Ove – vår nyaste familjemedlem

Ibland blir livet inte riktigt som man tänkt sig, ibland blir det mycket bättre.

Caroline, Marlene och Danne som har EyeAm kennel fick en stor kull med Border Collievalpar. Närmare bestämt nio hanar och två tikar. Som vanligt är det mest efterfrågan på tikar så det tog ett tag innan hanarna hittade sina nya hem och någon finns nog kvar än tror jag. De visade bilder på kullen på sin hemsida och där kunde man se en liten luddig trefärgad hane som bara var så bedårande söt.

Men det var ju inte på något sätt så att vi skulle skaffa en Border Collie, ånej Fixa var ju relativt nyinflyttad och det kunde ju räcka. Den lilla hanvalpen var verkligen liten, mycket mindre än sina syskon och starten på livet var lite skakig. Han växte, åt och växte lite till, följde sin kurva men den låg långt under syskonens kurvor. Det bestämdes att han skulle få bli kvar på kenneln ifall allt inte stod rätt till med honom.

Carolin skulle fara till Skottland och jobba på en fårfarm när valparna flyttat hemifrån och hon kom på att vi kunde passa Ove (EyeAm Dover) medans hon var hemifrån. Sagt och gjort, Anders och jag kom överens om att den idén inte var så tokig så vi sa ja. Sen pratade jag och Carolin vidare och det blev väl mer eller mindre bestämt att Ove ska bo kvar här för vi kommer ju förälska oss i honom och vem vill slita honom ifrån en gråtande mamma och fyra gråtande barn? Vi var inte helt säkra på huruvida Anders skulle gråta eller ej så vi drog inte riktigt in honom i diskussionen om Oves framtida boende.

Så nu bor Ove här och han verkar trivas alldeles utmärkt. Ajax bryr sig inte om honom det minsta, han ser honom inte ens men är ändå snäll nog att hoppa över honom när de springer i skogen. Danka har tagit på sig en tung mammaroll och månar om Ove så hon blir alldeles svettig. Hennes största oro verkar vara att Fixa ska leka för hårt och skada honom så hon går mellan dem hela tiden och puttar hårt med nosen på Fixa. Tillrättavisar henne, hårt och bestämt, lite vänligt men om Fixa inte skulle lyda skulle hon bli slarvsylta.
Fixa älskar att vara storasyster, hon leker med Ove mest hela tiden. Busar och springer i skogen, bär pinnar, tuggar på samma tuggben och sover tätt ihop i soffan.

Ja han får ligga i soffan. Fixa fick inte det när hon var liten för det vet ju alla, åtminstone vi som jobbat som djursjukvårdare, att valpar alltid trillar ur soffan och bryter benet. Om de inte gör det då så tappar en mamma valpen och så bryter den benet. Men sen kan tydligen valpar bryta benet helt av sig själva genom att rulla nerför en skogsbacke. Allt handlar nog bara om tur eller otur så Ove får sova i soffan men barnen får inte bära på honom.

Ove är en liten stjärna, han klagar liksom inte utan gillar läget. Han sover snällt i sin valphage fastän resten av flocken sover i storkorgen. Hela nätter sover han, behöver inte ut och kissa i nattmörkret utan väntar snällt till morgonen. Så särdeles morgonpigg är han inte heller. När Anders stängde av ljudet på sin klocka försov vi oss. Ove med, han sov som en stock.

Ove rymmer inte men ibland försvinner han, helt spårlöst och alltid inomhus. När barnen eller jag ställer frågan: Var är Ove? gäller det att leta och vi har hittat honom på samma ställe varje gång. I skrubben. Han går in där när dörren är öppen och så stänger vi den och han ligger snällt och tyst kvar och väntar på att bli hittad.

Läraktig är han också den lilla busen. Han kommer när man kallar, han vet att han heter Ove, han kan locket, nostarget på handflatan, gå till fällen och lägga sig, gå in i buren, stiga upp med framtassarna på en burk och ligg. Träning är kul tycker Ove.

Nu sover han gott i soffan bredvid Ajax medan Danka och Fixa sover i den andra soffan. En härlig hundflock.

/Susan