You are currently browsing the tag archive for the ‘träning’ tag.

Ibland blir livet inte riktigt som man tänkt sig, ibland blir det mycket bättre.

Caroline, Marlene och Danne som har EyeAm kennel fick en stor kull med Border Collievalpar. Närmare bestämt nio hanar och två tikar. Som vanligt är det mest efterfrågan på tikar så det tog ett tag innan hanarna hittade sina nya hem och någon finns nog kvar än tror jag. De visade bilder på kullen på sin hemsida och där kunde man se en liten luddig trefärgad hane som bara var så bedårande söt.

041 Men det var ju inte på något sätt så att vi skulle skaffa en Border Collie, ånej Fixa var ju relativt nyinflyttad och det kunde ju räcka. Den lilla hanvalpen var verkligen liten, mycket mindre än sina syskon och starten på livet var lite skakig. Han växte, åt och växte lite till, följde sin kurva men den låg långt under syskonens kurvor. Det bestämdes att han skulle få bli kvar på kenneln ifall allt inte stod rätt till med honom.

Carolin skulle fara till Skottland och jobba på en fårfarm när valparna flyttat hemifrån och hon kom på att vi kunde passa Ove (EyeAm Dover) medans hon var hemifrån. Sagt och gjort, Anders och jag kom överens om att den idén inte var så tokig så vi sa ja. Sen pratade jag och Carolin vidare och det blev väl mer eller mindre bestämt att Ove ska bo kvar här för vi kommer ju förälska oss i honom och vem vill slita honom ifrån en gråtande mamma och fyra gråtande barn? Vi var inte helt säkra på huruvida Anders skulle gråta eller ej så vi drog inte riktigt in honom i diskussionen om Oves framtida boende.

015013

015Så nu bor Ove här och han verkar trivas alldeles utmärkt. Ajax bryr sig inte om honom det minsta, han ser honom inte ens men är ändå snäll nog att hoppa över honom när de springer i skogen. Danka har tagit på sig en tung mammaroll och månar om Ove så hon blir alldeles svettig. Hennes största oro verkar vara att Fixa ska leka för hårt och skada honom så hon går mellan dem hela tiden och puttar hårt med nosen på Fixa. Tillrättavisar henne, hårt och bestämt, lite vänligt men om Fixa inte skulle lyda skulle hon bli slarvsylta.
Fixa älskar att vara storasyster, hon leker med Ove mest hela tiden. Busar och springer i skogen, bär pinnar, tuggar på samma tuggben och sover tätt ihop i soffan.

Ja han får ligga i soffan. Fixa fick inte det när hon var liten för det vet ju alla, åtminstone vi som jobbat som djursjukvårdare, att valpar alltid trillar ur soffan och bryter benet. Om de inte gör det då så tappar en mamma valpen och så bryter den benet. Men sen kan tydligen valpar bryta benet helt av sig själva genom att rulla nerför en skogsbacke. Allt handlar nog bara om tur eller otur så Ove får sova i soffan men barnen får inte bära på honom.

005011

034Ove är en liten stjärna, han klagar liksom inte utan gillar läget. Han sover snällt i sin valphage fastän resten av flocken sover i storkorgen. Hela nätter sover han, behöver inte ut och kissa i nattmörkret utan väntar snällt till morgonen. Så särdeles morgonpigg är han inte heller. När Anders stängde av ljudet på sin klocka försov vi oss. Ove med, han sov som en stock.

Ove rymmer inte men ibland försvinner han, helt spårlöst och alltid inomhus. När barnen eller jag ställer frågan: Var är Ove? gäller det att leta och vi har hittat honom på samma ställe varje gång. I skrubben. Han går in där när dörren är öppen och så stänger vi den och han ligger snällt och tyst kvar och väntar på att bli hittad.

Läraktig är han också den lilla busen. Han kommer när man kallar, han vet att han heter Ove, han kan locket, nostarget på handflatan, gå till fällen och lägga sig, gå in i buren, stiga upp med framtassarna på en burk och ligg. Träning är kul tycker Ove.

Nu sover han gott i soffan bredvid Ajax medan Danka och Fixa sover i den andra soffan. En härlig hundflock.

/Susan

Annonser

Jag trodde aldrig att jag skulle vara nära att fälla en tår i ren glädje över att kunna springa igen. Nu har jag slagits mot ett elakt virus i flera veckor och inte kunnat träna alls. Mitt vänstra knä har krånglat och gjort ont men nu fått en längre vila medan jag kämpat mot viruset och dess anhängare.

