You are currently browsing the tag archive for the ‘Linus’ tag.

Jag hatar, avskyr och ogillar att åka bil. Det är så förnedrande för jag mår illa, blir åksjuk och hur jag än kämpar emot så bara måste jag kräkas. Det är så äckligt och jag vill bara dö där och då. Tänk om någon såg mig! Dreglig och kräkig. Usch hemska tanke. Matte är ju så gräsligt positiv och säger att de går över. Jag undrar det jag. Hon är ju jättegammal och jag vet, hon har sagt det själv, att hon vägrar sitta i baksätet för då kräks hon. Men hallå!!! Går över snart!?? Vilken verklighet lever hon i egentligen. Jag bara undrar.

Idag fick jag följa med till Stora Blå Havet, det heter så säger Linus för det har hans storebror Emil lärt honom. På vägen dit kräktes jag inte men jag mådde sjuk illa och dregglade som värsta St Bernhardshunden. Och det handlar om en hel del dräggel kan jag lova.

Väl på plats fick jag komma ut och dra in lite frisk luft i nosen, mådde genast mycket bättre.

009004Sanden var så härlig och luktade så gott. Jag nosade upp en massa spännande saker som jag faktiskt inte har en aning om vad de var för något. Linus var också med men han höll sig till snäckorna. Svammlade om att han hörde havet i dem och grävskopor. Jag har ju väldigt utvecklad hörsel så jag hörde både havet och grävskopan utan snäcka.

011016Jag grävde en jättegrop åt Danka för hon älskar alla former av hål i marken. Påstår att det bor djur där, små goda varelser. Själv har jag inte sett några små varelser och jag är inte så säker på att jag skulle vilja äta dem heller om jag nu fick syn på en.

Stora Blå Havet är ju som en gigantisk vattenskål kan man säga. Men hualigen vad äckligt vattnet var! Den vattenskålen borde diskas bums och vattnet bytas ut det var ju odrickbart! Kändes som om någon tappat saltkaret i det. Blä, på riktigt blä.

Vi var inte helt ensamma på stranden, det promenerade lite löst folk där också och jag skällde på dem. Men se det fick man visst inte göra utan då kallade matte in mig och så fick jag träna kontakt med henne. Hon börjar bli riktigt, riktigt bra på att hålla ögonkontakt nu men så har jag tränat henne ganska mycket också. Det kom en man som pratade med matte och gick förbi oss flera gånger för att jag skulle få träna på att uppföra mig som de tyckte att jag skulle uppföra mig. När han irrat runt en stund och de var nöjda med min insats satte han sig ner och så fick jag hälsa på honom. Han hade jätteroliga öron, fluffiga och flygiga precis som mina. Han sa att det inte var hans öron utan hans mössa. Vem bryr sig!? Han var ju urcool för han kunde ta av sig sina öron! De satt liksom fast i ett hår som var avtagbart. Hur häftigt som helst. Jag är impad av den gubben kan jag säga. Ta av öronen det är inget som jag kan inte.

Sen åkte vi hem i Silver Sara, vår stora bil heter så, och då kräktes jag precis när vi åkte upp på vår lilla väg hemmavid. Jag kämpade för att låta bli men det gick inte. Måste skaffa en helikopter!

Klart slut för nu är det lunch!

Annonser

Japp, han bor här. Det är alltså Linus vi talar om även om Sigge också är en synnerligen trevlig lillebror, inte alltid men för det mesta.

Eftersom det varit så fullt upp här hemma så har bloggen fått stå åt sidan. Förstår att det är tröttsamt att läsa om bokhyllan (som fortfarande saknar listen upptill) så jag lovar på heder och samvete att jag ska skärpa mig och skriva minst en gång i veckan.

Detta är alltså familjens underbara minsta lillebror när han var precis nyfödd. Kolla in kalufsen! Visst är den härlig.Pyjamasen är det första plagg alla våra barn haft på sig, det är ett arvegods från Nettan och hennes alla barn.

 

 

 

 

Sigge och Mika gillade att sitta i soffan med Linus, stundtals gick det hett till när de inte kunde bestämma vems tur det var att ha lillebror i famnen. Oftast var Emil också med men han försvann så fort kameran kom fram. Tror han behövde lite mer tid på sig att träna på sitt leende.

 

 

 

 

Sigge visar från början att han är van att ta hand om småsyskon. Han var ju väldigt involverad i skötseln av Mika när hon var liten och takterna sitter i. Är man tre och ett halvt år och storebror då kan man titta på tv, hålla i lillebror och samtidigt äta välling. Snacka om simultankapacitet.

 

 

 

 

Farmor kom ner för att fira jul med oss och hon fick äran att hålla i världens bästa minsta lillebror. Det verkar som om tycke uppstod mellan de tu.

