Vardagen är fantastisk….

….men det är lätt att glömma att det är så.

Måndag och killarna ska upp tidigt för att hinna med alla morgonbestyr innan det är dags att gå till skolbussen kl. 7.20. Ibland kan jag klaga på att jag måste tjata och tjata på dem innan de tar sig upp ur sängarna, får i sig frukost, får på sig kläder, borstar tänder och tar på sig ytterkläderna. Men egentligen så har jag det väldigt bra, i det stora hela sköter killarna sig själv på morgonen. De tar själva fram kläder, oftast, och ser till att få dem på sig. De äter ordentligt, de hinner spela lite på datorn och paddan och de har aldrig missat skolbussen. Varför klaga liksom? Ibland vet man inte hur bra man har det.

Linus och Mika är alltid uppe samtidigt som killarna även om de inte behöver utan skulle kunna sova en stund till. Mika är nästan alltid pigg och glad när hon vaknar, skuttar upp och omfamnar livet med glädje. Linus är likadan, för det mesta. Sigge, som tappar tänder i massor just nu, är tjurigare, har svårt att lämna sängen och vill bara ha tomtegröt till frukost. Emil är också lite långsam upp ur sängen men sen får han allt gjort i tid till avgång.

Barnen börjar bli stora, de behöver inte lika mycket hjälp längre vilket innebär lite mer tid för oss föräldrar. Ibland är det lite läskigt hur fort tiden går men det är väl bara att hänga med antar jag. Svårt att bromsa tiden.

Förra veckan informerade Emil mig om att han skulle sova över hos sin flickvän Emilie på fredagen. Opps, här går det undan. Visst har de varit ihop länge, har till och med hunnit med en paus i sitt förhållande för att sen hitta tillbaka tillbaka till varandra, så det var väl läge för en översovning. Sagt och gjort, på fredagen kom Emilies mamma och hämtade Emil och sen hörde vi inte ett ljud förrän vi fick komma och hämta honom på lördagskvällen. Kul hade de haft och bägge två var väldigt nöjda. Gulliga barn.

I år fyller Anders 50 år, vilket han förtvivlat försöker förtränga, så barnen och jag håller på att förbereda själva presenterna. Någon stor fest blir det inte, det vill han inte ha och då får han slippa det men presenterna kommer han inte undan. Och vi har några riktigt, riktigt bra på gång men mer kan jag inte avslöja.

Emil har blivit inbjuden till ett flugfiskeläger på Hökensås i sommar. Han är några år för liten men en av ledarna på lägret känner Emil och vet att han klarar av det. Emil är i sjunde himlen och nu gäller det bara att samla in tillräckligt med pengar så han kan få åka. Det kostar en mindre förmögenhet men det ingår boende, mat, resor till sjöarna, all fiskeutrustning och sen får de ju lära sig flugfiska och binda flugor också. För att öka på den något ansträngda eknomin rensar jag farmors stuga och säljer massor av urvuxna barnkläder och cd-skivor på Blocket. Förhoppningsvis kommer det inbringa en del pengar till Emils läger.

Samtidigt som Emil är på sitt flugfiskeläger tänkte vi campa på Hökensås, vi drar med oss Kungen och så får vi alla fiska och njuta av naturen där uppe. Vi var ju på Hökensås förra sommaren, Sigge lärde sig cykla där, Emil och jag drog upp massor av stora fiskar, Linus for omkring på sin balanscykel och Mika försökte lära sig cykla utan stödhjul men ändrade sig sen och behöll dem på. Hundarna trivdes också där så det är en utmärkt plats för en familjesemester.

Fixa bara växer och växer på alla plan, hon är en underbar hund som nu verkligen fått en ordinarie plats i både hund- och människoflocken. Det är som om hon alltid bott här.

För oss som haft Jack Russell Terrier de senaste 14 åren så är det en häftig känsla att ha en hund som fortfarande inte rymt hemifrån fastän hon snart är 6 månader gammal. Jag har inte  en enda gång stått och sparkat på ett träd i ren ilska över att jag inte hängde med när jycken fick upp ett spår och drog iväg på förbjuden jakt. Det är skillnad på en jakthund och en vallhund.

Ibland när jag ropar på Fixa och inte ser henne beror det alltid på att hon står precis bakom mig tätt intill mina ben. Inte så långt borta alltså.

Hon älskar att träna och nu kan hon nosdutta både länge och med bra tryck, locket fungerar utmärkt, svänga runt en pinne åt bägge hållen sitter äntligen, gå och lägga sig på en filt och bli kvar där, sitt, sitt stanna kvar funkar bra, ligg och stå har jag inte satt kommando på än men det är inklickat, lägga hakan i min eller barnens handflata gör hon gärna, omvänt lockande fungerar bra, inkallning med ingång är påbörjat och det är inga problem, sätta framtassarna på burken går bra, ögonkontakt och tigga träning är hon bäst på. Hon har lärt sig massor och den 15/2 är det dags för vår andra träningsträff med valparna i Lotushallen med Mona Kjernholm. För övrigt älskar hon att springa runt som en galning i bokskogen med Ajax och Danka så jag nästan svimmar på kuppen. Men nu kan hon ju inte bryta benet igen tänker jag och försöker hålla mig lugn vilket inte är det lättaste.

Den 15:e februari kommer lilla Ove också, det ska bli så kul, vi bara toklängtar alla utom Anders tror jag. Ove är en liten Border Collie valp som ska bo hos oss…. Och söt är han, som gröt och jätteliten och trefärgad.

Nu ska Mika, Linus och jag påbörja vår städdag vilket verkligen behövs. Barnen tänker skura duschkabinen vilket innebär att de säkerligen skurar väldigt lite och leker desto mer. Jag får väl ta tag i resten är jag rädd.

/Susan