Nu känns det som om jag börjar vinna den kampen åtminstone och därför var jag och tränade på Friskis och Svettis igår. Ett pass skivstång intervall blev det och det var tufft, skönt och så otroligt välbehövligt. Idag var träningsvärken ett faktum och då kändes det som ett bra val att ge sig ut på en joggingtur direkt efter jobbet för i morgon kommer träningsvärken bara vara värre. Så jag stannade vid slingan och joggade ett varv på 2,5 km och det var så skönt, så otroligt skönt.

Att äntligen kunna springa igen utan att ha ont i knät och utan att slåss mot ett virus var så härligt. Vädret var fantastiskt, solen sken och det var klart och ganska svalt. Allt kändes jättebra och den känslan behöver jag få känna nu när det är så turbulent på jobbat. Att kunna träna och göra sig av med en massa negativ energi gör att jag blir stark och det kommer jag behöva vara framöver, positivt alltså.

Nu ska jag ta min träningsvärkta kropp till sängen, den behöver vila en stund innan morgondagen stundar.

/Susan

Idag har jag varit i Hembyggdsparken och rekat inför mina Mamma Boot Camp klasser.

Ska försöka komma igång i mitten på September och då är det träning utomhus för nyblivna mammor som gäller.

Nu ska jag sätta ihop alla övningar och det fanns ju massor av fantastiska platser att utföra dem på.

Tänk bara hur stor del av kroppen man kan träna vid denna fantastiska fontän!

 

 

 

Mellan stationerna kommer det bli en del powerwalks.

Vilken underbar träningsmiljö, vi kommer passera Hjortar, grisar, höns och åsnor. Inspiration må jag säga. Speciellt vid grisarna går man lite extra fort för de luktar inte så gott om det är varmt ute men de är söta att se på.

 

 

 

 

 

Det här är träning för modiga människor, vältränad behöver man inte vara, man behöver inte ens ha tränat tidigare men modig måste man vara. Mod är bra när man ska prova på något nytt eller när man ska ta sig in i Trollskogen som vi ska göra.

Upp på scenen ska jag inte jaga någon för där kommer jag stå själv medan alla mammorna får göra knäböj och plankor nedanför. Gissa om jag kommer gilla detta, att få träna andra mammor och få dem att komma i form.

Snart, snart så drar jag igång.
/Susan

Igår kväll drog Joanna med mig på ett box-pass på Friskis och Svettis. Min plan var mer i stil med soffhäng, tv och något smaskigt att vräka i sig.

Det var dock både skönt och välbehövligt att träna och mina nya skor var magiskt sköna.

20120822-103133.jpg
Färgen är inte min favorit men Sigge var eld och lågor, han tycker att de är supersnygga. Att de var på rea avgjorde saken för min del kan jag avslöja.

Har nu avverkat ett Cirkel X-pass på FoS tillsammans med Jennifer och det var riktigt, riktigt jobbigt men roligt.

Passerade Munka på vägen hem och när jag far förbi Emils skola så översköljs jag av en så stark saknad att jag bara vill springa in och krama om ungen. Samma starka känsla anfaller mig när jag kör förbi Sigges dagis. Känner att tårarna rinner längs med mina kinder. Laleh sjunger Some die young på radion.

Undrar om jag håller på att bli knäpp eller om detta beteende kan sorteras in i ett fack för normala livshändelser.

/Susan

På dagens agenda stod det Justin kl 10.30 för övrigt är det tomt på måsten.

Justin är Emils talpedagog, en relativt ung man, halvgalen på ett positivt sätt och otroligt duktig på sitt jobb. Emil har älskat honom från första stund och de har jobbat både bra och hårt tillsammans.

När de var klara med dagens pass annonserade Justin att Emil var färdigbehandlad, det som är kvar kommer fixa sig med hjälp av oss ömma föräldrar. Justin berättade att Emil velat göra något riktigt svårt idag och då fick han göra ett ordförståelsetest. Det visade sig att han ligger på en 10-årings nivå vad det gäller ordförråd och ordförståelse. I gruppen sexåringar hör han till de tre bästa procenten, han är liksom bäst helt enkelt. Justin sa att detta också kunde vara en förklaring till att Emil haft lite svårigheter med att kommunicera med sina jämnåriga kompisar.

När vi for till Justin sa Emil att det var sista gången han tänkte gå dit. Han kände att han kunde alla svåra ord så det räckte med träning nu. Tänk så rätt han hade.