 

 

 

 

I vår familj är vi begåvade med tre bröder. En femåring, en treåring och en nyfödd. Det kan ju knappast bli bättre, eller?Lillebror har nu blivit sex dagar gammal och börjar känna sig hemma hos oss i skogen. Han blir väl omhändertagen av sina syskon som längtar tills han blir större så han kan vara med på alla deras roliga och halvknasiga lekar.

 

 

 

 

 

Mika gillar också sin lillebror skarpt. Det är stort att bli storasyster, man blir liksom stor på riktigt då även om man bara är ett och ett halvt år gammal.

 

 

 

 

 

 

 

Nu har Linus blivit en hel månad gammal, han hör verkligen till familjen nu och alla de andra är måna om att han ska få följa med på allt spännande som de får göra. Fortfarande ganska liten men äter som en häst, vilket innebär att vikten stadig ökar och ungen blir längre och längre.

 

 

 

 

 

 

 

En Pappa-puss är ju inget man backar för även om den ibland kan vara lite stickigt. Svårare är det att få till en egen puss att smacka dit på pappans kind. Linus kämpar med pussmunnen men han lyckades nog inget vidare.

 

 

 

 

Alla våra små godbitar får ligga på bordet den första tiden. Då är de med mitt i centrum, precis där allt spännande händer. I början protesterade de andra, inte fick man ligga på bordet inte, något ordning fick det ju vara. Efter långa diskussioner kom vi överens om att det var okej att ligga på bordet så länge man inte kunde krypa. Mika och Linus hade långa och väldigt intressanta diskussioner, vad de handlade om är dock hemligt.

 

 

 

 

Världens bästa Moster Mia har god hand med lillebror. Hon har ju fått öva på de andra småttingarna som numera börjar bli riktigt stora. Linus fattade också tycke för sin moster och hade riktigt skojigt där han låg i hennes famn.

 

 

 

 

 

Tre månader gammal, tiden går fort när man är liten, och drabbad av paltkkoma på grund av ett överintag av bröstmjölk. Då är det tryggt och skönt att sitta i morfars famn.

 

 

 

 

 

 

 

 

Vilka snyggingar! Pappan och minsta lillebror.

 

 

 

 

 

 

 

Vilket härligt dop Linus fick iförd den fina dopklänning som alla Nettans och mina barn är döpta i. Mormor har broderat alla barnens namn på klänningen, flickorna i rosa och pojkarna i blått precis som det ska vara. Visst är han söt i klänning? Detta är säkerligen inte sista gången han har klänning om han brås det minsta på storebror Sigge som älskar både kjolar och klänningar.

 

 

 

 

 

 

 

 

Fyra månader gammal har tummen hittat sin rätta plats, det var nog mer tur än skicklighet om jag ska vara ärlig. Numera sover den här lilla pojken sin 12 tim natt utan att störa sina trötta föräldrar på natten. Lika söt är han fortfarande men mycket större och oj så tung. Kanske beror det på all mat han öser in under dagarna, det äts riktig mat i stora lass.

 

 

 

 

 

 

Intressant är även att utforska mossan, som vi har gott om i trädgården, känna på och även ta en liten smakbit. Gott var det nog inte men det kändes mjukt mellan de små fingrarna. Och skönt var det ju att vara ute i solen med resten av gänget.

 

 

 

 

 

 

 

Sigge och Linus har något speciellt ihop, de gillar helt enkelt att hänga med varandra. Emil älskar också sin minsta lillebror, han lär honom hur S och K och T låter när man säger det på rätt sätt. Men det är inte riktigt samma sak för Sigge är så mån om att Linus ska ha det bra. Han pysslar om sin lillebror och leker med honom och berättar vad de ska göra när Linus har växt upp ordentligt. Mika älskar också Linus, hon pussar honom flera gånger om dagen och ibland tar hon hårt i honom så han blir ledsen, då lägger hon huvudet mot hans huvud och säger flåt och sen pussar hon honom och så är de sams igen.

 

 

 

Mat är som sagt var gott, väldigt gott. Egen sked ska det vara även om den är nästintill omöjlig att få in i munnen, åtminstone med mat på. Kladdigt blir det, och ganska snart har skeden åkt i golvet och sen är det nävarna som gäller. Då kommer det in mycket mat i munnen och i håret och på kläderna och på golvet och på mamma och på….. Ja ni fattar va? Men är man fem månader gammal då kan man i princip äta själv.

 

 

Ibland är det roligt med lite sällskap i sängen, men bara så länge man är vaken för ska det sovas vill alla barnen ligga i sina egna sängar.

Numera är ju Linus dryga sex månader gammal, växer och är nästan ett kilo tyngre än Sigge vid samma ålder. Limpan är alltså en rejäl bit med tjocka goa lår och ett glatt humör. Njut nu av alla bilderna på vår lilla (stora tunga) guldklimp.

/Susan

Kalender

september 2017
M T O T F L S
« Jul    
 123
45678910
11121314151617
18192021222324
252627282930