag med gammelmorfar och morbror Claes. Sen kom tomten på besök och då var det julklappsfrossa igen, många fina klappar som gjorde barnen glada. Själv fick jag biljetter till Lahles konsert i Halmstad i vår vilket gjorde mig riktigt, riktigt glad.

Nu gäller det att blicka framåt….. Men det får bli en annan dag för nu är det dags att sova.

Sigge är familjens campingfantast, om han fick bestämma skulle vi bo i husvagnen på en camping året om. Emil är familjens fotbollsspelare vilket åtminstone inte Dennis trodde att han någonsin skulle kunna bli. När Emil föddes, fyra veckor för tidigt, vägde han knappt tre kilo och hade så smala ben så Dennis sa; med de där smala benen kommer han aldrig kunna spela fotboll. Men ack så fel han hade. De omtalade smala benen är visserligen fortfarande smala men mycket längre och väldigt muskulösa och fulla av spring.

På tisdagskvällarna tränar Emil med Rössjöholms fotbollsklubb nere i lilla byn. Det är en pappa som håller i träningarna och han är Emils nya idol, nästan lika bra som Zlatan men bara nästan.

För att förena våra stora grabbars intressen anmälde vi Emil till fotbollsskola på Förslövs IF, hans bästis T spelar där så de skulle gå tillsammans. Sen kopplade vi på husvagnen och drog till Böskestorp där vi installerade oss hos N och J, T:s mamma och pappa.

 

På fotbollsskolan var det full fart i två timmar oc Emils hängde med ganska bra. Han har ju bara spelat fotboll en termin så han har mycket kvar att lära. Orken tröt i slutet på träningarna och då satte han sig ner och tjurade ihop fullständigt. Men till hans försvar måste jag säga att han inte var den enda med attitydproblem. När han återhämtat sig och orken tilltagit anslöt han sig till träningen igen.

 

De flesta övningarna var helt nya för Emil men han gjorde verkligen sitt bästa och hade riktigt roligt.

Han såg ut som en riktig fotbollsspelare fast i miniatyr, jättesöt och sportig.

 

 

Fruktstund ingick också i konceptet och barnen samlades som ett gäng miniatyrfotbollsspelare kring fruktlådan. Emil hade tränat hemma på att sitta på ett coolt sätt och han lyckades fullständigt. För tillfället är coolt sättet man ska vara på och det är inte helt enkelt så viss träning krävs.

 

Visst var det mycket fotboll men vi hann med en massa annat skoj också. Brännbollsmatchen var spännande när vi vuxna gjorde allt för att inte slå bollen på någon liten unge. Inte helt lätt eftersom de rörde sig helt irrationellt, inte stod de kvar på sina platser inte. Fast Linus satt där han satt, mitt på planen, helt övertygad om att vi ömma föräldrar skulle skydda honom från allt ont. Kul hade vi allihopa och enligt vår poängräkning blev det oavgjort.

På lördagkvällen var det dags för den stora kräftfesten och vi övertalade Moster Mia att bli kvar och festa med oss. Sigge, Mika och Linus fick gå och lägga sig i husvagnen, ingen av dem klagade utan lommade iväg och somnade så gott. Mika och Sigge sover skavfötters  och de gillar sällskapet av varandra nästan jämt. Jag satt kvar i husvagnen, ville stanna tills de somnat, och överhörde då följande ordväxling mellan Sigge och Mika;

Sigge: – MIKA LIGG INTE PÅ MIG! GÅ BORT!!

Mika: – Mika kramas.

Sigge: Men jag vill inte kramas. Jag CAMPAR!

Sötnosar är vad de är och så småningom somnade alla små campare så gott så jag kunde smyga tillbaka in i huset där resten av gänget satt och väntade vid kräftfaten.

 

Emil och hans kompis T fick vara med och äta kräftor. För första gången åt faktiskt Emil en kräfta eller två fick han nog ner innan han var nöjd. Han tyckte att det smakade saltvatten och var ganska gott. Till slut hamnade killarna i soffan framför tv:n där de tittade på inspelade avsnitt av Fångarna på Fortet och åt popcorn. Vi andra njöt av kräftorna, N:s goda Västerbottenpaj och Anders förträffliga lax- och avocadosallad. Vi  hade det riktigt, riktigt bra och jag hann nästan lära mig en snappsvisa som N sjöng. Hade hon bara orkat sjunga så där en tio gånger till så hade jag lärt mig den även om jag själv ratade snapsen och föredrog en mer neutral dryck.

Efter en härlig helg uppe i Böskestorp drog vi på söndagen hem husvagnen igen och så fort vi kommit hem började Sigge tjata om när vi skulle campa nästa gång.