Men Justin släpper honom inte vind för våg utan de ska träffas om ett halvår för att stämma av.

20120613-141528.jpg

/Susan

Man mår bättre om man tränar, man blir piggare och orkar mer och man får en sån gräslig träningsvärk så man knappt kommer ur sängen.
Ibland, när jag kämpar för att ta mig ur sängen på morgonen, undrar jag om jag verkligen är klok i huvudet och om träning verkligen är så bra som det sägs. Vissa dagar tvivlar jag starkt.

Igår körde Anders och jag ett 30 min träningspass men jag hoppade av efter 15 min. Vi upprepade 1 min plankan, 1 min knäböj och 1 min swings med en kettelbell på 16 kg. Fy vad jobbigt det var. Men nästa gång ska jag klara 20 min.

20120607-100610.jpg
Barnen däremot lider aldrig av träningsvärk trots eller kanske tack vare att de är i ständig rörelse. När vi lämnar Sigge på dagis måste Mika och Linus alltid trassla sig igenom cykelstället på väg till bilen. Hur orkar dom?!

20120607-100941.jpg
Nu ska vi röja lite här hemma både för att det verkligen behövs men också för att vi får fint besök i eftermiddag, då kommer Moster Mia. Väldigt efterlängtad!

/Susan

Jag måste nog erkänna att jag blivit smittad av ett joggningsvirus. Trodde aldrig att det skulle kunna hända så lat som jag är. Men nu har det hänt!

Har lärt mig att man inte ska harva samma runda utan ha några olika både vad det gäller längd och underlag. Omväxling förnöjer för både kropp och själ.

En runda jag springer (läs: joggar i sakta mak) är tre kilometer och en annan är närmare fem. Bra så men nu måste jag ha en som är sju kilometer och hur ska jag hitta en lämplig sådan då utan att ta ut mig fullständigt?

20120603-111050.jpg

Jo jag skickar ut Anders med hundarna för att mäta ut en lämplig slinga. Smart va!?

När han kom tillbaka överlämnade han en slinga till mig på 6,8 km. Praktiskt, det måste erkännas. Jag ska alltså springa förbi ensamma gubben, Hålshult, till Dansken, ner till Rudin, nya grusvägen, in på traktorvägen, förbi Bertil och backen hem.

Hajar ni vilken toppenrunda det är!? Blir nog tungt på slutet med den långa uppförsbacken men till slut kommer jag kunna springa slingan från början till slut.

Inom en snar framtid kommer jag behöva en slinga på en mil! Då skickar jag ut Anders igen.

/ Susan

…nästan hela familjen åkte på i söndagskväll/måndagsmorse. Feber, slemhosta och ont i kroppen – välkommen! Anders var pigg och for på jobb medan vi andra låg kvar i sängen nästan hela dagen och tittade på film och sov i omgångar.

Som om inte det vore nog med att vi var sjuka så passade diskmaskinen på att gå hädan så nu blir det handdisk för hela slanten. Åtminstone tills vi hittat en ny diskmaskin.

I morse for Anders till Göteborg, kurs med jobbet, så vi sjuklingar får härja själva här hemma. Idag har vi varit lite piggare, korta stunder ha barnen lekt för att sen däcka i sängen framför tv-n. Linus och jag har mest feber idag, alltså är det mest synd om oss.

Nu hoppas vi att vi snart är på benen igen, jag måste ju hålla igång med min träning så det blir något resultat.

Dags att krypa till kojs och jag hoppas att alla barnen mår så väl att de sover hela natten lång.

/Susan

Vissa dagar går livet lite fortare än andra dagar, idag var det en sådan snabb-dag. Emil åkte skolbuss till skolan, jag skjutsade Sigge till dagis tillsammans med Mika och Linus. Den sistnämnda passade på att ta en tidig fm-lur i bilen på väg till dagis och sen ytterligare en på vägen hem. Tröttmössa.

Tidig lunch blev det för vi skulle fara och hämta Emil på skolan redan kvart i ett, skälet var ett inplanerat möte med talpedagogen Justin. Sigge fick vara kvar en timme extra på dagis vilket underlättade för mig och min planering av dagen.

Emil hittar hela vägen till sjukhuset från skolan, han sitter och dirigerar mig i bilen, talar om när jag ska svänga höger, vänster eller köra rakt fram. Han har  koll på det mesta den killen. Justin gjorde en uttalstest och Emil får nu ok  på nästan alla ljuden, några har han svårare för men får ändå till det och rättar sig själv om han säger dem fel. Det har gått otroligt mycket framåt och nu förstår nog alla vad Emil säger, pratar han i telefon talar han helt felfritt. Nu ska Justin vara tjänstledig i två månader och Emil fick ledigt då och slipper träffa en annan talpedagog.

