You are currently browsing the tag archive for the ‘Varberg’ tag.

002Då och då med ojämna och ibland jämna mellanrum så är vi ett gäng som träffas och tränar för Mona Kjernholm. Våra hundar är relativt jämngamla och väldigt trevliga allihopa. Flera raser är representerade vilket gör det hela intressantare; pudlar, pumi, border collie, labrador, airedalterrier, irländsk terrier och golden.

I måndags träffades vi hemma hos Mona i Varberg och tack vare att vi alla släpat med oss regnkläder sken solen och värmde ordentligt.

Fixa är en lurig lite filur, jag tränar här hemma och tycker att vissa saker går väldigt bra medan andra är lite klurigare att få till. På träningen passar jag på att få hjälp med de kluriga delarna och då visar det sig att Fixa kan de övningarna utan problem. Hon går liksom och mörkar lite på hemmaplan. Håller igen för att glänsa på träningen och få applåder och heja-rop. Ove är nog likadan oavsett var han tränar, han gör sitt bästa men orkar inte så länge än. När han blir trött dräller han ner i liggande ställning och ser allmänt söt ut.

005För en gångs skull hade jag med kameran men vad hjälper det när man glömmer bort att använda den. Jag gillar ju att vara där jag är och någon stor fotograf kommer jag aldrig att bli. Men jag tog några kort när pudelgänget och Fixa roade sig innan själva träningspasset. Skönt att bli av med lite överskottsenergi.

Fixa och jag tränade på apporteringen, läggandet, fria följet och plankan. Hon skötte sig jättebra och jag fick med mig en hel del hem att träna vidare på.

Ove tränade stanna kvar, inkallning, ställandet under gång och att vänta på kommandot innan han får ta sin leksak.

Nu tränar vi vidare på hemmaplan och längtar tills valpgänget träffas nästa gång.

/Susan

 

Annonser

Fy vad det har regnat idag, snön sjunker ihop och blir mer och mer till en blöt, mjuk sjö.

Vår gäst fick äran att följa med på vår Karateträning idag. Fortfarande roligt men nu börjar de där som har svart bälte prata om att vi nybörjare är för ”mjuka och mesiga”. Vi måste bli tuffare och hårdare så det är vad vi tränar på just nu. Lätt är det inte och alla instruktioner sker på Japanska. Har ni hört hur det låter när man räknar på Japanska? Det låter så roligt så att jag vid vissa siffror kommer av mig helt och bara fnissar. Moget va? Måste skärpa mig och koncentrera mig mer på tuffa och hårda rörelser. Min förhoppning är att det mesta så småningom kommer falla på plats och då helst innan jag snurrar in mig fullständigt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Medan Emil och jag roade oss på karateträningen jobbade Sigge och Mika hårt på hemmaplan. Först hade de gjort en kasslergratäng och sen fixade Sigge en deg och slutligen så bakade Mika ut släta bullar av degen. Enligt barnen hade Anders bara legat på soffan och datat. Men jag tror inte att det var hela sanningen, jag misstänker att Anders var ganska inblandat både i matlagningen och i bakningen.

Vår vänliga gäst tog itu med lite tilltugg till gratängen och det är ju så otroligt skönt när någon annan lagar maten. Om jag var rik skulle jag anställa en kock det första jag gjorde. Men nu är jag dessvärre inte rik alls, åtminstone inte på pengar, så det blir oftast till att laga maten själv. Gott blev det i alla fall och till efterrätt fick vi njuta av de hembakta bullarna nu i form av semlor. Mums var det.

Gästen for hem, men vi ses nog snart igen, och vi fick roa oss på egen hand. Anders spelade ett spel med storkillarna och jag försökte hålla jämna steg med Linus som ska klättra på allt som kommer i hans väg.

Nu är det sängen som gäller, i morgon är det ledigt från simmis så det är ingen som behöver åka hemifrån tidigt på morgonen. På eftermiddagen tränar Anders så då får barnen och jag hitta på något roligt att göra. /Susan

….inledde vår helg. Från Varberg kom Nina för att hälsa på oss, vi känner inte varandra från tidigare mer än genom Annas Forum. Men jag bestämde mig för att bjuda hit henne, det är ju alltid roligt att träffa nya människor. Och vad rätt jag fick, vi hade verkligen jättetrevligt tillsammans.

Men innan vår gäst skulle anlända var vi ju tvungna att avsluta veckans stora städprojekt. Barnen var genast med på noterna och Sigges kommentar: – Det är så ROLIGT att städa! är ju helt oslagbar. Det gäller bara att hålla kvar den känslan för städning i många år framöver och jag gör verkligen mitt bästa. Tiden lär utvisa hur jag lyckas.

Min plan var att torka av köksskåpen men Sigge gav sig hän och bestämde att även spisen och alla garderobsdörrar behövde en ordentlig rengöring. Jag lät honom hållas och han drog med sig både Mika och Linus i sitt projekt. Själv kunde jag ägna mig åt dammsugning och golvtvättning, köksluckorna slapp jag ju undan. Emil slapp också undan alla städning, han var i skolan och den får ju ändå gå före rengöring av hemmet.

Nu var det ju inte bara Emil som slapp undan, hundarna lyfte inte en tass för att hjälpa till vilket de verkligen borde ha gjort för de bidrar ju till den allmänna nedsmutsningen. Nej då, de är två väldigt bekväma varelser som föredrog att snurra ihop sig till små hundkanelbullar och njuta av värmen i den obäddade sängen. Säkerligen hade de det väldigt skönt eftersom barnen inte störde dem, de var ju fullt upptagna med sitt projekt.

När städgänget kände sig nöjda med sin insats bestämde de sig att det var dags för lite simskolan. Kvickt fick de på sig lämpliga simkläder och sen tvingade de mig att agera simlärare. Vi satt i en ring på golvet och sen skulle jag ropa upp namnen på alla barn som skulle vara med på simskolan. .Linus fick inte vara med för det var ju simskola det handlade om och inte babysim som Sigge förklarade så vänligt och bestämt han bara kunde.

När uppropet var avklarat hoppade Mika och Sigge ner i simbassängen (läs: duschkabinen) och satte igång med sin simträning. De höll på riktigt länge, inte förrän varmvattnet tog slut släpade de sig upp med sina russinfingrar och tår.

Själv fick jag senare på dagen ta en väldigt snabb dusch i svalt vatten eftersom simskolan använt allt av den andra, varmare, sorten.

Sigge och Mika diskuterade en stund innan de bestämde sig för att klä sig i danskläder dagen till ära. Detta innebär klänning och strumpbyxor eller kjol och byxor, snyggt och lämpligt att dansa i helt enkelt.

Mika önskade sig tottar i håret, hon ville se ut som Pippi och det fixade jag kvickt som en vessla. Hon brukar aldrig vilja ha tottar eller hårspännen så det gäller ju att passa på. Nu hade hon ju inte tottarna tillräckligt länge för att vår gäst skulle få se dem men det finns ju bildbevis som alla kan njuta av och det får vi väl vara nöjda med.

Kvällen avslutades med fredagsmys i soffan, Mika och Linus la sig klockan sju medan vi andra tittade på Wild Kids och På Spåret. När Emil och Sigge krypit i säng bänkade vi oss vid köksbordet och spelade Mexican Train. Ett roligt spel som kräver både tur och skicklighet vilket jag för kvällen hade så jag vann! Sen satt vi uppe och pratade halva natten och det var härligt. /Susan

Kalender

september 2017
M T O T F L S
« Jul    
 123
45678910
11121314151617
18192021222324
252627282930