/Susan

Någon tur in till Ystad blev det dessvärre inte och det berodde bara på det otroligt dåliga vädret. Ingen av oss hade lust att spatsera runt iförda regnställ och inte kunna sitta på en uteservering och njuta av en god glass. Vi blev kvar på campingen där vi gick gick till lekplatsen och roade oss. Emil och jag spelade biljardgolf i hällregn och det var kul. Ja inte regnet men själva spelet. Fast det blev så mycket vatten på banorna så bollen fick vattenplaning. Vi skopade bort vatten med våra händer och Sigge hjälpte till så gott han kunde.

 

Trots allt regn var barnen ganska positivt inställda till att bo i husvagn. Tidvis var gnällnivån relativt hög och de var tetiga med varandra. Men så fort vi tog oss ut så steg humöret på allihopa. Linus gillade verkligen campinglivet, men han var sur för det var helt omöjligt att låta honom krypa omkring utomhus. Han skulle ha drunknat, så mycket regnade det. Men att leka lite i Sigge och Mikas säng var ett ganska okej substitut för utomhuskrypningen.

 

Mika älskade att sova skavfötters med Sigge och på tal om fötter så var alla såna kroppsdelar väldigt smutsiga hela tiden. Foppa-tofflor var ett måste för det fungerade inte att ha gummistövlar på sig eftersom det var så blött i förtältet. Gick man in där med stövlar på skulle det inte bara bli blött utan väldigt smutsigt också. Så det blev Foppa-tofflor som fotbeklädnad och då var fötterna skitiga och blöta mest hela tiden.

Så fort jag gick på toaletten passade jag på att tvätta fötterna i handfatet. Heltokigt men ack vad skönt det var med rena fötter även om de inte fick vara det så länge. Barnen tvättade också fötterna men de tyckte att det var lika okej med smutsiga fötter.

 

 

Vädret stabiliserade sig på lördagen vilket innebar regn hela förmiddagen, längre uppehåll på eftermiddagen och soligt på kvällen. Anders och Sigge var nere vid havet och fiskade från bryggan. Sigge hade fått ett jättefint kastspö i miniformat när de var inne i stan och fyllde på matförråden. Han var så otroligt stolt där han stod på bryggan, en bra bit från kanten, och hivade i draget med ett snyggt kast. Sen väntade han en stund, för det skulle man göra, innan han vevade in igen. Någon fisk blev det tyvärr inte men Sigge var lika glad för det.

 

Ingen ville missa Sigges premiärfiske så vi bestämde oss för att ta en tur ner till havet. Danka fick också följa med fast henne band vi i en stolpe på stranden för det stod på en skylt att hundar minsann inte fick befinna sig på badområdet. Hon fick äran att passa mitt paraply, det behövdes inte just då för det var uppehåll.

Linus fick färdas i selen där han trivs ganska bra, fast bäst vore det om han fick krypa för egen maskin.

 

 

På kvällen var det dags för de riktiga proffsen att ge sig iväg ner till havet för att fiska upp storfiskarna. Emil är ju hur bra som helst på att kasta med sitt kastspö. Får han tång på kroken fixar han det själv och hjälper även mig när mitt drag tagit med sig skräp från havet.

Det var härligt att stå på bryggan i solen och fiska med vår storebror. Han sa åt mig att vara tyst, riktigt tyst, så inte fisken skulle skrämmas bort. Sen pratade han oavbrutet hela tiden. Han är för go han.

Någon fisk blev det inte för oss heller fastän vi provade oss igenom alla drag vi hade med oss. Fiskarna måste ha varit på party vid någon annan brygga trodde Emil och kanske var det så.

 

Solen fick vi i alla fall njuta av, äntligen, härligt var det på alla sätt och vis. På söndagen packade vi ihop allting för att påbörja resan hemåt. För att det hela skulle gå lite smidigt tog jag hand om barnen medan Anders packade. Jag hade Linus i sele på magen, Sigge och Mika gick för egen maskin och så gick vi till köket med morgondisken i en balja. Emil stannade kvar med Anders, inte för att hjälpa till utan för att beundra alla sina fiskedrag som behövdes ordnas i asken.

Väl framme i köket fyllde vi diskmaskinen, barnen hjälpte till och medan den diskade borstade jag tänderna på Sigge och Mika. Sen torkade vi disken och förde den tillbaka till husvagnen. Männen som diskade samtidigt som oss i köket tyckte att jag nog tog den kvinnliga simultankapaciteten ett steg för långt. De var riktigt imponerade över mitt upplägg av arbetet.