På väg hem från sjukhuset plockade vi upp Sigge på dagiset, han var inte helt nöjd med att åka hem utan kunde nog tänka sig att leka lite till. Han är så rolig för varje dagisdag säger han att han absolut inte vill till dagis, men sen klär han sig ändå, följer med i bilen och hoppar in på dagis och ser allmänt lycklig ut. Säger man att han ska vara hemma en dagisdag så ropar han HURRA! Jag tolkar det hela som att han tycker om att vara hemma med även gillar att vara på dagis.

Hem igen med hela gänget, släppte ut hundarna i trädgården där de inte ville vara någon längre stund för det var ganska kallt, serverade mellis. Linus åt yoghurt med god aptit vilket innebär att även jag som sitter på platsen bredvid honom involveras i ätandet. Rättare sagt så används jag väl mer som en servett och det är verkligen inte lätt att parera en ettåring som ska klappa och pussas mitt i maten. Bara till att inse att den för dagen rena tröjan behövde förpassas till tvättkorgen inom en snar framtid.

Nåja, så småningom kommer nog även lillebror att få till ett bordskick som inte involverar bordsgrannen. Mika såg till att få en rosa plastmugg och så hämtade hon rosa bestick i lådan när vi skulle äta, nöjd var hon och redo att äta när Emil började snurra runt och leta efter en plastskål. Han mindes att det fanns en plastskål och när han grävt fram den ur skåpet visade det sig att även den var rosa.

Lillasyster Mika blev nu ännu nöjdare när storebror gav henne en rosa skål att äta yoghurt ur.

Eftermiddagen flöt på med de vanliga uppgifterna som att hänga tvätt, fixa disken, plocka undan leksaker och leka med barnen. Vi hjälps ju åt med det mesta så det är egentligen varken tråkigt eller jobbigt men visst är det roligare att bygga tågbana eller köra Mario Kart det kan man ju inte komma ifrån.

Linus bestämde sig för att diska lite med mig, eller diska mycket rättare sagt för man är ju helt dyblöt efter en sejour med honom i diskbaljan. Även om det är ganska tätt mellan barnen så glömmer man så fort, märkligt. Men nu är vi där igen med en liten som ska balansera på en stol och diska så det skvätter över hela omgivningen.

Efter diskningen beslöt sig Linus för att bygga världens längsta tågbana. Hur jag vet det? Jo Sigge sa det och han vet vad Linus säger för de är ju bästisar. Ibland är livet så enkelt.

Anders var hem och vände, åt middag och stack sen iväg för att spela Bridge. Så jag fixade kvällen med barnen och la dem för att sen röja av lite till innan jag slängde mig i soffan för några minuters återhämtning.

Det gäller bara att inte ligga för länge för då blir jag lätt kvar där och det är ju inte vidare produktivt. Nej jag tog mig i kragen och släpade mig upp för att köra ett hårt pass med mina nyinköpta Kettlebells. Nu vet jag ju inte om passet är så hårt egentligen men det gör mig riktigt trött och sen körde jag plankan 3 x 60, orkade knappt men envis som jag är så gav jag mig inte.

Nu har jag verkligen kommit igång med träningen och det känns skönt, jag blir ju så mycket piggare och gladare. Nu blir det bara ljusare och ljusare så snart är det läge för lite långa snabba promenader också. För tillfället är det för kallt och för halt på vägarna hemma hos oss.

I morgon är det en slappdag med allt vad det innebär. /Susan

Är det inte det ena så är det något annat som behöver tränas upp. Just nu tränar Sigge att göra sina behov på pottan. Efter att mest tittat på den lilla vita plastskålen, så sitter han nu gärna där långa stunder. Han tar en bok och sätter sig och läser, så det blir också en träning i att läsa.

Vet inte riktigt vilket som kommer först, uträttande av behov i pottan eller kunskapen att läsa. Än så länge har det inte hänt något i pottan. I morse när han suttit en lång stund gick han från pottan och gjorde något annat. Efter en liten stund kom han och hämtade mig för att jag var tvungen att torka ur hans favorit skåp i hallen. Det var någon som helt fräckt hade kissat där.

Sigge

Kalender

november 2017
M T O T F L S
« Sep    
 12345
6789101112
13141516171819
20212223242526
27282930