 

På vägen hem bestämde vi oss för att inhandla lite lunchmat och rasta på något mysigt ställe. Det är ju inte bara att svänga in var som helst när man har husvagnen hängande på kroken, det är ju praktiskt om man kan vända ekipaget också. Vi körde en stund innan vi såg en skylt som det stod SLOTT på. Där svängde vi kvickt av eftersom vi antog att det skulle finnas gott om plats att vända på.

Vi kom fram till ett fint slott eller som Emil sa; -det är liksom inget riktigt sagoslott utan mer ett husslott. Så kan man också se på saken. Utan att skämmas parkerade vi Kungen intill en stor gräsmatta där vi packade upp bord och stolar. Sen intog vi vår medhavda matsäck medan solen sken över oss och vi njöt både av omgivningen, maten och solen. Barnen sprang runt på gräsmattan och i slottsträdgården där de hittade både röda och svarta vinbär. Linus kröp runt och repade gräs med sina små händer och tryckte sen in det i munnen. Det verkade som om han lidit svårt av alla regniga dagar när han inte kunnat krypa runt i gräset.

 

Alla barnen njöt av maten, de tyckte att det var härligt att äta ute i solen. Tror att vi måste öka på D-vitamin intaget efter den här regniga semestern.

 

 

 

 

När vi anlände hem till Stavershult frågade Sigge; – När ska vi ut och campa?

Han är vårt största campingfreak och tätt efter är Mika. Hon skuttade upp ur sängen minst tio gånger på kvällen. Med tårar i ögonen sa hon; -Mammis sova husvagnen, väcka Sigge, sova husvagnen, nu, Mammis, snälla sova husvagnen.

Det tog en stund innan hon var övertygad nog om att det skulle gå fint att sova i sin egen säng och att vi absolut inte skulle väcka Sigge som sov så gott. Sötnosen.

Snart ska vi ut och campa igen, men den här gången väntar vi nog in solen.

/Susan

Jag kämpar och kämpar för att komma ifatt med alla inläggen på bloggen. Lyckas lite dåligt vilket kanske beror på att jag somnar på soffan alltför ofta på kvällarna.

Nu har vi kommit fram till den 19 juni då vi hade bestämt oss för att göra Kungen vårfin. Det borde blivit gjort tidigare men våren var ju så kall och regnig och sen har vi haft lite annat för oss så tiden bara rann iväg.

Har man då bestämt sig för att Kungen äntligen ska bli ren så var det ju bara att trotsa ösregnet. Hela familjen ikläddes sina regnställ och utrustades med svampar, borstar och tvättvatten. Själva avsköljningen var ju inget problem då den kom alldeles gratis från ovan.

Barnen hade jättekul och jobbade på som bara den. Mika fick ingen svamp i början så hon var ju bara sur och grinig. När hon sen fick rätt tvättutrusning så gnuggade hon på som värsta supertvättaren. Kul hade hon också.

Jag fick kämpa mot ösregnet och haglet för att kunna ta några bilder, livet måste ju dokumenteras i stort och smått.

Sigge, som då är ganska kort, blev lite sur när han inte nådde upp så långt som han önskade. Lösningen kom han på alldeles själv, pallen. Nöjd som attan fortsatte han att gnugga Kungen ren, nu lite längre upp än tidigare.

Det tog inte så lång tid att tvätta av all vinterskit, ganska snart var Kungen skinande blank och vi kunde dra oss in till värme och torra kläder. När vi precis kommit innanför dörren kom haglet, jättehagel bara öste ner från himlen. I det ögonblicket kändes det väldigt skönt att vara inomhus måste jag erkänna. Visst är det ”det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder” som gäller men hur i hela havet klär man sig mot hagel!?

När grabbarna beundrat hagelskuren klart var de sugna på att måla. Sagt och gjort, färger och papper plockades kvickt fram och så var de igång. Emil målade och var otroligt koncentrerad och noggrann. När vi frågade vad han målade berättade han att det var vad han hade upplevt under dagen. Jaha, och vad har du då upplevt undrade jag lite försynt. Åska, ösregn och hagel svarade Emil och tittar man på hans teckning så kan man faktiskt se sambandet mellan upplevelsen och målningen.

Mika blev också lite pysselsugen, hon slet tag i flaskan med lim, en äggkartong och så lite stämpar. Vad blev det av det då? Jo en härlig röra som Mika var väldigt nöjd med.

Nu är Kungen vårfin på utsidan, och dagen efter städade vi honom från topp till tå inomhus. Snart, snart ska vi ge oss iväg och campa, något som hela familjen, bortsett från hundarna uppskattar alldeles väldigt mycket.

/Susan

Kalender

november 2017
M T O T F L S
« Sep    
 12345
6789101112
13141516171819
20212223242526
27282930